Malmö firade GULDET-jag viftade med tårna

Jag vill påstå att årets guldfirande från min sida, är väldigt unikt. 
Normalt brukar jag stå på läktaren och applådera Malmö FF när guldpokalen delas ut. 
När slutsignalen gick mot Brommapojkarna (2-0), jublade över 13 000 åskådare på läktaren. Ja, det jublades, applåderades, hyllades och sköts festraketer. 
I år fick jag sitta hemma i TV-soffa och vifta med tårna. 
Bittert. 
Mycket bittert. 
Under årets säsong har jag sett MFF på plats en futtig gång. Mot Falkenberg den 30 mars, seger med 3-0.  
Jag som alltid brukar finnas på plats. Alltid samma plats. År ut och år in.
Den 3 april råkade jag ut för den där allvarliga olyckan som höll på sänka mig för alltid. 
När tex MFF mötte IFK Göteborg, seger 3-0, den 7 april, kämpade jag för mitt liv på sjukhuset. 
Ingen susning om någonting. 
Borta. 
När MFF mötte Häcken hemma (1-2) den 4 maj, var jag visserligen hemma, men så sjuk att jag inte ens orkade ta mig ur sängen och sitta i TV-soffan och följa matchen. 
Jag försökte allt, men fick snabbt kasta in handduken. 
Därför är jag egentligen inte så bitter som jag skrev. 
I dag kan jag trots allt sitta i TV-soffan, jubla och vifta med tårna. 
Heja Malmö FF! 
Grattis till GULD nr. 18. 
Till nästa säsong, hoppas jag åter kunna sitta på läktaren och försvara guldet. 
Ja, fan ta mig, så ska jag det.

Fast andra sidan, så hade jag nog det roligare hemma i TV-soffan, än Brommapojkarnas ensamma supporter. 
Fick bilden från sonen Daniel under matchen. 
Nej, det behövdes inga polisinsatser. 
Han skötte sig fint.