Löjtnant Sturesson från Lomma, kom som en projektil. Gjorde honnör och hämtade kakburken. Det visade sig nämligen att krigaren samlade på retroprylar från förr i tiden.
Han kramade ömt min mammas något skamfilade kakburk och drog vidare i livet. Jag tog adjö, med en tår i ögat.
Hur gick det sedan för kakburken? Fick den ett nytt liv bland bomber och granater?
Ja, den fick i alla fall ett nytt liv. Fast ett stilla liv.
Fylldes med havreflan och förvandlades till rena godis burken på löjtnant Sturessons båtbrygga.
Jag blev glad över bilden. Beviset på ett stilla fredligt liv utmed Höje å.
Och så skönt det var att skriva om kakburken efter allt sjukt jag vräkt ur mig, den senaste tiden på bloggen.
Mammas kakburk hamnade i rätta händer.
Burken fylldes med kärlek.
Tack Pär Sturesson.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar