Bilderna sitter som en svidande tatuering i varje por. Det är SVT:s utsända Samir Abu Eid och Niclas Berglund som ger oss historien och bilderna som bränner sig fast för alltid.
Jag tänker på min gamla mamma innan hon dog. Hon var också över 90 år gammal. Minst lika skröplig som kvinnan på bilden.
Tänk om jag skulle blivit tvungen att bära min mamma på ryggen?
Bort från bomber och dödande kulor. Från vårt hem i Lomma till en oviss trygghet i Malmö. Visserligen hade min mamma i alla fall haft skor på fötterna, men ändå.
Förfärliga tankar.
I gränslandet mellan Turkiet och Syrien blir den svidande tanken till sanning.
Med eller utan skor.
Ursäkta kraftuttrycket, men för jävligt är det.
Fattar vi egentligen så bra vi har det?
Tack Samir och Niclas för att ni finns. Och vågar.
Länken HÄR!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar