Bloggen avslöjar: Alkoholen Lommaborna drack mest av i sommar

Nej, det är varken röda viner från Frankrike. Inte ens vita viner från vackra Moseldalen i Tyskland. Inte ens öl som man kanske skulle kunna tro. 
Det är roséviner. 
Kanske inte mycket att yvas åt, men ändå. Lommaborna har mer än väl läskat sig med väl avkylda roséviner i årets sommarhetta. 
Jag tog mig en tur in med el-skotern på Systembolaget i Lomma. Det är för övrigt en alldeles utmärkt affärslokal för en el-skoter: breda gångar i kombination med en förtjusande hjälpsam personal. 
Jag passade på fråga vad som Lommaborna köpt mest av i sommar. Vilken alkohol som gått mest åt för släcka törsten i årets varma rekordsommar. Svaret kom snabbt: roséviner, både flaskor och lådor/kartonger. 
Det lär inte röra sig om små mängder som gott åt. Rosévinerna har lagt sig som ett behaglig täcke över Lomma kommun. 
Något förvånad blev jag. 
Trodde ölen var det stora dragplåstret. 
Men icke, sa Nicke. 
Rosévin ska det alltså vara. 
I vart fall i Lomma. 
I en annan tid var rosévin inget svensken satt och pimplade. Det var på den tiden folk köpte en flaska Mateus, för ge bort som en något udda present. 
Annars. 
Icke, sa Nicke. 
Vi har fångat dagen.

Lagligt? TV4 ger sprit åt barn i Sveriges yngsta mästarkock

Det är möjligt att det hela är en storm i ett vattenglas. Det kan också vara ett överslag av en sur gubbe (jag). Hur som helst, så är frågan berättigad. 
Jag ifrågasatte om det var rätt och riktigt av TV4, att ge barnen (8-12 år) i programmet, Sveriges yngsta mästerkock 2017, vin till sin matlagning. 
Reaktionerna på mitt blogginlägg blev övervägande positiva. Det var fler än jag som grunnat över frågan. Någon blev emellertid lika sur gubbe som jag. Menade att jag piskade upp en hysteri kring småkockarna. 
Nu är jag ingen jurist. Det där med den svenska lagboken är för mig och många med mig, en snårig läsning. 
Det räckte jag gick in på polisens hemsida för hitta svaret-se här nedanför. 
”Langning av alkohol är en brottslig handling som innebär att någon olagligt köper ut, säljer eller ger bort alkohol till en person som är under 20 år. Langning kan ge böter eller fängelse i upp till fyra år.” 
Skriver alltså polisen, så vi alla begriper lagtexten. Om jag fattar det rätt, ger faktiskt TV4 bort alkohol till personer som är under 20 år. Småkockarna är som sagt var, från 8 år till 12 år. Polisen fortsätter: 
”Framförallt när det gäller unga under 18 år, är all alkohol i någon mening att betrakta som illegal.” 
Någon borde alltså agera. 
Jag har gjort mitt.

87 procent

Det var Mona Sahlin som lanserade det. 
87 procent. 
Hon såg extra nöjd ut när hon sa: 
”87 procent”, i SVT:s valnatt i söndags. 
Sverigedemokraterna hade fått 13 procent av rösterna och skakat om Sverige. 
”87 procent av svenska befolkningen säger nej till SD”, sa hon med ett illmarigt flin. 
Procentsatsen fick genast genomslag. Den bet sig fast. 
I dag hör, ser eller läser vi om de 87 procenten dagligen. Allt i syfte att förminska SD:s enorma framgång i valet. 
87 procent.
Jag är inte ett dugg förvånad över genomslaget i landet. 
Svenskarna har alltid haft ett speciellt förhållande till, ”Du måste tänka på pocenten”, som Sven Melander sa i filmen Sällskapsresan.

Själv minns jag huvudvärken, när mellanölen släpptes lös i vanliga butiker den 1 oktober 1965. Pilsnern graderades upp från 2,8 procent till ca 3,8. 
Vi ungdomar skulle genast testa hur många man kunde dra i sig för att bli packad.
Jodå, vi lyckades. 12-15 gick åt. Därav huvudvärken.
87 procent.
Svensken har nämligen alltid varit fascinerad av procentsatsen i alkohol. 
”Helst så många procent som möjligt”, löd och lyder devisen. 
Mona Sahlin visste alltså vad hon gjorde, när hon slängde ur sig 87 procent i TV. 
Andra sidan. 
Så här ser procentsatsen ut för de andra partierna. Alltså hur många procent av svenska befolkningen som INTE röstade på respektive parti: 
Fi 97 procent, MP 93 procent, VPK 94 procent, S 69 procent, M 77 procent, FP 94 procent, C 94 procent och KD 95 procent. 
”Börjar pocenten bli rörig”? 
”Ja, jag tänkte inte på det”.

FOTNOT. Valresultatet i procentsiffror, har jag avrundat uppåt.

Det söps mer på Gunnar Nordahls tid

När jag var en något större Gosse spelade jag fotboll med en kvartersklubb. 
Vår tränare var en f d fotbollsstjärna, landslagsspelar på sin tid med en medioker proffskarriär i Italien. Det var roligare med vin, kvinnor och sång. 
Tränarens gage vid varje träning var alltid en 75:a renat. Under träningen fungerade kröken som en nappflaska. 
Tränaren blev innan sista skottet avlossats upp i krysset ganska rund under fötterna. 
Den här omhuldade stjärnan, fick sin fostran på den tiden med rejäla spritfester efter en allsvensk match. Det hörde, så att säga, till dagordningen.

I ovanstående årsbok läser jag om supandet under rubriken, ”Fotbollen och nykterismen”. Öppet och ärligt beskrivs problemet som inte ett problem, utan kanske det är bättre att dela ut spritpengar till spelarna efter matchen. 
Till bortamatcherna var det mer vanlig än ovanligt, att ledarstaben langade in halvpannor med renat i bagaget till spelarna. 
”För allmän trevnad och umgänge”, som det hette. 
Efter matcherna hörde det också till dagordningen, att spelarna vid den efterföljande middagen bjöds på; ”två vita och en brun”. 

Klubbrum finnes?! 
Jo, jo som sagt var. 
Storbacken Erik Nilsson i MFF var en renlevnadsman och drack inget. Min tränare såg alltid till under sin aktiva tid att sitta bredvid Erik. Det blev alltså alltid en dubbel ranson, för hans del. 
Hur gick det då med min egen fotbollskarriär? 
Jag blev som centerhalv i Rörsjöskolan Malmö Mästare. I finalen mot Kronoborgsskolan med Staffan Tapper som back, vann vi med 2-1. Tog alltså guld.  Jag är stolt än i denna dag över bragden.
Efter matchen fick vi inte ens en hallonlemonad, att läska våra torra strupar med. 
Svagt Sixten Magnusson, läraren som var vår lagledare. 
FOTNOT. Rubriken är en travestering på den kända ramsan, ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”.