Titti i Lomma har jobbat med Kalle Anka-inget skämt utan på riktigt

 

Tänk så litet vi vet om våra medmänniskor. Vi ser folk komma cyklande, skynda fram över torg och trottoarer, jäkta och stå i. Sedan har vi då mitt folk. 

Pensionärerna. 

Många glider vackert fram med sina rullatorer. Andra haltar på sitt vis utan hjälpmedel. 

Vi har också tid för stilla avslappnande samtal. Utan jäkt och stress drar vi våra medicinlistor. Vi hinner många gånger fånga upp varandras levnadsöden. 

Minns när jag på bloggen skrev om Lommabon Janne. Sjömanskocken som introducerade köttbullar i Durban i Sydafrika. 

Tyvärr finns inte Janne med oss längre. 

Frid över hans minne. 

Idag träffade jag Lommabon Titti. Hon har fyllt 85 år, men det kan ingen levande människa tro. 

Kolla in vinjettbilden här ovanför. 

Rena rama kalaspinglan, men så har hon också tecknat Kalle Anka. Evighetsfiguren som aldrig blir en dag äldre. Trots Kalle och hans värld skapades av Carl Barks på 1930-talet. Förlaget och medieföretaget Egmont började tillverka Disneyserier på licens i början av 1960-talet. Frontfigur var givetvis Kalle Anka. Vem älskar inte Kalle? 

”Jag ritade honom fram till 1965. Exakt så som Carl Barks tecknarpenna bestämt Kalle ska skapas. Jag var anställd på Egmont, berättar plötsligt Titti för mig, där vi möts på Centrumtorget i Lomma. 

Det blir nästan för mycket. 

Jag glömmer alldeles bort dra min medicinlista. Jag får bättra mig till nästa gång, Titti. 

Ta väl hand om dig. 

Och Kalle, icke att förglömma. 

FOTNOT. Kalle Anka tecknas idag i Sverige av Tony Cronstam.

 

Paludans koranbränning: Inte ens Kalle Ankas böcker får hamna i bokbål

 

Den där dansken som satte fyr på koranen måste vara en fubick, för tala malmöitiska. 

Malmöpågen, Björn Ranelid, har gång efter annan betonat litteraturens omstörtande och livgivande kraft. Diktens ord bevarar sin glöd i askan efter likbränning och bokbål. Kan det sägas bättre? 

Vad tjänade nazisterna på sina bokbål av judisk litteratur under 1930-talet? 

Ingenting.

Enbart skam. 

Jag ser själv det skrivna ordet som heligt. Inte ens Kalle Ankas böcker får brännas. Det är en källa till glädje för miljontals barn jorden runt. 

En bibel på sitt vis. 

Samma värde sätter jag i den uppsjö av religiös litteratur som bjuds ut på marknaden. 

Allt har sitt värde. 

Var fjärde människa i världen är muslim. Över en och en halv miljard. För alla dessa är koranen en helig skrift. 

Klart som fan att de blir förbannade på Rasmus Paludans koranbränning. 

Fubbick, var ordet för dagen, stavas även med två b. 

Heja Kalle Anka! 

Tjoar jag från Lomma.

 

Slagen av Kalle Anka: ”När jag störtat går larmet”

Det är så att jag hamnat i den hårt kritiserade äldreomsorgens omvårdnad i Lomma kommun. 

En skräckblandad förtjusning. Det rör sig trots allt enbart om ett trygghetslarm. Vi är några 100 000 personer i Sverige som har det. 

Så vad kan gå fel? 

Jo, om jag störtar i hallen, köket, toan, sovrummet eller andra rum. Trycker på larmet och ingen kommer till undsättning. Då har jag blivit ännu ett problem för Lomma kommuns äldreomsorgen. 

Bäst och testa larmanordningen. 

Jag gör så. 

Sitter hel och fin på kökssoffan. Har läget så att säga under kontroll. Trycker på larmknappen. Nu ska det hända grejer. En jourcentral som jag kan prata med via högtalartelefonen ska svara. 

Om larmcentralen inte får kontakt åker hemtjänsten hem till mig. Det kan alltså gå hur som helst. 

Det gör det inte. 

Endast ett litet strul från min sida. En kvinnlig röst svarade, ”Trygghetslarm”. 

Jag svarade att det var ett test. 

”Bra. Allt fungerar,” sa larmcentralen och önskade mig en bra dag. 

Kommunens socialchef Emma Pihl andades ut. Slapp en sur Rockbäck i telefonen. 

Nu hoppas jag på slippa använda larmet i skarpt läge. Det räcker med en test. 

Gratis? 

Ack nej, det kostar 304 riksdaler i månaden. 3648 kronor om året. 

Andra sidan är en årsprenumeration på Kalle Anka billigare. 1649 kronor hos Tidningskungen. 

Slagen med 1999 spänn av Kalle. 

Aldrig får man vara glad.

 

 

Putins dårskap-fick vi inte nog med pandemin?

 

Utan tvekan befinner vi oss i en ding, ding, ding, ding värld. Ni som var med för 60 år sedan minns säkert filmen. En komplett galen historia med ingen ordning och reda alls. Fast vansinnigt rolig. 

Idag är inget kul precis. 

Bara filmens titel stämmer med världsläget. 

I filmen samlades dåtiden stjärnor till komiker. I dagens verklighet finns inget att skratta åt. Ryske presidenten Putin går in för krossa demokratin Ukraina. 

Det är bara så sorgligt. 

Precis som världen inte fått nog med pandemin. Under två år har den plågat oss. Nu när vaccinet börjat knäcka skiten, dyker Putin upp med missiler, bomber, granater och annat otyg. Det är som en ond dröm. 

