Lommaparet som fixar glasögon till massajerna i Kenya- äntligen kan de se en giraff

 

Paret och optikern Joakim och Hellen Boström är något av grannar till mig hemma i Lomma. Tillsammans med Elin och Marina och Glasögonmagasinet i Lund är de sedan några dagar på plats i Mashuru, Kenya. 

Med sig i bagaget har de ca 5000 insamlade gamla glasögon och synundersökningsutrustning. På plats får de också hjälp av stiftelsen New Life Mission. 

Äntligen ska ska det berömda folkslaget, massajerna, med dålig syn, kunna få se tex en giraff ute på den väldiga Serengeti Nationalpark. 

Minns själv hur det var innan jag skaffade glasögon för mer än 45 år sedan. 

Mycket var i dimma. 

Irriterande. 

Därför tog jag Joakims bild av en giraff och gjorde den suddig och oklar. Precis som jag själv en gång i tiden såg omgivningen. Ja, på ett ungefär då. 

Se det mer som en talande illustration. Tänk på att just så här kan massajerna med dålig syn fått uppleva en giraff ute på Serengeti. Genast blir allt mer begripligt och vilket fantastiskt arbete gänget på plats gör. 

Redan nu har man lämnat ut hundratals glasögon. Några kunder/patienter har fått skickas till den lokala ögonläkaren. Det här är en sådan insats på plats som gör mig alldeles varm om hjärtat. 

Idag-fredag-är det också ett år sedan Putin krigsmaskin anföll ett fredligt land som Ukraina. Då är det gott att veta, att visst händer det goda saker i världen också. 

Heja Joakim och Hellen. 

Ja ni andra på plats också, givetvis.

Visst är livet förunderligt. 

Dina gamla glasögon kan få en massaj som talar språket maa, att äntligen kunna få se en livs levande giraff. 

I verkligheten.

 

Besöksförbudet hävt: Lommaparet Ebbe och Britt träffades efter närmare 200 dagar

 Torsdagen den 1 oktober var en lyckodag för paret Ebbe och Britt på bilden. 

Före detta bankmannen, Ebbe, 73 år, drabbades av en lättare demens, kroppen ville inte heller hänga med. 

I början av mars fick han en liten lägenhet på ett äldreboende i Lomma. Det var tungt, inte minst för hustrun Britt, men vad gör man när livet inte fungerar som det alltid har gjort. 

Parets stora intresse har varit resor till främmande länder. Nu ett minne blott. 

Livet förändrades.

Radikalt. 

Ebbe hamnade på sitt äldreboende precis när pandemin sköt fart över hela världen. 

Inte minst Sverige stängde ner.

Till en början med fick inte paret träffas alls. Smittorisken för stor. 

Äldrevården i Sverige drabbades svårt. Alldeles för många dog. Britt förtvivlad. 

Jag vet för jag känner det fina paret väldigt väl som också firade guldbröllop (50 år) i april. 

”Det blev inget av med det firandet. Jag lyckades skicka över blomma till Ebbe. Hemskt att det skulle gå så här,” berättar Britt för mig. 

Till slut kom det en pytteliten lättnad. De fick träffas utomhus med en plexiglasskiva mellan sig. 

Det var inte bra, men fick gå. 

Därför var dagen den 1 oktober, något att se fram emot. Besöksförbudet på äldreboendet skulle hävas. 

Friska anhöriga skulle få träffa sina närstående, men under rigorösa former. 

Hur gick det då för Ebbe och Britt? 

”Helt fantastiskt. Jag kom till boende vid elva-tiden. Släpptes in till Ebbes lägenhet. Stäng dörren uppmanades jag. Sedan var jag ensam med Ebbe till klockan fyra i eftermiddag. Det var helt underbart. Ebbe överlycklig. Jag överlycklig. Trodde aldrig vi skulle få vara ensamma med varandra under alla dessa timmar. Vi är så lyckliga, fortsätter Britt sin berättelse för mig. 

Det skulle ta närmare 200 dagar. 

Känner jag Britt rätt, hade hon godsaker med sig till Ebbe. Härliga tider, strålande tider som Thor Modéen sa.  

Kommer tänka på den fina textraden.

Lyckan kommer, lyckan går. 

Lycklig den som lyckan får.