skip to main |
skip to sidebar
Farfars ögonsten.
Ja, i dubbel bemärkelse.
Jag satt och tittade på Skavlan i fredagskväll.
Skavlan själv i bästa toppslag.
Mer än vanlig vände han ut och in på tre av sina gäster, nämligen Malin Åkerman, Petter Stordalen och Ernst Kirchsteiger.
Från skådisen Malin ramlade det ut privata hemligheter.
Miljardären, Petter, fick sig en flygtur i studion.
Ut ramlade hemligheter om köpet av charterbolaget Ving som han köpt, men ändå inte köpt, när han sa sig hade köpt Ving som han sex timmar senare köpte.
Hänger ni med?
Hela Sveriges Ernst (utom då min grannfru) hopplade in som en livs levande dalahäst. Ut ramlade Ernst hemliga last.
Stenar.
Människan samlar alltså på stenar. Till hustruns förtvivlan. Allt som han kommer över, när paret är ute och reser. Speciellt en av kärlek hjärtformad sten som han fann i Ystad satte sig i mitt sinne.
Det är nämligen så, att även jag har en vurm för stenar. I mitt fall även till hustruns oförståelse. Jag samlar alltså också på stenar.
Det är väl barnet i mig och Ernst som hänger kvar.
Har Ernst sin kärlekssten från Ystad, har jag min ögonsten som jag plockade på Kosteröarna i havsbandet utanför Strömstad.
På bilden ser ni min andra ögonsten.
Barnbarnet Liv hålla upp stenen med påskriften: Koster 14-6 1969.
Det var den dagen som hustrun och jag förlovade oss på just Kosteröarna. Givetvis plockade jag en minnessten med mig hem.
Konstigare än så är det alltså inte.
Även en gammal gråsten kan tindra över 50 år senare.
Eller hur Ernst?
Jag hoppas ingen missade högtidsstunden med Benny Andersson som gäst hos Skavlan i går fredag.
Vi fick möta en osedvanlig öppen och avslappnad Benny i sitt samtalet med programledaren. Förutom att han berättade om nya spännande turer med ABBA, kommenterade Benny den pågående MeToo-kampanjen.
”Det har mest handlat om mediemänniskor och filmfolk. Var är de andra människorna? Hur är det i andra branscher?”
Bennys frågor blev hängande i luften.
Jag kan delvis ge honom svar.
Jag har stor erfarenhet från sjukvården som patient. När jag var ung och låg inlagd hörde snusket från de gamla gubbarna (kallades allmänt för prostatagubbar) mot sköterskorna till vardagen. Vi unga förfasades, faktiskt. Gillades inte.
Nu när vi som var unga själva är gamla gubbar, härmas plötsligt snusket som vi hörde som unga patienter.
Märklig utveckling.
Jag hatar det.
Brukar genast träda in till försvar för den sköterska som blir utsatt.
Kalla mig gärna riddare.
I Bohuslän får ingen kvinna följa med en professionell fiskeskuta ut på havet. Det betyder nämligen otur. I alla fall för några årtionde tillbaka.
Ingen fisk utan ”feskefetta” som man sa.
Byggbranschen är ett berömt manligt revir. Byggare Bob och hans manliga arbetskamrater har ofta en sexistiskt språkbruk.
Dagens kvinnliga byggjobbare får snabbt lära sig bli rappa i truten. Skoningslöst slå tillbaka. Helst så Byggare Bob tappar andan.
Se där Benny Andersson-så kan man hålla på i bransch efter bransch.
Inte ens polisyrket kommer undan.
Det är verkligheten.
Trist men sant.
För snart ett år sedan var, Kimberley Motley, gäst hos Skavlan.
Ni minns hennes säkert. Den vackra amerikanska advokaten som stred mot de manligt dominerade domstolarna i Afghanistan.
För en utomstående verkar det vara ett självmordsuppdrag. Mordhot och livvakter hörde också till dagordning. Märkligt nog lyckades hon allt som oftast i sin kamp i denna mansdominerade värld. En riktigt tuff brud. Dessutom fräsch som i lyxförpackning.
Väldigt imponerande var vi alla i våra slitna TV-soffor.
Afghanistan överlevde hon.
Värre var det med Kuba.
Fidel Castro dog.
Kimberley Motley åkte till Kuba för att slå ett slag för de mänskliga rättigheterna. Engagerad som hon är i fallet med den inburade och torterade graffiti konstnären, Danilo Maldonado Machado, känd som El Sexto.
En gång målade han ordet Fidel på en grönmålad levande gris. Bara en sådan sak.
Det som funkat i ruggiga Afghanistan, fungerade inte alls på Kuba.
Vår hjältinna hade knapp mer än landet i Havanna, Kuba, innan hon greps av den kubanska polisen. Tre hårda förhör väntade.
Till slut fick hon två alternativ: antingen omedelbart flyga tillbaka till USA, eller kastas i en vidrig fängelsehåla.
Kimberley insåg att mänskliga rättigheter på Kuba, funkade inte ens med en död Fidel Castro. Hon tog planet hem till Miami, USA.
Kuba är ljusår från mänskliga rättigheter.
Bli inte förvånad om hon dyker upp hos Skavlan igen. Vi kan alltid hoppas.
Här nedanför sitter hon på planet hem till USA.
Varför har inte våra svenska tidningar skrivit en rad om detta?
Ja, säg det.
OBS!
Efter jag publicerade detta, har Kimberley Motley hört av sig till mig. Hon uppskattade mycket vad jag skrev om henne.
Fredagskvällens största gapflabb i TV-soffan stod superartisten, Håkan Hellström, för.
Det var inte bara TV-soffan som gnäggade som en munter hingst. Även gästerna, Mikael Persbrandt och den tidigare danska statsministern, Helle Thorning-Schmidt, bröt samman av skratt.
Skavlan åkte på en kupp.
Lät Håkan Hellström bläddra upp sitt tidigare liv som porrnovellsförfattare under pseudonymen, Plugghingsten.
Det gjorde inte saken bättre, när han också berättade om hur han spelade klädpoker med galanta damer på nätet. Det var en sådan där öppning som till och med fick rutinerade Skavlan att tappa tråden.
Var det då sant? Nej, det tror jag inte.
Alla nöjesjournalister vet hur svårt det är att få till en intervju med Håkan Hellström. Nästan omöjligt.
Nu valde Hellström själv ta kommandot i programmet. Skavlans förberedda frågor åkte i papperskorgen.
Sant eller inte.
Skit samma.
Vi fick ett gott skratt i TV-soffan och i studion rann tårarna på Persbrandt. Ja, det blev ett lysande program.
Tacka Håkan Hellström för det.
Det här är Hebbe tillsammans med sin älskade matte.
Mest en Golden Retriever.
Mest Lommas mysigaste hund.
Matte fick flest pussar av alla.
Varken husse eller jag bjöds på en Hebbe puss hur som helst.
Läkaren och professorn i klinisk bakteriologi. Agnes Wold, i fredagens Skavlan tyckte det var helt i sin ordning med en hundpuss, så det så.
Här nedanför följer Jordbruksverkets lista över de mest poppis hundarna i Lomma 2015. FOTNOT. Hebbe har efter ett långt liv gått till de sälla jaktmarkerna. Frid över hans minne. Du var en gosig vovve.
Det är lika så bra erkänna det på en gång: jag är ett stort fan av norrmannens sätt att leda sitt program på fredagskvällarna.
Han lyckas förvånansvärt ofta sy samman starka udda personligheter till en speciell Skavlan sammanhållning. En ytterst svår balansgång för en programledare. Helt för mig okända människor kan plötsligt ha en fantastisk historia och berätta.
Nu kommer vi till problemet.
Skavlan packar samman alldeles för mycket folk runt omkring sig. Det blir varken hackat eller malet av alla intressanta historier som vi serveras.
I fredags var professorn i klinisk bakteriologi, Agnes Wold, en av gästerna. Hon är en mycket kontroversiell person. Med skarpa åsikter och kunskaper om vår vardag.
Det pratades om hundallergi, astmakatter, tvätta händerna, hundar i sängen och mer därtill. Fast en sak missade Skavlan att ta upp: zikamyggans framfart i Sydamerika.
Barns föds med för små huvuden.
Här hade Agnes Wold säkert levererat en kontroversiell nyhet. I stället kom det in ännu en ny gäst.
Trist.
Sover programmets redaktion?
För en tid sedan skrev jag om hur Skavlan slarvade bort en världsnyhet. Tack vare nanotekniken kunde en förlamad ung tjej plötsligt gå igen. Det blev varken hackat eller malet av den intressanta nyheten.
Skärpning Skavlan!
Det var upplagt för presentation av en stor medicinsk världsnyhet hos Skavlan i gårdagens program.
Professorn i nanoteknologi vid Uppsala Universitet, Maria Strömme brann av iver.
Denna ytterst begåvade kvinna bjöd till och med på en videosnutt av en amerikansk patient som varit förlamad från midjan och nedåt. Vi fick se hur den unga kvinnan tog sina första steg.
Allt tack vare den nya nanoteknologin.
Historiska bilder som ger 100 000-tals förlamade människor världen runt nytt hopp.
”Det är så färskt att det inte ens presenterats i några medicinska vetenskapliga skrifter”, berättade Maria Strömme vidare.
Till min förvåning nappade inte Skavlan på världsnyheten. Inga uppföljningsfrågor utan raskt vidare i det stuvade programschemat.
Värst av allt.
Komikern, Anders Jansson, försökte knipa humorpoäng, när Maria Strömme i sin tur försökte förklara nanoteknologins stora betydelse för sjukvården i framtiden. Ja, helt revolutionera den, rent ut av. 70-80-åringar kan blir raska pojkar som 40-åringar.
Fast den medicinska världsnyheten med den förlamade flickan som plötsligt kunde gå. Hur kunde du slarva bort den, Skavlan?
FOTNOT. Bilderna från programmet i SVT.
Ni har säkert hört uttrycket förr; tom i bollen.
Det innebär att ens tankar är blanka, i stort sett. Det är i alla fall ingen självklar tanke som stiger fram starkare än någon annan. Man känner sig tom, helt enkelt.
Jag tog en selfie på min egen tömda skalle.
Bilden av tom i bollen är grå/vit som en hårig morgondimma. Man ser också en bit av pannan, glasögonen och kranen. Dessa ting har inte ett dugg med saken att göra.
Varför är jag då tom i bollen?
Jo, jag har inte fyllt den med några intryck.
I kväll kommer den tomma bollen däremot att bli sprängfylld; Zlatan ska spöa Moldavien i TV5 samtidigt som Stenmark bjuder upp till en ny stabbig dansrunda i TV4. Mitt i allt detta tränger sig Skavlan in med Åkesson i SVT1.
Det är inte slut med det.
Malmö Redhawks förvandlar Leksands IF till en dalahäst i Viasat hockey. För inte tala om alla nyhetssändningar som forsar in i bollen under hela dagen.
Ja, sedan ska alla tidningar som droppar in läsas, varvas gärna med någon spännande boksida. Om en stund ska dessutom sommardäcken på.
Bilen ska rulla fint som bollen.
Bollen kommer vara sprängfylld, när John Blund dyker upp vid midnatt.
Det känns trots allt skönt att få vara tom i bollen några timmar under förmiddagen.
En får tacka så mycket.
Här sitter Skavlan dunderförkyld och smittar ner vår skidkung, Johan Olsson.
I fredagens program (bandades i torsdags) hade Skavlan drabbas av en rejäl förkylning . Två skidess, superkänsliga för bacillusker, var gäster, Johan Olsson och Marit Bjørgen.
”Är jag en smittofara”, undrade Skavlan.
”Jeg er litt bekymrad”, svarade Marit Bjørgen och skrattade förläget. Johan som skulle sätta punkt för sin framgångsrika skidkarriär med en seger i Vasaloppet knep med munnen. Han såg ut som han helst ville vara någon annanstans.
”Jag tror icke jag är det”, fortsatte Skavlan, snörvlade och log.
Där hade han fel. Människan var en smittobomb.
I natt slog Skavlans förkylning till. Johan Olsson fick ställa in Vasaloppet.
Vad hjälpte det sedan att Skavlan med tanke på Olssons krassliga barn, ville ha en försäkring av Olsson.
”Det är icke mitt fel om du blir förkyld.”
Fegis där.
Skylla på små barn.
Johan Olsson mumlade något ohörbart.
Det blev alltså inget Vasalopp för skidkungen. Ingen lysande kröning som avslut på en lysande skidkarriär.
En snorig norrman utan skidor krossade Johans drömmar om en seger i Vasaloppet. Det blev hosta, nysningar och ett fräsande i stället.
Utan Johan i de sladdriga spåren blev det Norge för hela slanten i årets Vasalopp. Åtta av de tio första var norrmän.
Bäste svensk blev Jerry Ahlin på plats 8.
Vann gjorde Petter Eliassen.
Vem den norrmannen är?
Har ingen aning.
Har aldrig hört talas om namnet.
Vasaloppet har förvandlats till norska mästerskapen.
Kom tillbaka Mora-Nisse!
FOTNOT: Damklassen vann polskan Justyna Kowalczyk. Klippet här nedanför från Verdens Gang.
Jo, det är jag som gapar så stort på bilden. Slipsen t o m på svaj.
Åren går.
Låt oss ta det från början.
I tidig ungdom lirade jag gitarr, piano, cittra, blåste sax och Gärdebylåten på nyckelharpa.
Min bästis (fortfarande), Leif Georg, plingade också gitarr, drog i bälgaspelet och så sjöng han med en ljus fin stämma.
Kanske inte precis rock`n`roll, men ändå.
Det skulle startas ett band.
Erövra världen.
Texas Rangers, löd det tuffa namnet.
Det blev inget band, men härliga minnen lever för alltid kvar.
Flera år senare, gjorde jag en idol satsning på egen hand.
Tidningen SE triggades av stortruten (han kallades så då), boxaren, Cassius Clay/Muhammed Ali .
Man drog i gång tävlingen, Sveriges största trut.
Skicka in en bild på din uppmätta trut, löd stridsropet.
Jag gjorde naturligtvis det.
Resultat; idolen som kraschade.
Det blev mest ett enda stort gap av hela skiten.
Jag satt och tänkte på det här i går, när jag såg Idol. Bandat. Vem vill missa På Spåret (för svårt) eller Skavlan (mycket bra)?
Lisa Ajax, 16 år vann Idol. Vilken supertalang. Helt klart bättre röst än Carola, när hon sjöng Främling som 16-åring 1983.
Tvåan Mollie, 18 år, även hon en sångfågel av Guds nåde.
De båda sångfåglarna hade platsat i Leif Georg och mitt band. Texas Rangers hade blivit en världssuccé.
Garanterat.
Inget snack om saken.
I bland blir man medveten om sin ålder. Allt är nämligen mer än 50 år för sent.
Skit också.
Jag tror jag skippar anmäla mig till Idol 2015.
FOTNOT; TV4 allt om Idol.
I bland gör man rätt saker här i livet. Utan att egentligen förstå förrän efteråt, så rätt det kan bli.
Tokrätt blev nämligen mitt blogginlägg om Kongoläkaren, Dr Denis Mukwege, som var gäst hos Skavlan.
Här hade jag förberett ett helt annat blogginlägg i god tid med Baywatch-stjärnan Pamela Anderson. Till och med trixat samman en löpsedel-se ovan.
Bakgrunden är den här:
Tidigt i höstas fabulerade jag en historia på bloggen med Pamela i huvudrollen. Jag hittade på att bönan skulle komma till Lomma och dela ut ett fint kulturpris.
Självklart kopplade jag in kommunens starke man. Kommunhövdingen själv, Anders Berngarn.
Det blev hur skönt galet som helst.
Fast allt var ett skämt. Tryckte själv det var rätt så kul.
En överraskning i underhållningsbranschen.
En tid senare trumpetas det plötsligt ut att Pamela Anderson verkligen kommer. Fast till Sandviken av alla ställen.
Dessutom som gäst hos Skavlan.
Jag tyckte naturligtvis att jag borde hänga på med ett blogginlägg. Följa upp min egen lustighet.
Då dyker den här Kongoläkaren upp i programmet. Det vänder upp och ner på alla mina planer.
Hans starka berättelse om de brutala våldtäkterna i Kongo skakade om mig i grunden.
Jag spolade tramset om Pamela Anderson.
Skrev i stället ett blogginlägg om läkarens kamp för att rädda Kongos kvinnor och barn.
Nu i efterhand har det visat sig; jag tog rätt beslut. Mitt hjärta fick styra mig. Inlägget blev nämligen en stormande succè.
Så många bloggläsare under en och samma dag till ett inlägg, är ytterst ovanligt.
Spik rakt i topp bland över 2653 inlägg på bloggen. Dessutom en lördag. Normalt går alltid bloggbesöken ner under helgerna.
Jag blir alldeles varm.
Tack alla ni.
Nu vet jag att jag verkligen fick ut mitt lilla rop till omvärlden:
Stoppa de brutala våldtäkterna i Kongo!
Det kan inte bli så mycket bättre.
Läs också Magda Gads artikel i Läkartidningen. Klicka HÄR! Genom Läkarmissionen kan du ge ditt bidrag. Klicka HÄR!
Plötsligt satt han där hos Skavlan, Dr Denis Mukwege.
Mitt bland berömda namn som filmaren, Roy Andersson, och Baywatch-stjärnan, Pamela Anderson, stoppades Kongoläkaren in i programmet.
Det han sedan berättade, gav mig en sömnlös natt.
Varje dag kommer tiotalet kvinnor och små flickor som har våldtagits till dr Mukweges Panzisjukhuset, Bukavu i Kongo.
Våldtagna på det mest sadistiska vis. Med bajonetter, gevärs-pipor och kolvar och många andra grymma sätt. Vissa t o m skjutna i vaginan. Söndertrasade tarmsystem, ja, alla tänkbara system som en kvinna är utrustade med sönderslitet.
Ett ofantligt lidande.
Ofattbart.
Jag googlar och plockar ut detta bland allt hemskt som jag hittade; enligt FN har 27.000 sexuella övergrepp rapporterades under 2006 i Södra Kivu-provinsen.
Siffrorna lär inte vara mindre i dag, snarare tvärtom.
Några timmar efter programmet går jag och lägger mig.
Försöker somna.
Det går inte.
Dr Denis Mukweges berättelse bränner.
Det är fullständigt vansinnigt.
Vad kan jag göra?
I stort sett ingenting, mer än att gå upp och skriva denna text. Inte för att det hjälper några kvinnor i Kongo, men i alla fall. Jag piper till av vreda, ut över världen.
Dr Denis Mukweges har nu fått EU:s Sacharovpriset för sitt enorma arbete på Panzisjukhuset. Nu får han mitt hjärta med.
Jo, så ska jag beställa boken om honom som kom ut i september förra året. Skriven av en svensk journalist. Jag visste inte ens om att boken fanns. Släpptes på Weylers förlag.
Jag skäms och går och lägger mig.
Sova känns inte precis så viktigt längre.
Läs också Magda Gads artikel i Läkartidningen. Klicka HÄR!
Genom Läkarmissionen kan du ge ditt bidrag. Klicka HÄR!
Jag har väl sällan blivit så glad över ett Nobelpris. Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi, får Nobels fredspris.
Äntligen har den Norska nobelkommittèn gjort något rätt. Man minns med rysningar namn som Kissinger, Arafat, Rabin, Obama mfl tveksamma fredspristagare.
Kailash Satyarthi har kämpat mot barnarbete och, som det heter, visat ett stort personlig mod. Han får ursäkta.
Det är att Malala, 17 år, får priset som är den stora världsnyheten. New York Times toppade genast med nyheten-här nedanför.
Malala är i särklass den yngsta någonsin som får priset.
Själv minns jag henne som gäst hos Skavlan: hennes formuleringsförmåga och vältalighet imponerade.
Det är egentligen ett under att hon överlevde talibanattacken mot skolbussen hon färdades med.
Efter det har hon fortsatt sin kamp mot talibanerna hemma i Pakistan och för alla barns rätt till utbildning.
Det här är ett fredspris som går hem i alla stugor. Bättre än så här kan det faktiskt inte bli. Grattis Malala!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
