Lommaparet som fixar glasögon till massajerna i Kenya- äntligen kan de se en giraff

 

Paret och optikern Joakim och Hellen Boström är något av grannar till mig hemma i Lomma. Tillsammans med Elin och Marina och Glasögonmagasinet i Lund är de sedan några dagar på plats i Mashuru, Kenya. 

Med sig i bagaget har de ca 5000 insamlade gamla glasögon och synundersökningsutrustning. På plats får de också hjälp av stiftelsen New Life Mission. 

Äntligen ska ska det berömda folkslaget, massajerna, med dålig syn, kunna få se tex en giraff ute på den väldiga Serengeti Nationalpark. 

Minns själv hur det var innan jag skaffade glasögon för mer än 45 år sedan. 

Mycket var i dimma. 

Irriterande. 

Därför tog jag Joakims bild av en giraff och gjorde den suddig och oklar. Precis som jag själv en gång i tiden såg omgivningen. Ja, på ett ungefär då. 

Se det mer som en talande illustration. Tänk på att just så här kan massajerna med dålig syn fått uppleva en giraff ute på Serengeti. Genast blir allt mer begripligt och vilket fantastiskt arbete gänget på plats gör. 

Redan nu har man lämnat ut hundratals glasögon. Några kunder/patienter har fått skickas till den lokala ögonläkaren. Det här är en sådan insats på plats som gör mig alldeles varm om hjärtat. 

Idag-fredag-är det också ett år sedan Putin krigsmaskin anföll ett fredligt land som Ukraina. Då är det gott att veta, att visst händer det goda saker i världen också. 

Heja Joakim och Hellen. 

Ja ni andra på plats också, givetvis.

Visst är livet förunderligt. 

Dina gamla glasögon kan få en massaj som talar språket maa, att äntligen kunna få se en livs levande giraff. 

I verkligheten.

 

Lomma tisdag natt: Mardrömsviruset drabbade mina grannar

Det här är buspojken Bill. 
En populär pojkbokserie när jag växte upp under 1950-talet. 
I natt dök plötsligt Bill upp i vår hall. 
Där stod nämligen grannen mr B lös i magen. Det rann utefter ena benet på honom. Mr B såg på pricken ut som buspojken Bill. 
Hans hustru, mrs B, for som en vessla mellan alla andra nedskitna grannar. Mrs E försökte torka sin make, mr F, så gott det nu gick. 
Kaos är det rätta ordet. 
Mrs K försökte bringa ordning och reda mitt i allt med sitt eget magproblem. Mr P skulle hämta sin husbil och skrek: 
”Hör upp alla, snälla ni. Jag kör oss alla in till sjukhuset.” 
Hustrun, Mrs K, som är ordning och reda, började dela ut svarta plastpåsar. En miljöpartistisk insats: 
”Dra på er påsarna, så ni inte skitar ner husbilen. Möjligen kan vi återvinna, det som kan återvinnas,” sa hon, snörpte på munnen och harklade sig. 
Vi hade alla drabbats av covid-19 som gav oss lösa magar.
Diarre.
I parti och minut.
Mitt i allt kom mr B som alltså såg ut som buspojken Bill, farande med en säck toapapper. Exakt då vaknade jag helt förvirrad. 
Tittade efter Bill, men såg endast hustrun sussa gott vid min sida. Ingen morgonrodnad ute. Klockan endast 03.00. 
Mardröm om det där förbannade viruset. 
Så långt har det alltså gott. 
Tack och lov är alla grannar friska. 
Försökte somna om, men det var svårt. 
Hur har det då gott med Folktandvårdens kundtjänst som skulle ringa upp mig? Jag fick turnummer 134 igår morse. 
Nej, ingen har ringt. 
Världen är fan i mig galen.

Liten dagbok om vårdskandalen i Lomma: Det krävs två för dansa tango

Jag förstod att det skulle bli ett väldigt ballyhoo efter mitt avslöjande om grannar som vårdar döende i Lomma. 
Därför började jag dagen stillsamt. Vattnade pelargonerna på min mammas grav på Lommas kyrkogård. Nödvändigt i sommarens heta strupgrepp. 
När jag ändå hade vägarna förbi vårdföretagets Attendos lokaler vid Slättängsgatan i Lomma, knackade jag på den låsta dörren. En vänlig dam i 30-års åldern släppte in mig. 
Det visade sig vara vårdbolagets verksamhetschef själv, i hög person. Jag frågade varför hon inte svarar på brev från grannar som tvingas vårda döende i livets slutsked. 
En uppgift som är Attendos, men som vårdbolaget bevisligen inte klarar av. Den vänliga damens ansiktsdrag stramades åt. 
Nej, det kunde hon inte alls kommentera. 
Tom på åsikter om haveriet som hon var direkt ansvarig för. Hänvisade mig i stället till koncernens presschef. 
 Dessutom ville hon vara helt anonym. 
En namnlös verksamhetschef för Attendo i Lomma. 
Samtidigt rasade medborgarna på Facebook över vårdbolaget. Mitt blogginlägg fick sociala medier att brinna i sommarhettan. 
En som var snabbt ute var Sofia Forsgren Böhmer (m), ordförande i Socialnämnden i Lomma Kommun. 
Hon rasade. 
Jag fick till slut själv kontakt med Sofia, politisk ansvarig. Hon fortsatte rasa över vårdbolaget som ständig och jämt hamnar i hetluften. 
Av fel orsaker. 
”Det är förfärligt. Jag saknar ord. Mållös. Jag har satt i gång hela förvaltningen på ärendet,” sa hon och lät högst trovärdig. 
Senare under eftermiddagen kom ett svar från Attendos kommunikationschef, Stefan Svanström. 
Först hänvisade han till sekretessen. 
Sedan fick jag en romanlång utläggning som mest prisade vårdbolaget Attendo. I det läget kände jag mig rörig. 
Till slut hörde en begravningsbyrå (!) av sig. 
Jag började förstå varför det krävs två för dansa tango. I Lomma vill inte vårdbolaget Attendo dansa alls.
Sedan drack jag en kopp kaffe. Åt en mandelkubb och gömde mig inomhus för solen. Hoppades få dö innan Attendo satte klorna i mig. Jag fyller ändå 72 år den 11 augusti. Tackar för i dag med en liten dagbok. 

Memoarflik: När jag kraschade som trädgårdsmästare

Det är nu som gäller. Allt grundarbete som avgör om du får en prunkande trädgård eller överblommad Täppa i sommar. 
Själva grundarbetet för slutprodukten: rabatter, växter, buskar, träd och så gräsmattan. Den som fuskar står där med lång näsa inför flinande grannar med prunkande trädgårdar och täppor. Den kommande sommaren avslöjar vem som har gröna fingrar. 
För väldigt många år sedan tänkte jag slå grannarna med häpnad. Helt enkelt bli bäst. Få till det så fint att det knappt gick att få till det så fint. 
En dag åkte jag ut till mitt ess i rockärmen: bondens dynghög. 
”Ta så mycket skit du vill. Fyll bilen. Du får skiten gratis”, sa den glade bonden och skrockade förtjust. 
Det gjorde jag. 
Körde till och med ett par vändor med dynga. 
Vår trädgård skulle få raketbränsle: riktig härlig rykande dynga från svenska kor, hästar och grisar. 
Det luktade för jävligt, men jag knep igen truten och gömde rabatter och annat med dyngan. Efteråt var jag stolt som en tupp. 
Hustrun som är bonddotter såg minst sagt tveksam ut.Tveksam ut såg inte grannfrun. För hon såg jag inte röken av alls. 
Det visade sig att hon inte kunde gå ut i sin trädgård på några veckor. Grannfrun var nämligen allergisk mot dynga. 
Blev dyngsjuk. 
Jag skäms än i denna dag över mitt tilltag. 
En annan gång ska jag berätta om när jag slängde ut blåkorn på gräsmattan. Den sommaren fick vi i stället en leråker till gräsmatta. 
Tala om att krascha som trädgårdsmästare.

Total succé för min nyhetsskoter i Lomma

Här på löpsedeln ett litet axplock av det som jag plockat fram, tack vare mitt nya liv med min el-skoter. Jag kan utan skryt-bara lite då-konstatera att Lomma har fått sin första nyhetsskoter. 
Efter fler års isolering på grund av gångsvårigheter, förvandlades jag till en stugsittare. Gick som mest en tur runt grannarna, Boel och Bennys, rara Täppa fylld med blommor. Antingen med kryckkäppar eller med min rullator. 
Jag kände mig som tjuren Ferdinand. Satt under min korkek. Luktade på alla grannars blommor. Använde min kreativitet för fylla bloggen. Hålla liv i både bloggen och mig. Det var inte mycket till input. Livet tog och livet gav. 
Så en dag i början av augusti i år bestämde jag mig. 
Nu fick det vara slut. 
Jag måste ut i livet. 
Bli en del av världsordningen. 
Jag köpte mig en el-skoter. 
Facit: det bästa jag gjort på mången goda år. 
Världen-läs Lomma-öppnades genast upp för mig som en vacker utslagen blomma. Det fanns också gott om vilda bär att plocka som förvandlades till löpsedlar på min blogg. 
Mängder med både kända och främmande människor kom/kommer fram till mig. Är glada att se Rockbäck på banan igen. 
Jag får till och med kramar. 
När jag med min el-maskin ska över en gata i byn stannar ALLA bilar ögonblickligen och släpper fram mig. En märklig upplevelse.
Jag är överväldigad av all vänligt bemötande. Vet inte hur jag ska kunna tacka alla. Det är nästan-men bara nästen-så jag blir gråtfärdig av värmen som strömmar mot mig. Ja, det har varit en fantastisk tid. 
Jag har fått träffa en vacker muslimsk kvinna. Båtflykting som skapar ett nytt liv i Lomma. Mötet omtumlande både för mig och henne. 
En härlig glassgubbe med strut. 
Genomfört olika tester. El-skotern och fastnat i bankomaten. 
På Vårdcentralen gick larmet när jag backade-PIP-PIP! 
Ali och lingonen. 
Kommunhövdingen, Anders Berngarn, lättade på hemligheter. 
Pelle som räddade en liten flicka från drunkningsdöden.
Rånförsök mot en äldre dam i hennes garage samt många, många fler upplevelser. Små och stora nyheter. 
Nu väntar emellertid vargtider: hösten och vintern. 
Klimatet hårdnar. 
Får väl sätta på snökedjor och dra på mig understället. 
Tack för att ni alla finns.
Egentligen finner jag inga ord. Trots det blev det rätt många ändå. 

Flaggan i topp! Till alla som hört av sig efter min olycka

Den 3 april ramlade jag raklång i asfalten. Jag skulle parkera bilen i garaget. En vardagsolycka, kan tyckas. 
För mig blev det starten till ett helvete. 
Allvarliga yttre som inre skador. 
Det höll på kosta mig livet. 
Efter veckor på sjukhuset, är jag numera hemma och lappas samman så gott det går. 
Det mest fantastiska under resan, har varit alla färgstarka medmänniskor som hört av sig. Oroliga över mitt liv. 
Saknaden efter mitt bloggande uppenbar. 
Det värmer min trasiga kropp.

Blomster. 
En storslagen bukett röda rosor från Boel och Benny. 
Boel, Kerstin, Caroline har varit ett viktigt stöd för min hustru. Underbara grannar. 
Oro. 
Ovissheten som tär. 
Alla telefonsamtal. 
Vännerna på Facebook. 
Mail från när och fjärran. Plus många, många fler. 
Jag borde räkna upp namnen på er alla. Ingen nämnd och ingen glömd. Ett underbart stöd. För inte tala om min egen familj. 
Flaggan i topp över hela Sverige. 
Enbart för er. 
Tack.

Winnie som själv är nyopererad i ryggen, tittade in på kryckor och ett glatt humör. Gav mig en MFF-dress i miniformat. 
Att hänga i bilen. 
Bara en sådan sak. 
Åter värme, Gott Folk. 
Läkande värme som sprids i min dränerade kropp.

Storfiskaren Peter som t o m hamnat på bloggens löp, slängde ut badkaret. 
Hur skulle jag annars kunna duscha med alla handikapphjälpmedel? 
Det finns mycket att berätta. 
Ta bara bilden här nedanför.

Det är den 8 april. Under fem dagar har den svenska akutsjukvården vänt ut och in på mig. Letat efter skador. Hittat allvarliga skador. Tömt magsäcken på flera liter blod. 
En dag försvann både blodtryck och puls m m. Iltransport från ortopeden till kirurgens akutavdelning, KAVA. 
Till slut sätter jag ner foten. 
Skriker: 
”Jag orkar inte mer!” 
Nu till mitt GULD. 
Hustrun. 
Utan hennes insats, den svenska akutsjukvården samt hemsjukvården i Lomma kommun, hade jag varit en död man i dag. 
Tack älskade hustru. 
Och GRATTIS på din födelsedag. 
Flaggan är också i topp enbart för din skull. 
PUSS!

CD-skivor dagens vapen i Lomma mot skator

När jag kom hem från sjukhuset, upptäckte jag dagens vapen mot bobyggande skator: 
CD-skivor som blänker och skrämmer livet ur alla irriterande skator. 
Högt upp på stegen utefter husfasaden dinglade nämligen några CD-skivor. Skatorna hade nämligen för vana och bygga sig ett bo här uppe. 
Grannarna klättrade och rev ner bobygget. Om och om igen. 
Till slut kom ett geni på den geniala idén: 
”Vi provar med några CD-skivor.” 
Och si på fan. Det skrämde nästan skit...ursäkta, ur skatorna. Slut med bobyggandet. 
Smart, så säg.
 

Tänk hur det blir. 
Jag var med på den tiden Sven-Olof Sandberg sjöng om kära mor, så kärringarna grät i stugorna. Det var på stenkakans tid. 
Sedan kom Elvis och det totala genombrottet för LP-skivan. Ljudet, mina vänner, ljudet var något helt annat än stenkakans knaster. 
I mitten av 1980-talet dök så CD-skivan upp och slog omkull hela skivmarknaden. Nu blev ljudet ännu bättre. Ja, så gick det att lagra hur mycket som helst osv. 
Sedan kom Spotify. 
Resten är historia. 
Numer används CD-skivorna till att skrämma skiten ur skatorna. Hur det kan sluta. 
Vad kommer efter Spotify? 
Ja,den som lever får se. Tro inte att utvecklingen står stilla. 
Ack, nej då.