Från klämd i bankomaten-till glam på Systembolaget i Lomma

Efter fasan med bankomaten i Lomma till Systembolagets flärdfulla värld. 
En helt ny situation öppnade sig som ett trollslag. 
Det var som lämna en stenig kohage i Småland, till en motorvägsraka i Ohio, USA. 
På Systembolaget i Lomma ges plats åt alla-med eller utan rullande el-moderniteter för handikappade. 
Det var en fröjd kunna rulla omkring bland montrarna med kluckande innehåll. Breda gångar. Inga som helst problem. 
Dessutom en tjänstvillig personal som gärna hjälpte till om man som sittande i sin lilla el-maskin inte nådde upp till övre hyllplan. Bankvärlden vill däremot ha så lite som möjligt att göra med sina kunder. 
”Vi tar dina pengar, sedan skiter vi i dig”. 
Ungefär så upplever vi medborgare banksystemet. 
Nej, Systembolaget i Lomma ger jag full pott. 
Från klämd i bankomaten till glam på Systembolaget. 
Det kändes riktigt roligt få vara spik nykter bland alla berusande flaskor. 
Vem hade trott på det?

Min karriär som hembrännare

Under 1970-talet exploderade hembränneriet i Sverige som aldrig förr. Det puttrade hemtrevligt i många röda stugor med vita knutar. 
Fler våghalsar än vad som gick att räkna, byggde egna hembränningsapparater. Resultatet blev ofta som dricka kattpiss.  Ja, som det nu kan tänkas smaka.
Finkeldoften låg tät över Sverige.
Ännu fler valde den snällare varianten. 
Brygga eget vin. 
Allt provades: från maskrosor, äpplen, julbordets fikon samt tusen andra-kända, okända-frukter och bär. 
Det smakade inte mycket bättre är den dåliga spriten. 
Surt sa räven om rönnbären. 
I Bohuslän satte fiskarna en-tum-två-tum. Gäst och vatten i en hink. Fick jäsa över alla bredder. 
Smakade som döden själv. 
Folk svalde skiten. 
Nådde målet. 
Blev kanonpackade. 
Själv fick jag en julklappsbok om att brygga eget öl. Betyget i kemi borde räcka långt. Helt lagligt, dessutom. 
Jag körde igenom ett recept. 
Fyllde dåtidens back med 24 ölflaskor. 
Kork på. 
Ställde backen för en jämn och fin jäsning hemma i svärmors svala källare. 
Tiden gick. 
Backen med den skummande ölen glömdes bort. 
Så en kväll satt svärmor och tittade på Rapport. Det var något om skjutningar mellan katoliker och protestanter på Nordirland. 
Plötsligt brände det av 24 skott i snabb följd under svärmors fötter. Saluten från källaren höll på skrämma livet ur världens bästa svärmor. Hon stammade om den, "förskräckliga upplevelsen", i flera år.
Ölsörjan var det bara till att hälla ut. 
Flaskorna höll, i alla fall. 
Jäsningen naturligtvis formidabel. Inte helt fel med källaren.
Nej, då var det roligare denna julaftonen. 
Ett av barnbarnen fick inte en spik genom foten, utan genom pekfingret. 
FOTNOT. Illustration. Ölboken på  löpsedeln är en annan bok, än den jag sprängde i luften. 

När jag träffade "Mördar-Anders"

Mannen bakom boksuccéerna, Hundraåringen (6 miljoner) och Analfabeten (3 miljoner), Jonas Jonasson, försöker nu sig på triss i succéer med den nya boken, Mördar-Anders och hans vänner (Piratförlaget). 
Jag har läst boken och förvånas. 
Det visar sig nämligen att jag faktiskt träffat Jonas påhittade figur, den läskige Mördar-Anders. I verkligheten, minsann.
Jonas skriver om en kåkfarare som stärkt av både sprit och piller, olyckligtvis råkar ta livet av daga av en och en annan som kommer i hans väg. 
Utan pillren men stärkt med en och annan styrketår, nöjer han sig däremot med möblera om nyllet, krossa knäskålar eller slå av armar och ben på folk med ett brännbollsträ. Mellan varven allt samman på en och samma gång. Det gör i och för sig inte så mycket, eftersom de lemlästade själva är i branschen. 
Mördar-Anders är annars en vänlig själ om inte, ja, ni förstår själva. 
Nu till det som är så märkligt för min egen del som snart blir lika märkvärdigt för din egen del. En gång i mitt oändligt spännande liv, träffade jag Mördar-Anders i verkligheten. Även han tog folk av daga, när han laddat sig med sprit och piller. 
Senaste gången sågade han huvudet av en kompis som trodde han var Mördar-Anders kompis bara för han bjöd honom på just sprit och piller. Sågningen skedde i en lägenhet vid Möllevångstorget i början av 1960-talet. 
En annan gång med endast några liter hemkört i kroppen, slängde han ut sju personer från tredje eller var det fjärde våningen. Det blev ommöblerade nyllen,  arm-och benbrott samt en och annan krossad knäskål. Det finns nämligen mjukare saker att landa på, än en trottoar gjord av granit från Bohuslän.
Det gick lika bra utan brännbollsträ. 
Min Mördar-Anders var som Jonas Mördar-Anders rätt mycket mer än lagom korkad men slängde sig också med bibelcitat utan träffat bokens präst, Johanna Kjellander. 
Jag tror Jonas Jonasson gör om bok bragden. Det blir triss i succéer. Minst 1 miljon sålda Mördar-Anders. 
Min Mördar-Anders slutade som ett mänskligt vrak. Söndervårdad av det svenska fängelsesystemet. 
Läs boken och döm själva.

Recept för politisk framgång: brännvin och cigarrer

Winston Churchill (1874-1965) var på många sätt en vidunderlig statsman, med en gigantisk bokproduktion. Fick också Nobelpriset i litteratur 1953. 
Besegrade Adolf Hitler. 
Räddade därmed Storbritannien från undergång. 
Talekonstens mästare.
Hela tiden eller större delen av sin vakna tid i alla fall, dessutom tankad med brännvin. 
Om sin alkoholkonsumtion sa han själv: 
”Allt jag kan säga är att jag fått ut mer av alkohol än alkohol fått ut av mig”. 
Jag läser om det i Bengt Liljegrens utmärkta böcker om Winston Churchill. 
Bränslet han gick på: 
Förmiddagarna smuttade han sig gärna fram med pappacocktail som dottern kallade det för. Whiskyn Johnnie Walker, både red and black label, gärna med sodavatten. 
Till maten alltid champagne av märket Pol Roger, till cigarren, Hine, en utmärkt dyr konjak. Arbetstiden var lång, ofta 19-20 timmar. 
Hela tiden med något gott (Johnnie Walker) i glaset. 
När han 1899, endast 25 år gammal, skickades ut som krigskorrespondent av Morning Post till Boerkriget i Sydafrika reste han storstilat med egen betjänt samt ett välfyllt barskåp. 
Bengt Liljegren skriver: 
arton buteljer 10-årig skotsk whisky, sex flaskor vindestillat, sex flaskor vitt vin, arton flaskor rött vin, sex flaskor vitt portvin, sex flaskor vermouth samt tolv flaskor Rose`s lime juice. 
Den berömda cigarren då? 
Jo, av det kubanska märket Romeo Y Julieta. 
I dag också omdöpt till Churchill. 
Går att köpa på nätet. 
Pris 379 dollar eller 3 162 svenska kronor för en cigarr. 
Dyrt? 
Visst, men så är också både cigarren och bränslet ett vinnande recept. 
Kanske något för EU-topparna att tänka på i kampen mot Putin?

Varning för danska fyllesvin i din dator

Jag vet inte om det är en svensk rabiat nykterhetsorganisation som slagit till. 
Hur som helst. 
Mitt säkerhetsverktyg varnar för att besöka sydsvenskarnas juleldorado, Bottle Shops hemsida. Endast några hundra meter från bron på den danska sidan, ligger som bekant godsakerna och väntar. 
Företagets Hemsida på nätet flaggas nämligen upp som farlig webbplats. 
Sådant gillas inte alls.
 ”...den här webbplatsen uppvisar ett eller flera riskfyllda beteende.” 
För mycket oärliga nissar med starkt innanför västen? 
Mina söner ska nämligen inom en snar framtid lasta in far i bilen och köra över bron som det så vackert heter. 
Jag ville bara kolla in prisläget för lite julebrygd. I stället flydde jag genast från Bottle Shops hemsida.
Utan att ha klickat in.
Självklart- 
Det är en varning att ta på allra största allvar. 
Vem vill ha ett danskt fyllesvin i sin dator?

Det söps mer på Gunnar Nordahls tid

När jag var en något större Gosse spelade jag fotboll med en kvartersklubb. 
Vår tränare var en f d fotbollsstjärna, landslagsspelar på sin tid med en medioker proffskarriär i Italien. Det var roligare med vin, kvinnor och sång. 
Tränarens gage vid varje träning var alltid en 75:a renat. Under träningen fungerade kröken som en nappflaska. 
Tränaren blev innan sista skottet avlossats upp i krysset ganska rund under fötterna. 
Den här omhuldade stjärnan, fick sin fostran på den tiden med rejäla spritfester efter en allsvensk match. Det hörde, så att säga, till dagordningen.

I ovanstående årsbok läser jag om supandet under rubriken, ”Fotbollen och nykterismen”. Öppet och ärligt beskrivs problemet som inte ett problem, utan kanske det är bättre att dela ut spritpengar till spelarna efter matchen. 
Till bortamatcherna var det mer vanlig än ovanligt, att ledarstaben langade in halvpannor med renat i bagaget till spelarna. 
”För allmän trevnad och umgänge”, som det hette. 
Efter matcherna hörde det också till dagordningen, att spelarna vid den efterföljande middagen bjöds på; ”två vita och en brun”. 

Klubbrum finnes?! 
Jo, jo som sagt var. 
Storbacken Erik Nilsson i MFF var en renlevnadsman och drack inget. Min tränare såg alltid till under sin aktiva tid att sitta bredvid Erik. Det blev alltså alltid en dubbel ranson, för hans del. 
Hur gick det då med min egen fotbollskarriär? 
Jag blev som centerhalv i Rörsjöskolan Malmö Mästare. I finalen mot Kronoborgsskolan med Staffan Tapper som back, vann vi med 2-1. Tog alltså guld.  Jag är stolt än i denna dag över bragden.
Efter matchen fick vi inte ens en hallonlemonad, att läska våra torra strupar med. 
Svagt Sixten Magnusson, läraren som var vår lagledare. 
FOTNOT. Rubriken är en travestering på den kända ramsan, ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”.