Flaggan i topp! Till alla som hört av sig efter min olycka

Den 3 april ramlade jag raklång i asfalten. Jag skulle parkera bilen i garaget. En vardagsolycka, kan tyckas. 
För mig blev det starten till ett helvete. 
Allvarliga yttre som inre skador. 
Det höll på kosta mig livet. 
Efter veckor på sjukhuset, är jag numera hemma och lappas samman så gott det går. 
Det mest fantastiska under resan, har varit alla färgstarka medmänniskor som hört av sig. Oroliga över mitt liv. 
Saknaden efter mitt bloggande uppenbar. 
Det värmer min trasiga kropp.

Blomster. 
En storslagen bukett röda rosor från Boel och Benny. 
Boel, Kerstin, Caroline har varit ett viktigt stöd för min hustru. Underbara grannar. 
Oro. 
Ovissheten som tär. 
Alla telefonsamtal. 
Vännerna på Facebook. 
Mail från när och fjärran. Plus många, många fler. 
Jag borde räkna upp namnen på er alla. Ingen nämnd och ingen glömd. Ett underbart stöd. För inte tala om min egen familj. 
Flaggan i topp över hela Sverige. 
Enbart för er. 
Tack.

Winnie som själv är nyopererad i ryggen, tittade in på kryckor och ett glatt humör. Gav mig en MFF-dress i miniformat. 
Att hänga i bilen. 
Bara en sådan sak. 
Åter värme, Gott Folk. 
Läkande värme som sprids i min dränerade kropp.

Storfiskaren Peter som t o m hamnat på bloggens löp, slängde ut badkaret. 
Hur skulle jag annars kunna duscha med alla handikapphjälpmedel? 
Det finns mycket att berätta. 
Ta bara bilden här nedanför.

Det är den 8 april. Under fem dagar har den svenska akutsjukvården vänt ut och in på mig. Letat efter skador. Hittat allvarliga skador. Tömt magsäcken på flera liter blod. 
En dag försvann både blodtryck och puls m m. Iltransport från ortopeden till kirurgens akutavdelning, KAVA. 
Till slut sätter jag ner foten. 
Skriker: 
”Jag orkar inte mer!” 
Nu till mitt GULD. 
Hustrun. 
Utan hennes insats, den svenska akutsjukvården samt hemsjukvården i Lomma kommun, hade jag varit en död man i dag. 
Tack älskade hustru. 
Och GRATTIS på din födelsedag. 
Flaggan är också i topp enbart för din skull. 
PUSS!