Nej, jag sitter inte alls bra.
Torsdagen började klämkäckt med sol och värme. Precis som SMHI lovat att dagen skulle bli. Sol, värme och inget regn.
Seglade ut i livet med el-skotern. Klädd i en behagligt tunn sommarskjorta. Då gick solen i moln.
Väldigt tunga moln som bjöd på kyla i luften.
Frös gjorde jag.
Inte bara sommarskjortan fick knotter.
For hem och tog på mig min ljusa vårjacka.
Storsonen och jag fortsatte sedan ner till Fiskboden. Han handlade, ”Sillamackor med räksallad”.
Jag väntande utanför i karantänläge.
Fyra förskrämda regndroppar landade plötsligt på nästippen.
”Ingen fara,” tänkte jag innan fyra droppar blev 40 nya hotfulla droppar som hade ondska i sinnet.
På hemvägen över Varvsbron kom 4000 till och efter Varvsbron miljoner, kändes det som. Skyfall.
På en el-skoter sitter man helt öppet. Exponerad för alla typer av väder som stormbyar. Inget kul alls.
Nu bjöds jag på sommarens värsta skyfall över Lomma. Trädens lövverk nedanför biblioteket fick bli räddningen.
Trodde jag.
Regnet vräkte ner och slog igenom trädens ihåliga lövverk. Det var som skjuta på sittande fågel.
Och där satt jag som en död sparv.
När jag kom hem sa hustrun, något roat:
”Har du duschat med kläderna på?”
För en vecka sedan var det värmebölja. Då fick vi 70 plus i riskzonen inte gå ut. En total kollaps i värmen allt för stor. Nu när man fick gå ut i friska luften, blev man dyngsur in på kalsongerna.
Jag nynnar på Povel Ramels låt, Livet är ett helvete.
”Efter solsken kommer hällregn.
Efter kolan kommer tandläkaren”
Tänk vad den mannen hade kunnat fått till det om coronatider.
Saknad.
Inte minst en sådan här dag.
FOTNOT: Storsonen tog bilderna.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar