En sommarsaga-jakten efter storvilt i Lommaskogen

Vi sammanstrålade i korsningen Hamnallén/Södra Västkustvägen. På vägen ut mot Bjärred. Före detta pansarsoldaten, Pär Sturesson, på cykel. 
Vi gjorde honnör och patron ur. 
”Hej,” sa Pär.
På väg till sin båt för badutflykt med käraste. 
”Hej,” svarade jag och drog mitt uppdrag: kartläggning av varg och björn i skogslungan mellan Lomma-Bjärred, Haboljungs fure. Utsänd av Länsstyrelsens Räkna Vilt och Brett. 
Den före detta pansarsoldaten Sturesson såg både förvånad och överraskad ut. 
Önskade mig till slut ”lycka till” med kartläggningen. 
Sedan gjorde vi honnör. 
Det hastiga mötet upplöstes. 
Haboljungs fure bjöd denna torsdag på årets sista(?) sommarsol. Naturreservatet korsas av en förnämlig asfalterad gång-och cykelbana. 
En stillsam oas med knotiga roliga tallar som planterades under 1950-talet för binda sanden. Ett ställe för skogsfåglar som större hackspettar, kungsfågel och svartmes. Hämpling förekommer och hornuggla ses regelbundet i reservatet. 
Till däggdjursfaunan i området hör bland annat rådjur, vildsvin och räv. Läser jag till mig i Länsstyrelsens information.
Några björnar eller vargar siktades inte. 
Var heller inte väntade. 
Naturligtvis.
Inga galenpannor, här inte.
Det blev i stället en skön tripp, där jag fick undvika köra ihjäl grodor med min el-skoter. Så före detta pansarsoldaten och Lommabon, Pär Sturesson, kan en annan gång bjuda käresta kaffe med dopp, utan behöva ta med någon kanon.
En fridsam fika på filten.
Långt borta från all valhysteri och krig.
Kändes det som.
Fast ändå så nära.
Se där-en liten sommarsaga från en stillsam oas, där du kan sjunga ”små grodorna” utan någon hör dig. 
Fast en bit bort brusar Södra Västkustvägen. 
En dödsfälla för våra grodor.
Tänk på det.