Mitt bland berömda namn som filmaren, Roy Andersson, och Baywatch-stjärnan, Pamela Anderson, stoppades Kongoläkaren in i programmet.
Det han sedan berättade, gav mig en sömnlös natt.
Varje dag kommer tiotalet kvinnor och små flickor som har våldtagits till dr Mukweges Panzisjukhuset, Bukavu i Kongo.
Våldtagna på det mest sadistiska vis. Med bajonetter, gevärs-pipor och kolvar och många andra grymma sätt. Vissa t o m skjutna i vaginan. Söndertrasade tarmsystem, ja, alla tänkbara system som en kvinna är utrustade med sönderslitet.
Ett ofantligt lidande.
Ofattbart.
Siffrorna lär inte vara mindre i dag, snarare tvärtom.
Några timmar efter programmet går jag och lägger mig.
Försöker somna.
Det går inte.
Dr Denis Mukweges berättelse bränner.
Det är fullständigt vansinnigt.
Vad kan jag göra?
I stort sett ingenting, mer än att gå upp och skriva denna text. Inte för att det hjälper några kvinnor i Kongo, men i alla fall. Jag piper till av vreda, ut över världen.
Dr Denis Mukweges har nu fått EU:s Sacharovpriset för sitt enorma arbete på Panzisjukhuset. Nu får han mitt hjärta med.
Jo, så ska jag beställa boken om honom som kom ut i september förra året. Skriven av en svensk journalist. Jag visste inte ens om att boken fanns. Släpptes på Weylers förlag.
Jag skäms och går och lägger mig.
Sova känns inte precis så viktigt längre.
.jpg)
Inlägg
1 kommentar:
Såg programmet just nu och sitter med en klump i halsen och tårar i ögonen. Allt detta lidande och för vad?? Pengar så klart, mineraler, så att vi ska kunna köpa vårt skit som tvärt i mot vad vi tror och säger bara gör oss isolerade från varandra. Usch vad jag skäms över denna förbannade utveckling som vi människor tror är så positivt för oss..
Vänligen.
Per Tovås, "ännu en sömnlös själ".
Skicka en kommentar