Jag har tidigare skrivit om änglarna inom hemsjukvården i Lomma.
Det skulle visa sig att jag är född under en lycklig stjärna med många änglar.
På bilden här ovanför, ser ni två andra änglar, Ingrid och Christel, på ortopedens avd 11 i Lund.
Mina änglar har inte bara räddat mitt liv, utan också räddat mitt högra ben.
Jag är mina änglar tacksam in i evigheten.
Efter olyckan den 3 april då jag föll olyckligt raklång i asfalten, med allvarliga dödliga skador som följd, trodde jag föreställningen var över.
Ridå för livet.
Så allvarligt kan det faktiskt sluta, när man ska parkera sin bil i garaget.
Det blev flera veckors sjukhusvistelse, kirurgens akutvårdsavdelning samt den mesta tiden på ortopeden. Det var där som Ingrid och Christel dök upp för första gången.
För att rädda benet utrustades jag med en vakuumpump som krävde otaliga omläggningar. Flera gånger i veckan.
Jag for som en skottspole mellan hemmet i Lomma och sjukhuset i Lund. Alltid Ingrid eller Christel som tog hand om mig på ett ytterst professionellt och behagfullt sätt.
I går lördag kom framgången. Christel satte dit ett fjolligt litet plåster på min knäskål.
Nu har jag kvar en liten minipump på lårskadan som var 18 cm djup. Det återstår endast någon millimeter innan även den är läkt.
Tala om änglar.
Innan för själva entrén till det stora sjukhusblocket i Lund, har man satt upp en rullande informationstavla över bussavgångarna från lasarettet.
Det var då på tiden.
Ha en skön dag.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar