Jag har genom åren sett många stjärnspelare växa fram i den ljusblåa tröjan. Malmö FF har producerat mängder av stora spelare genom åren.
Det är en sak.
Däremot är det en helt annan sak, kvala in genom den smala portgången till legendernas himmelsblåa höjder.
Ytterst få har klarat av tricket.
Bosse Larsson är ett lyckat exempel på en legendar som alltid plockas fram. Bosse var ett med klubben MFF under många år.
Bosse var lika bra på alla platser.
Bosse var en målskytt av rang.
Bosse var allt.
Och lite till.
Höll hög standard år ut och år in.
Ett avancerat konststycke.
Zlatan Ibrahimovic är ingen MFF-legend.
Han spelade för kort tid i klubben. Satte knappast några avtryck alls, mer än i MFF:s kassaskrin.
(Och numera som mulad staty)
Zlatan blev fortsättningsvis en spelande legend, på den internationella fotbollsmarknaden. Det är en helt annan historia.
Sedan har vi MFF-spelare som dagens unga publik inte har en susning om. Legender som Kjell Rosén (1921-1999) och målsprutan, Lasse Larsson(1962-2015).
För att nämna några.
Och nu så Markus Rosenberg.
Den senaste i raden.
Dokumentären, Mackan, släpptes i går måndag.
Jag såg den genast. Ett fint porträtt av en riktig MFF-legend.
Älskar avslutet.
Matchen mot Dynamo Kiev den 28 november 2019. I sin sista hemmamatch avgör Markus Rosenberg på övertid, i absolut sista sekunden blir sagan sann. Supermackan får vi aldrig glömma.
Gör datumet den 28 november till MFF:s officiella flaggdag. En hyllning till alla de som genom åren lirat med klubben samt, inte minst, supportrarna.
Den 28 november i år, är en lördag.
Bättre rivstart kan knappast en flaggdag få.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar