Ett glädjefyllt rikt liv i sportens värld.
Debuten som sportreporter på Kvällsposten för ca 55 år sedan sitter däremot kvar som en tagg. Arne hamnade bland ett gäng tuffa reportrar som då ansågs utgöra landets bästa sportredaktion.
Här fanns bland flera andra, sådana kanoner som mästerkrönikören, Birger Buhre, och landets ledande fotbollsskribent, Thure Isacson.
Inga lätta grabbar att tampas med.
Arne Hegerfors berättar i Offside.
Jag citerar:
”Du anar inte vad jag vantrivdes. Från dag ett. Det var ett så hårt klimat. Man sa håll flabben till varandra stup i kvarten, det var grövre grejer än så och det var inget jag var van vid. Det var ingen kamratskap. Efter en månad sa jag upp mig. Tack och Hej, sa jag. Det var det bästa beslut jag tagit.”
Det gick som vi vet bra för Arne ändå.
Han hamnade först på radiosporten, för att sedan bli kung med tur på SVT. Resten är som sagt var historia.
Fast salvan mot Kvällsposten är en stjärnsmäll.
Efter att själv jobbat som journalist på Kvällsposten, förstår jag Arne. Det rådde överlag en egendomlig förtätad dryg stämning på tidningen. Något jag aldrig tidigare upplevt på varken Arbetet, GT i Göteborg eller andra publicationer jag varit på.
Även om alla inte stup i kvarten älskade varandra, så har det varit en betydligt mjukare atmosfär.
Jo, jag förstår Arne Hegerfors till en viss del, i alla fall.
Fast det var på den tiden Kvällsposten var, just det, Kvällsposten. En vass tidning på väg upplagemässigt åt rätt håll.
Här nedanför klipp från Offside med Arnes kommentar om tidningen.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar