Rapport gick vilse om Colin Powells död-bränsle åt vaccinmotståndarna

 

Det finns stunder då man blir tom i bollen. Förr eller senare förstår man inte ett jota av dagens journalistik. 

I går pumpade världen ut att krigaren, före detta utrikesministern, fyrstjärnig general m m, Colin Powell, gått till de sälla jaktmarkerna. 

Under dagen rapporterade CNN: 

”Powell hade multipelt myelom, en cancer i plasmaceller som undertrycker kroppens immunsvar, liksom Parkinsons, bekräftar Peggy Cifrino, Powells mångåriga stabschef, till CNN. Även om de är fullständigt vaccinerade mot covid-19 löper de som är immunkompromitterade större risk att drabbas av viruset.” 

En komplett bild av hädanfärden.   

Vid 17-tiden rapporterade så TV4 att Powell avlidit av covid-19, på grund av bakomliggande sjukdomsorsak. Nästan en komplett bild av TV4, men bara nästan. 

Vid 18-tiden gick Rapport loss. 

Vackra Katarina Sandström förkunnade för riket, att Colin Powell gått bort på grund av covid-19. 

Det var allt. 

Inget alls om den bakomliggande sjukdom som avgjorde generalens öde. 

Det var då jag blev tom i bollen. 

Det där var farligt, Rapport. Något som alla vaccinmotståndare genast tar åt sig. 

”Se där. Krigaren vaccinerad och allt, ändå dör människan av covid-19,” kommer det trumpetas ut från motståndarna. 

Tänk så tokig journalistiken kan bli om man slarvar med fakta. Kom och tänka på Danny Kaye. Om nu någon minns honom. Varför Danny Kaye begriper jag inte. 

Så är jag också tom i bollen.

 

Sicken dag-decembernatt mitt på dagen

Klockan är mitt på dagen i Lomma. Det borde varit ljust ute, men det är rena rama natta utomhus. Jag får tända upp belysningen inomhus.
Sällan skådat ett sådant deppigt väder.
Mörker.
Självmordsväder som muntras upp med en och annan regnskur.
Nyhetsfloden inte roligare den.
Dystra nyheter.
Det roligaste jag kan finna är tandvårdsstödet som får nya regler från januari 2020. Jag citerar ordagrant:
"Det statliga tandvårdsstödet består av allmänt och särskilt tandvårdsbidrag, samt högkostnadsskydd. Stödet administreras av Försäkringskassan. Den 1 juli varje år får du ett allmänt tandvårdsbidrag: • Från och med det år du fyller 24 till och med det år du fyller 29 är bidraget 600 kronor per år. • Från och med det år du fyller 30 till och med det år du fyller 64 är bidraget 300 kronor per år. • Från och med det år du fyller 65 är bidraget 600 kronor per år. Det går att spara bidraget till nästa år så att du kan använda två bidrag under ett och samma år. Den som lider av någon sjukdom som påverkar tänderna negativt på ett särskilt sätt kan ha rätt till särskilt tandvårdsbidrag, mer information finns hos Försäkringskassan. Högkostnadsskyddet: Du står för 100 procent av all vård upp till 3 000 kronor. Då träder högkostnadsskyddet i kraft och upp till 15 000 kronor står staten för 50 procent av kostnaden. För summor över det står staten för 85 procent. Nytt från 15 januari 2020: Operationer av tandlossning och operationer av periimplantit, det vill säga när vävnaden runt tandimplantat blir inflammerad, omfattas också av tandvårdsstödet. Från den 15 januari 2020 kommer nya operationsåtgärder, bättre anpassade till dagens behandlingsprinciper, att ersättas inom det statliga stödet."
(Källor: Försäkringskassan, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV.)
Blev någon klokare?
Jaså, inte det.
Jaha.

Paradisläckan-ruttna äpplen

Världens största producent av äpplen är Kina (Wiki). Av helt naturliga skäl har Kina också överlägset mest ruttna äpplen. 
Borde vara ett jätteproblem för landets ledare, Xi Jinping. 
Tror knappast han bryr sig. 
USA intar andra platsen. 
Donald Trump jobbar hårt för ett avancemang. 
Ryssland hamnar först på sjätte plats. 
Inte alls konstigt. 
Där lärde sig befolkningen under kommunisttiden även tugga i sig ruttna äpplen. 
Jodå, jag såg det själv. Med mina egna ögon. Ruttna äpplen såldes och köptes med stor förtjusning. 
Sverige borde jämförelsevis inte ha så mycket ruttna äpplen att tala om. Även om det kan se mycket ut i Lommas trädgårdarna under höstsäsongen. 
Hur som helst visar den nyligen avslöjade Paradisläckan, att även Sverige har sina ruttna äpplen i korgen. Även om näringslivschefen, Leif Östling, i dag går ut och gör avbön för sina drastiska uttalande i går om sina gömda pengar utomlands. 
I USA visar det sig att landets handelsminister har gott om ruttna äpplen tillsammans med äckligt rika ryssar med direktlinje till Kreml. 
Även Donald Trumps svärson har ruttna äpplen som han delar med självaste Putin. Detta är bara början, kära vänner. 
Det kommer mera. 
Världen är fan ta mig en äppelskrutt.

Total succé för min nyhetsskoter i Lomma

Här på löpsedeln ett litet axplock av det som jag plockat fram, tack vare mitt nya liv med min el-skoter. Jag kan utan skryt-bara lite då-konstatera att Lomma har fått sin första nyhetsskoter. 
Efter fler års isolering på grund av gångsvårigheter, förvandlades jag till en stugsittare. Gick som mest en tur runt grannarna, Boel och Bennys, rara Täppa fylld med blommor. Antingen med kryckkäppar eller med min rullator. 
Jag kände mig som tjuren Ferdinand. Satt under min korkek. Luktade på alla grannars blommor. Använde min kreativitet för fylla bloggen. Hålla liv i både bloggen och mig. Det var inte mycket till input. Livet tog och livet gav. 
Så en dag i början av augusti i år bestämde jag mig. 
Nu fick det vara slut. 
Jag måste ut i livet. 
Bli en del av världsordningen. 
Jag köpte mig en el-skoter. 
Facit: det bästa jag gjort på mången goda år. 
Världen-läs Lomma-öppnades genast upp för mig som en vacker utslagen blomma. Det fanns också gott om vilda bär att plocka som förvandlades till löpsedlar på min blogg. 
Mängder med både kända och främmande människor kom/kommer fram till mig. Är glada att se Rockbäck på banan igen. 
Jag får till och med kramar. 
När jag med min el-maskin ska över en gata i byn stannar ALLA bilar ögonblickligen och släpper fram mig. En märklig upplevelse.
Jag är överväldigad av all vänligt bemötande. Vet inte hur jag ska kunna tacka alla. Det är nästan-men bara nästen-så jag blir gråtfärdig av värmen som strömmar mot mig. Ja, det har varit en fantastisk tid. 
Jag har fått träffa en vacker muslimsk kvinna. Båtflykting som skapar ett nytt liv i Lomma. Mötet omtumlande både för mig och henne. 
En härlig glassgubbe med strut. 
Genomfört olika tester. El-skotern och fastnat i bankomaten. 
På Vårdcentralen gick larmet när jag backade-PIP-PIP! 
Ali och lingonen. 
Kommunhövdingen, Anders Berngarn, lättade på hemligheter. 
Pelle som räddade en liten flicka från drunkningsdöden.
Rånförsök mot en äldre dam i hennes garage samt många, många fler upplevelser. Små och stora nyheter. 
Nu väntar emellertid vargtider: hösten och vintern. 
Klimatet hårdnar. 
Får väl sätta på snökedjor och dra på mig understället. 
Tack för att ni alla finns.
Egentligen finner jag inga ord. Trots det blev det rätt många ändå. 

Calle Rockbäcks första veckan med el-scootern-SUCCÈ!

Låt mig nu få skryta i lugn och ro. 
Absolut inga överord. 
Jag ska försöka vara liten i truten. 
Jag kan i dag summera min första vecka som scooterburen nyfiken journalist. 
Efter flera år som stugsittare har jag nu fräst-nåja, 10 km/tim-ut bland Lommaborna. Fångat upp ett och annat som jag sedan publicerat på min blogg-se bildkollaget här nedanför.  Faktiskt inte dåligt alls.
Det har blivit allt från en vit schäfer, brasseflaggad segelbåt i sjönöd till en äldre dam som utsattes för rånförsök i sitt garage. 
En minst sagt intressant tavla. 
Lägg därtill lite cowboykåk och inte minst Anders Borgs haveri med spriten som också blev en bloggraket. 
Aldrig någonsin har jag haft så många besökare under en vecka. 
Mer än hela Lomma kommuns befolkning (24 000), har loggat in och läst om mina bravader med scootern. 
”Du har tur,” sa en förtreten journalistveteran till mig. 
Jag for genast ner till Coop. Köpte mig en trisslott. Kammade noll. Jag tror det krävs mer talang än tur för fixa en succévecka med en el-scooter för handikappade. 
Tack för att jag fick skryta.
Lite i alla fall.
Nu laddar vi om. 
Hoppas bara strömmen räcker till. 
Får hoppas på tur.

Lommasonen Anton: Nyhetsankare i STV

Det här är Anton Gymark, 30 år i höst. Han är både reporter och nyhetsankare på SVT Nyheter Skåne, f d Sydnytt. 
Ni har säkert sett honom i rutan. 
Elegant leder han oss genom den lokala nyhetsdjungeln. 
Anton växte upp i Lomma: gick i Pilängskolan, spelade fotboll för GIF Nike, lekte med ord, rappade och byggde en studio i en gammal ABF-lokal i centrala Lomma. 
Anton lever just nu sin dröm. 
”Visst är det så. Lite grann min dröm”, säger han till mig om sin tunga roll i nyhetsfloran. (texten fortsätter efter bilden)

Det finns även en annan sida av saken. 
Under flera år på 2000-talet jobbade Anton som vårdpersonal i Lommas hemtjänst. Det var där jag lärde känna Anton. 
Han såg till att min gamla mamma (till höger under sin krafts dagar), fick ett bra leverne under sin sista tid i livet. 
Hon var stormande förtjust i Anton. 
Den blivande nyhetsankaren visade stor empati, kryddad med extra omsorg. Gav de gamla ett kärleksfullt bemötande. 
Anton Gymark förgyllde helt enkelt hemtjänsten i byn. Snacka om att min mamma gillade honom. (texten fortsätter efter bilden)

Trist att min mamma inte lever i dag. 
Hon om någon skulle varit stolt över Anton Gymark på SVT Nyheter Skåne, f d Sydnytt. Själv blir jag alldeles varm i sinnet, när jag ser Lommasonen i TV. 
Han har framtiden för sig. 
Nästa Rapport? 
”Vi får väl se hur det slutar”, säger Anton med ett snett leende. Precis det leendet som min mamma älskade. 
Bra jobbat, Anton. 
FOTNOT. Bilderna-utom min mamma-skärmdumpningar från SVT.

Dagens Trams i Lomma

Ni har säkert sett det i nyhetsrapporteringen. Institutet för mediestudiers rapport, Där bor journalisterna. 
Främst är det nyheterna i TV som larmat om den här tramsiga rapporten från institutet. Klart som korvspadet att även journalisterna måste ha en plats att bo på. Precis som alla andra människor. 
Givetvis larmar man högst om att i Stockholm bor minsann de flesta journalister. 
Har alltid varit så. Kommer alltid att förbli på det viset. 
Faktum är att även Lomma kommun finns med i den där listan. Vi är faktiskt 30 stycken journalister som bor i kommunen. 
Då fortsätter vi med tramset. 
Lek med tanken att vi släppte lös samtliga 30 journalister som bor i orten. Deras uppgift blir att gräva fram nyheter och skandaler i Lomma kommun, skriva personporträtt samt plocka fram alldagliga spännande mänskliga öden. 
Jag lovar. 
Det hade blivit ett liv och kiv om både nyheter och skandaler. Kommunhövdingen, Anders Berngarn, hade fått det hett om öronen. En och annan hade åkt på en kölhalning, på ett eller annat vis. 
Guldgruvan är naturligtvis den enorma utbyggnaden av centralorten Lomma som pågått i mer än 10 år. Det vet de flesta journalister att där det satsas enorma pengar, finns också hett nyhetsstoft att hämta. 
Det hade som sagt var blivit en yster dans till de boendes förtjusning. 
Nu är det inte så. 
Verkligheten en helt annan. 
Sydsvenskan och Skånska Dagbladet gör vad de kan med sina små, snart osynliga, resurser. 
Själv är jag en av dessa 30 boende journalister; pensionerad, hårt stukad av sjukdomar, men med rätt att skriva Dagens Trams. 
FOTNOT. För att platsa i undersökningen måste journalisten vara medlem i Svenska Journalistförbundet. Det har jag snart varit i 50 år.

ALARM LOMMA: Klipp rosorna!

Enligt en väl beprövad mätskala; klipp rosorna när björkarna har musöron. 
Så i dag lallade jag ut med min rollator för dra in vårens friska luft i mina lungor som går på sock. 
Och, inte minst, kolla in björkarna nere vid Höje å. 
Till min förskräckelse kan jag konstatera att björkarna har i natt eller i går eller så, passerat musöron och börjat slå ut. 
ALARM LOMMA: ut och klipp ner era rosor. 
Svårare än så var det inte att tillverka lite mysig hemvävd lokaljournalistik av den ädlare sorten; det lilla som berör oss alla utanför våra dörrar. 
Det är en form av journalistik som numera inte längre får plats i en slamrande larmade värld. Ja, denna lilla form av lokaljournalistik är så gott som helt utdöd. 
Jag rullade hem igen. Lycklig över att kunna andas gott en stund.
Helt obekymrat över att den trassliga försvarsuppgörelsen som verkar vara i hamn-10 miljarder. Just nu en stor het svensk nyhet.
I stället för krut och dunder. 
Tänk så många rosor man skulle kunna få för dom pengarna?

Skakande TV-inslag: Bär sin sjuka mamma bort från krigets bomber

Jag hade svårt att sova i natt. Rapports bilder från mannen som bär sin sjuka 92-åriga mamma på ryggen bränner. 
Bilderna sitter som en svidande tatuering i varje por. Det är SVT:s utsända Samir Abu Eid och Niclas Berglund som ger oss historien och bilderna som bränner sig fast för alltid. 
Jag tänker på min gamla mamma innan hon dog. Hon var också över 90 år gammal. Minst lika skröplig som kvinnan på bilden. 
Tänk om jag skulle blivit tvungen att bära min mamma på ryggen? 
Bort från bomber och dödande kulor. Från vårt hem i Lomma till en oviss trygghet i Malmö. Visserligen hade min mamma i alla fall haft skor på fötterna, men ändå. 
Förfärliga tankar. 
I gränslandet mellan Turkiet och Syrien blir den svidande tanken till sanning. 
Med eller utan skor. 
Ursäkta kraftuttrycket, men för jävligt är det. 
Fattar vi egentligen så bra vi har det? 
Tack Samir och Niclas för att ni finns. Och vågar. 
Länken HÄR!