Fotbolls-VM invigningen: Vem var den gravt handikappade mannen tillsammans med Morgan Freeman? Här får du svaret:

 

Vi var många som blev förbluffad över mannen utan ben och underkropp som dök upp i samband med invigningen av fotbolls-VM i Qatar. 

Min erfarenhet av de handikappades situation i arabvärlden är inte det bästa. 

De göms i regel undan för omvärlden. 

Så plötsligt dyker den här lilla halva mannen upp tillsammans med Hollywoodstjärnan, Morgan Freeman. Normalt ska svenska journalist på plats berätta för oss. Tyvärr har de snöat in helt på avigsidorna med VM i Qatar. Inte en rad eller röst i TV om mannen utan ben och underkropp. 

Då grävde jag fram den fantastiska historien om Ghanim Al Muftah 20 år. Lomma kan också. (texten fortsätter efter bilden)

Qataren, Ghanim Al Muftah, föddes med ett sällsynt handikapp kallat Caudal Regression Syndrome (CDS). Han saknade större delen av halva delen av kroppen när han föddes. 

Ett förödande handikapp kan tyckas. 

Inte för Ghanim. 

Han lever märkligt nog ett rikligt liv. Deltar i extrema sporter som dykning, skateboard och bergsklättring. 

Och fotboll.(texten fortsätter efter bilden)

När han inte är FIFA:s ambassadör under fotbolls-VM studerar Ghanim Al Muftah. Målet är en universitetsexamen i statskunskap och sedan satsa på bli diplomat. 

Snacka om en exceptionell och inspirerande karaktär. Helt otroligt. 

Jag blir inte förvånad om Morgan Freeman plockar med honom hem till Hollywood. En filmkarriär kan alltid börja med en dokumentär om Ghanim Al Muftah på Netflix. Den hade jag gärna sett. 

Tänk vilka öden det finns. 

Man blir nästan gråtfärdig.

 

 

 

Bragd-Aron ut från Let`s Dance-slår mitt rullstolsliv tusen gånger om

 

Gamla, trötta och helt körda som från ett annat sekel. Det är väl så de flesta av oss känner oss, när vi hamnat i en rullstol. 

Jag vet, för jag har hamnat i den prekära situationen ett antal gånger. 

En gång i mitt makalöst spännande liv satt jag där jag satt. Bergfast. 

Rullstolen blev min bästa vän i över ett år. 

Skulle bli så. 

Jag ville annat. 

Efter en tuff kamp tog jag mig upp och lärde mig gå igen. Det krävdes pannben för fixa biffen. 

Och massor av tid: dagar, veckor och månader.

Däremot skulle jag aldrig fixat Let`s Dance i rullstol. Helt omöjlig dra en tango i det tillståndet. 

Aron Anderson klarade det. 

Han har ett pannben av betong medan mitt består av mjukost. Bragd-Aron är ensam om att i rullstol genomfört Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. Av bara rullstolsfarten har Aron också bestiget Kilimanjaro och Kebnekaise. 

Och som sagt var tävlat med rullstolen i Let´s Dance. Tala om att ha ett pannben av betong. 

Jasmine Takács, snäckan till dansparter har givetvis också gjort ett strålande jobb. 

Igår-lördag-åkte Aron och Jasmine ut från den lustiga danstävlingen. 

Lika så bra det. 

Den som vinner tävlingen får nämligen en glassko i pris. Känns nästan som ett hån mot en rullstolsbunden och handikappad person. 

Så tack för den udda underhållningen Aron och Jasmine.

Centrumtorget Lomma: Nya solstolar inget för handikappade

Försköningen av trista Centrumtorget i Lomma fortsätter. Kommunen har placerat ut ett antal solstolar, modell hela havet stormar. 
Det är naturligtvis jättebra. 
Om du har en lekamen som är sund och frisk. 
Den som är handikappad får däremot se upp. 
I värsta fall får du ringa 112 efter hjälp. 
Det kan nämligen vara helt omöjligt ta sig upp. Du riskerar drunkna i solstolens vågiga form. Handikappad som jag är, har jag testat nymodigheten. 
Lyckades försiktigt sätta mig på solstolens yttersta kant som är i lägsta laget. Luta mig bakåt och vila ut i vågornas brus en totalt omöjlighet. 
Det vågade jag absolut inte. 
Då hade jag suttit kvar där fortfarande. 
En omöjlighet ta mig upp ur solstolen. 
Nej, det här är inte några solstolar för folk med handikapp. 
Det går naturligtvis alltid att testa, men ni gör det på egen risk. Se då till att du har hjälp med dig, för ta dig upp. 
Hur det kommunala handikapprådet har kunnat godkänna dessa solstolar, är för mig en gåta. Ack ja.

Vasaloppet: Benlös Aron räddade min dag

SVT:s sportreporter, Cecilia Ingman, dök plötsligt upp i TV-rutan från Smågan, 11 km från Vasaloppsstarten i Sälen. 
Man såg bara övre halva kroppen av Aron Andersson-se bilden här ovanför. Cecilia Ingman gjorde en helt vanlig intervju med Aron som satt och tittade upp mot henne. Först tänkte jag, vad liten han är. 
När Aron sedan körde vidare, såg man att han stavade fram med en skidkälke av något slag. Hans ben utslagna. 
Någon bakgrundsinfo gav inte Cecilia Ingman. Allt var helt naturligt som egentligen var väldigt onaturligt. 
För Cecilia hade fångat upp en handikappad hjälte med enorma bragder bakom sig. Först i världen med att bestiga Kebnekaise och Kilimanjaro. 
I RULLSTOL. 
En osannolik bedrift. 
Dessutom har Aron tidigare genomfört den svenska klassikern: Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. 
Lägg till en drös andra otroliga bedrifter. 
Aron Andersson är en sann hjälte. 
Om detta fick vi TV-tittare ingen information.
Vi såg bara en halv människa.
Våra tankar lämnades åt sitt öde. 
Han fräste sedan vidare mot målet i Mora, 7, 9 mil kvar. 
Aron Andersson räddade min dag. 
Gav mig styrka överleva livet. 
Med råge. 
Tack Aron!
Du slog alla norrmän. 

När jag fastnade i bankomaten

När jag i augusti 2017 som ny ägare till en el-skoter, på grund av allvarliga gångsvårigheter, genomförde jag en test av diverse inrättningar i Lomma. Helt enkelt hur tillgängligheten fungerade för en handikappad person i diverse allmänna lokaler. Allt redovisades öppet och tydligt på bloggen. 
Bäst Systembolaget tätt följt av Coop. 
I särklass sämst den inbyggda bankomaten vid Centrumgatan i Lomma. Utan min hustrus hjälp, hade jag suttit fast där än i denna dag. Bankomaten vid Centrumgatan är en fälla för en handikappad person. 
I går-fredag-skrev jag om bankomaten vid Centrumtorget. Displayen nästan helt omöjlig läsa av. I alla fall i fullt solsken. Inte mycket bättre ändå. Inlägget väckte stort intresse med hundratals besökare. 
Någon skrev in en kommentar på Facebook. Två förtjusande kvinnliga vänner såg direkt lösningen på problemet. 
Jag rekommenderas gå runt hörnet till en bättre automat. Bankomaten vid Centrumgatan på andra sidan byggnaden. 
Lätt att tipsa om, när man själv inte är handikappad i behov av hjälpmedel. Bilden i mitten från augusti 2017. Jag sitter fastnitad i Bankomaten. Rätt stressigt, vill jag lova. 
Läs hela blogginlägget från den 29 augusti 2017 HÄR!

Julmarknader inget för trista typer

Här sitter jag som en annan trist julmarknadstyp. Julmarknader är nämligen inget för mig. Ger mig absolut ingen behållning alls. 
Samma trista stånd med sina trista nitlotter. 
Samma trista tomte utan renar. 
Samma trista barn som sjunger ännu tristare julsånger. 
Allting är precis samma inför varje jul. 
Trist. 
Mycket trist. 
För inte tala om hur trist en julmarknad kan bli för en handikappad. Jag har testat rubbet: kryckkäppar, rullator, rullstol och senast en el-scooter. Inget hör hemma på en julmarknad med bjällerklang och folkträngsel. 
Ett verkligt trist utrustning. 
Inslag som får folk se medlidande på en stackars trist sate. 
All folkträngsel kring julmarknadsstånden är speciellt trist. När jag dyker upp med hela handikapputrustningen stannar plötsligt festen. 
Det blir extra trist. 12 XL, ungefär. 
Därför stannar jag hemma och kokar gröten på mitt vis. 
Det är inte alls trist. 
Äkta tomtegröt på mors vis, gör en stackars trist typ glad.
Annars är allt för jävla trist. 

Tågdrama i Lomma-kröp under nedfällda bommar

Dramat utspelades sig i dag under onsdagens eftermiddagen i Lomma. Bommarna gick ner ca 14.45. 
Tiden gick. 
Det kom inget tåg. 
Tålamodet bland de väntande tog slut. 
Många valde vända sina bilar. 
En handikappad kvinna med ett klumpigt hjälpmedel, valde i stället krypa under de nedfällda bommarna med sitt handikapphjälpmedel. 
Fullständigt livsfarligt. 
Godståget med 50 vagnar kunde faktiskt komma när som helst. 
Det gjorde det inte. 
Kvinnan hade Herrens välsignelse över sitt liv. 
Det visade sig att godståget fått stopp vid Lommas nya tågstation som ännu inte är i bruk. Jag kommunicerade med lokföraren som lämnat tåget och väntade på hjälp. 
”Det är något fel på loket,” sa hon genom staketet. 
Det visade sig att tågets bromsar varit påslagna från Malmö. Det luktade faktiskt bränt gummi. Först efter ca en timme var allt åtgärdat och godståget kunde åter tuffa iväg. Bommarna var fortfarande nedfällda. 
Tur hade allt den handikappade äldre kvinnan. 
Det hade verkligen kunnat sluta illa.
Ett tågdrama i all tysthet en onsdags eftermiddag i Lomma.
Hur tänkte kvinnan, egentligen?
Inte alls. 

Efterlysning! Badsugen rullstolsbunden person

Rullstolen på löpsedeln är badvänlig. Den står fastkedjad nere vid Skånsk Dykservice som drivs av Pelle och Eva-Karin. 
Det är Lomma kommun som bjuder på denna förnämliga service. Pelle och Eva Karin har nycklar och låser upp. 
Sedan är det bara dra ner till Hamnbadens mindre brygga längst ut. Där finns sedan en hiss som sänker ner dig i den vattentåliga rullstolen i badvattnet. 
Hur det funkar, vet jag inte. 
Någon större rusning till rullstolen är det inte. 
Förra sommaren var det ingen rullstolsbunden person som passade på. Andra sidan var det inte heller någon större badsommar. 
Därför hoppas vi på bättre badsommar i år. Är du rullstolsbunden och vill ta dig ett dopp. Kontakta mig, så skriver jag ett bloggreportage om äventyret. 
Den som lever får se.

Lomma kommuns mest fullpackade packåsna

Inte för det stör, direkt. Inte alls. Men visst är det något visst med att bli fullpackad på en el-skoter. 
Efter några år som stugsittare, har ni som läser bloggen säkert förstått, att jag fått ett nytt liv i 10 km/tim. 
El-skotern fixar det mesta som jag testat. Utom då den inbyggda bankomaten i Lomma. Där körde jag fast som en gammal sedel som utgått. 
Mitt senaste test var som handikappad packåsna. 
Hur mycket matvaror kan packas ombord? 
Hustrun lastade på mandelkubb, falukorv, tandkräm, purjolök, oxpytt, palsternacka, saltgurka, fläsksvålar, majonnäs, grytlappar, köttfärs, grekiskt lantbröd, morötter, kotletter (med ben), salami, lasagne, ris (jasmine), jodsalt, kålrot, potatis, linjal, ost, tvål, tandkräm, pilsnerdricka, snus, sockor, pommes, pasta, flerkornig limpa, mazarin, bregott och allt toppades med 20 toarullar.
Av den mjukare sorten. 
Sedan körde jag hem varorna, med en hastighet värdig en sköldpadda. Fortare än så behöver man inte ha i livet.
”Calle, har du öppnat en rullande lanthandeln,” tjoade en lustigkurre åt mig. Möjligen en affärsidé, tänkte jag koncentrerad på varje avverkad meter. 
Jodå, det gick bra. 
Hela vägen hem utan något spill. 
Hoppsan-jag glömde bort nämna pizzadegen som jag råkade sätta mig på. Ni förstår själva. Den pizzan går inte av för hackor. 
(Tänkte avslutat med rökt pizza, men det kändes bara för mycket. Någon jävla ordning på roligheterna får det allt vara.)

Lomma största fiasko i sommar-en rullstol!

En rullstol i hårdplast. 
Det är inget som en rullstolsmänniska längtar efter precis. Absolut inte världens roligaste åkdon. 
Jag ryser när jag ser den. Har själv tvingats tillbringa alldeles för mycket tid av mitt liv i rullstolar. 
Den här rullstolen har Lomma Kommun ställt ut under sommaren som hjälpmedel, för den handikappade ska nå fram till badbryggan med handikapphiss, några hundra meter bort. Det är förnämliga Skånsk Dykservice i hamnen som fått äran låsa upp hänglåset åt hugade användare. 
Rullstolen blev ingen succé. 
För ingen person har lånat den.  Varken någon rullstolsbunden eller någon som tvingas ta sig fram med kryckkäppar.
Det finns två skäl till att det goda initiativet blev ett feltänk: oftast för inte säga alltid, har en rullstolsbunden person med sig sin egen rullstol. Utan den får den handikappade krypa eller släpas fram på marken. 
Ett annat mindre troligt skäl är den obefintliga informationen om att den hårdplastade rullstolen finns till låns för nå fram till badhissen. 
När man väl kommit dit, möts man av ytterligare en svårighet: en körinstruktion i 13 punkter för klara av badhissen för handikappade personer. 
Stundtals en halsbrytande läsning. 
Känns nästan som på kurs med Kurt. 
Sommarens största fiasko i Lomma. 
En rullstol i hårdplast. 
Var god skölj.

Total succé för min nyhetsskoter i Lomma

Här på löpsedeln ett litet axplock av det som jag plockat fram, tack vare mitt nya liv med min el-skoter. Jag kan utan skryt-bara lite då-konstatera att Lomma har fått sin första nyhetsskoter. 
Efter fler års isolering på grund av gångsvårigheter, förvandlades jag till en stugsittare. Gick som mest en tur runt grannarna, Boel och Bennys, rara Täppa fylld med blommor. Antingen med kryckkäppar eller med min rullator. 
Jag kände mig som tjuren Ferdinand. Satt under min korkek. Luktade på alla grannars blommor. Använde min kreativitet för fylla bloggen. Hålla liv i både bloggen och mig. Det var inte mycket till input. Livet tog och livet gav. 
Så en dag i början av augusti i år bestämde jag mig. 
Nu fick det vara slut. 
Jag måste ut i livet. 
Bli en del av världsordningen. 
Jag köpte mig en el-skoter. 
Facit: det bästa jag gjort på mången goda år. 
Världen-läs Lomma-öppnades genast upp för mig som en vacker utslagen blomma. Det fanns också gott om vilda bär att plocka som förvandlades till löpsedlar på min blogg. 
Mängder med både kända och främmande människor kom/kommer fram till mig. Är glada att se Rockbäck på banan igen. 
Jag får till och med kramar. 
När jag med min el-maskin ska över en gata i byn stannar ALLA bilar ögonblickligen och släpper fram mig. En märklig upplevelse.
Jag är överväldigad av all vänligt bemötande. Vet inte hur jag ska kunna tacka alla. Det är nästan-men bara nästen-så jag blir gråtfärdig av värmen som strömmar mot mig. Ja, det har varit en fantastisk tid. 
Jag har fått träffa en vacker muslimsk kvinna. Båtflykting som skapar ett nytt liv i Lomma. Mötet omtumlande både för mig och henne. 
En härlig glassgubbe med strut. 
Genomfört olika tester. El-skotern och fastnat i bankomaten. 
På Vårdcentralen gick larmet när jag backade-PIP-PIP! 
Ali och lingonen. 
Kommunhövdingen, Anders Berngarn, lättade på hemligheter. 
Pelle som räddade en liten flicka från drunkningsdöden.
Rånförsök mot en äldre dam i hennes garage samt många, många fler upplevelser. Små och stora nyheter. 
Nu väntar emellertid vargtider: hösten och vintern. 
Klimatet hårdnar. 
Får väl sätta på snökedjor och dra på mig understället. 
Tack för att ni alla finns.
Egentligen finner jag inga ord. Trots det blev det rätt många ändå. 

Dagens test: Mitt PIP ljud-alarm på Vårdcentralen i Lomma

Det var tid för test av Vårdcentralens tillgänglighet för de allt fler handikappmaskinerna som går på el. 
Vem kan bättre än jag med en sprillans ny el-skoter fixa ett sådant test? 
Vårdcentralen i Lomma har en allvarlig sak emot sig. Den invigdes 1987. Ser ut på samma vis i dag. 
Då fanns inte dagens nymodigheter för handikappade ens på kartan. Jag såg ett lätt offer framför mig. 
Därför blev jag minst sagt förvånad över hur smidigt jag gled in med min el-skoter. Inga som helst problem parkera vid väntrummet. 
Problem kom om man skulle köra vidare in i ett undersökningsrum med tröskel och för liten dörröppning. 
Rekommenderas inte. (texten fortsätter efter bilden)

Ett annat problem dök helt överraskande upp när jag parkerade vid väntrummet-se ovanstående bild. 
Jag tvingades backa ekipaget. 
Då gick den automatiska backtutan för varning i gång. 
PIP-PIP! 
Ljöd det. 
Högt och skarpt. 
Gång på gång över hela Vårdcentralen. 
PIP-PIP! 
Anställda kom rusande. I täten min läkare. 
Alarm. 
Någon patient som tuppat av? 
De spände allvarliga ansiktsuttrycken blev till leende, när de förstod att det var min backtuta som spelat ett spratt. 
Genast kom jag och tänka på ett annat problem. 
Kommunhövdingen, Anders Berngarn, avslöjade och som jag berättat om på bloggen, att Vårdcentralen som numera är alldeles för liten för ett växande Lomma, ska flyttas in i det framtida nybyggda kommunhuset. Om nu Region Skåne går med på betalar den nya högre hyran, vill säga. 
Hoppas då också att dagens handikapporganisationer inte sover, utan är med och påverkar bygget så alla moderna handikappmaskiner får det utrymme de förtjänar. 
Med eller utan pip. 
Dagens anskrämliga kommunalhus vågar jag inte ens testa. 
Ett försök har jag faktiskt gjort. 
Körde genom entrén (inga problem). Hamnade i receptionen. Packad med flyktingar. Trötta vädjande, väntande ögon stirrade förvånat på mig. 
Jag riktigt HÖRDE deras tankar. 
”Ska en krympling ta hand om oss?” 
Jag flydde genast ut med min el-skoter. 
Tablå.

Från klämd i bankomaten-till glam på Systembolaget i Lomma

Efter fasan med bankomaten i Lomma till Systembolagets flärdfulla värld. 
En helt ny situation öppnade sig som ett trollslag. 
Det var som lämna en stenig kohage i Småland, till en motorvägsraka i Ohio, USA. 
På Systembolaget i Lomma ges plats åt alla-med eller utan rullande el-moderniteter för handikappade. 
Det var en fröjd kunna rulla omkring bland montrarna med kluckande innehåll. Breda gångar. Inga som helst problem. 
Dessutom en tjänstvillig personal som gärna hjälpte till om man som sittande i sin lilla el-maskin inte nådde upp till övre hyllplan. Bankvärlden vill däremot ha så lite som möjligt att göra med sina kunder. 
”Vi tar dina pengar, sedan skiter vi i dig”. 
Ungefär så upplever vi medborgare banksystemet. 
Nej, Systembolaget i Lomma ger jag full pott. 
Från klämd i bankomaten till glam på Systembolaget. 
Det kändes riktigt roligt få vara spik nykter bland alla berusande flaskor. 
Vem hade trott på det?

Rör inte min handikappsparkering

Jag har haft handikappsparkering från och till sedan 1985. Allt beroende på den kroppsliga standaren. 
Kan du med endast dina sista krafter ta dig fram, är en handikappsparkering absolut nödvändig. Så nära målet som möjligt, är vad som gäller. 
För 30 år sedan fanns det gott om tomma handikappsparkeringar. Det var inte många som beviljades denna ”gåva”. 
Med åren har det blivit allt fler som fått den heliga graalen. 
Eftersom handikappsrutorna knappast blivit fler under de 30 år som gått, är det trångt om saligheten. 
Numera har det tydligen också blivit en ”svart” handel med tillstånden. I vart fall med skyltarna. Detta sägs vara en förklaring. 
Därför sveper en otäck vind genom Svea Rike: för komma åt den olagliga delen kan man tänka sig avgiftsbelägga handikappsrutorna. 
De stora förlorarna är vi andra som är både halta och lytta, om Herrskapet förstår vad jag menar. 
I så fall får man väl flytta betalningsautomaterna. Inte fan pallar vi krymplingar lalla fram och tillbaka, än hit och dit. 
Därför. 
Rör inte våra handikappsparkeringsplatser med avgifter. 
Basta!

Stolen

Sverige är ett fantastiskt välorganiserat land. I alla fall är det så i Lomma kommun. 
Drabbas du av en olycka eller en svår sjukdom som gör dig sjukhusbunden under en tid, arbetar kommunens änglar i det tysta. 
När du så till slut får återvända hem med en sjuktransport, är det ett batteri av kvinnliga och manliga (?!) änglar som väntar på dig. 
Hemsjukvården har rullat i gång. 
Det är då du får göra bekantskap med diverse bra handikapphjälpmedel. Det är här stolen kommer in i handlingen. 
Duschstolen. 
Ett monster till stol. 
De gamla lätta hanterliga byttes ut efter hand redan 2008. In kom ett tryggt monster. Går inte att välta. Går knappt att rubba. Säkerheten number one. Skönt det.
(fortsättning efter bilden här nedanför)

En annan dag är du någorlunda på G. Monsterstolen behövs ej längre. 
Då kommer Bengt hem till dig. 
Bengt är en av kommunens vaktmästare med massor av empati i bagaget. Han är dessutom sjukvårdsutbildad och socialdemokrat. 
Jo, det är han på bilden med fanan från ett 1-maj demonstrationståg i Lomma. Jag tog bilden 2013. 
Då kände jag inte alls Bengt. 
Nu kämpar han med stolen i min hall. Den ska återlämnas. 
”Ja, det är en tung rackare”, säger Bengt och så skrattar vi så där gott som bara två nyblivna vänner kan göra. 
Ut kom stolen till slut. 
Tack och adjö. 
Det var trevligt att få lära känna dig, Bengt. 
Lycka till den 1-maj.

Så är det att julhandla som handikappad

Jag har levt som handikappad i över 8 månader. 
Första månaderna, tog jag mig fram med en rullstol. 
Klyddigt, för att lufta på ett sällan använt skånskt ord. Numera fräser jag (fräser och fräser...) omkring med en rullator, kallad ”Gudfadern”. 
 Utan rullatorn skulle jag vara helt fast i mitt hem. En underbar uppfinning som öppnar upp världen för alla handikappade och människor som behöver ett stöd för ta sig fram. 
Vi rullar som Volvo, skulle man kunna säga. 
Däremot är julhandeln inget för oss handikappade människor. 
Trång, bökigt, stressigt och människor som irriterar sig på rullatorfolket. 
Jag vet, för jag har varit med. 
Det har t o m inträffat att jag har kört in i folks hälsenor. 
En av de värsta mardrömmarna är nya Coop i Lomma. 
Jag skrev så här på Facebook i morse:
”Mitt liv som handikappad, har gett mig skarpa ögon. Nya Coop i Lomma är ingen höjdare. Alldeles för långt från parkeringsplatsen in till butiken. 
Väl inne i butiken måste du vandra tillbaka till parkeringsplatsen för att handla. 
Samma väg, fast inomhus. 
För att komma ut kör du samma reprisrunda som du kom in. 
Fast baklänges, om du förstår vad jag menar. 
Coop i Lomma-endast för friska. Synd”.
När jag äntligen kommer tillbaka till bilen, är jag många gånger svimfärdig. Helt slut. Nästan på död. 
Så ser dagens verklighet ut för oss handikappade. 
Hoppas årets julskinka blir god.