Människan släpper lös vilddjuret över oskyldiga medborgare i Ukraina. 

Till och med viftat med kärnvapen. Visserligen i förtäckta ordalag, men ändå. 

Det är något alldeles ofattbart. 

Min lilla hjärna hänger inte med. 

Någon måste stoppa idioten. 

Jag säger som Kalle Anka: 

”KVACK, KVACK”

FOTNOT. Funderar vila bloggen en stund. Känns meningslöst.

 

Svenska Fotbollförbundet sågar-utan läst Olof Lundhs bok

 

Det är en märklig sågning som förbundet går loss med. De tunga grabbarna går ut på bred front med sågklingan. Trots att ingen har läst Olof Lundhs senaste bok, ”Landslaget enligt Lundh”, sågas den rakt upp och ner. 

Visserligen är klingan rostig, men ändå. 

Landslagets dåvarande chef, Lasse Richt, säger till Sportbladet: ”Jag har inte läst den men jag läser å andra sidan inte Kalle Anka heller. Så jag tror inte att jag läser den här boken. Och som allt han (Lundh) skriver så slirar och skarvar han – och överdriver. Men det är väl för att han vill ha klick och tjäna pengar.”  

Ord och inga visor. 

Kanske inte så konstigt att klingan är rostig. 

Det som väcker ont blod är Lundhs beskrivning av hur Zlatan Ibrahimovic bröt ner sina lagkamrater i landslaget. 

Förbundets generalsekreterare, Håkan Sjöstrand, sågar vidare: ”Den svartmålning som nu görs av Sveriges största och främsta fotbollsspelare genom tiderna, den ställer jag inte upp på.” Sedan utvecklar han tankegångarna medan förbundets ordförande, Karl-Erik Nilsson, som vanligt mumlar i sitt skägglösa ansikte. 

Det vi ser är en klassisk sågning. 

De tunga gossarna har inte läst boken, men sågar för brinnande livet ändå. Det är väl bara Donald Trump som kan leva upp till den bedriften. 

Rätt skamligt, faktiskt. 

Själv har jag inte läst boken. 

Om allt funkar ska den dyka upp med en hemleverans i kväll. Vi får väl se om jag efter läst boken, överlever Lundhs vilda swingar.

Spännande fortsättning lär följa. 

Donald Trump bland jultidningarna-trängs med Knasen, 91:an Karlsson och Kalle Anka

När jag växte upp under 1950-talet, var jultidningarna något nytt och väldigt spännande. På den tiden köpte föräldrarna jultidningar i tobaksaffären som blev platta julklappar under granen. 
Men ack så populära platta klappar. 
Själv fick jag alltid 91:an Karlsson. 
Med åren även Fantomen och Kalle Anka. 
Inte att förglömma Rit-Olas, Biffen och Bananen som snabbt blev stora favoriter med roliga texter i pratbubblorna. 
Sedan många år tillbaka sköter numera skolbarnen själva huvudparten av försäljningen av jultidningar. Till stökigt bekymmer för mamma och pappa i samband med den ekonomiska redovisningen. 
I helgen dök så Jonathan, barnbarnet, upp med jultidningsbibban. Jag bläddrade och beställde. Numera också strumpor. 
Så dök han-MANNEN-upp mitt bland Kalle Anka, 91:an Karlsson, Knasen och hela det glada tecknade sällskapet: Donald Trump. 
Alltid denne Donald Trump. 
Människan finns över allt. 
Twitter är en sak, men bland glada jultidningar. I Sverige. 
Jag hängde in Donald tillsammans med Dassboken. På så vis hamnade Amerikas president äntligen på rätt plats. 
Bli inte förvånad om Donald kommer twittra om sin placering med orden: 
”I Sverige har man utedass. Landet har inte kommit längre. Kan inte EU hjälpa Sverige skaffa bättre skithus?” 
Direkt från Vita Huset med egen toa inomhus. Snöre att dra med också. Var god skölj.

Nötknäpparen Lomma: Transportskandalen-är Sverige ett Kalle Anka land?

Efter DN:s avslöjade om ”affären” den 6 juli i år rullades skandalen ut över Svea Rike. Svenska Dagbladet har skrivit över 30 artiklar om röran. 
Bara som ett exempel. 
Minister efter minister blivit indragna. 
Beskyllningar haglar. 
”Haveri”, säger statsministern. 
”Blåögda”, svarar Kerstin Holm, utmärkt reporter i SVT. 
”Kalle Anka land” fyller jag på med och tillverkar ett Kalle Anka körkort. För det handlar också om körkortens personuppgifter som hamnat i oönskade händer i länder som Tjeckien med flera. 
Jag får också ta till Piff och Puff:s eviga kamp med sina nötter. 
Här finns ett helt bord med nötter som ska knäppas. 
I slutändan kan regeringen falla. 
Hänger vi vanlig medborgare med i karusellen? 
Nej, knappast. 
I eftermiddag håller Stefan Löfven ett pressmöte. För blanda bort korten radar han upp vid sin sida Jonas Bjelfvenstam, generaldirektör Transportstyrelsen, Anders Thornberg, generaldirektör Säkerhetspolisen och Micael Bydén, överbefälhavare Försvarsmakten. Infrastrukturminister Anna Johansson kan offras för rädda regeringen. 
Nötknäpparen Lomma jobbar sig röd. 
Det finns alldeles för många nötter inblandade i härvan. Piff och Puff har ett helvete och Kalle Anka fått ett körkort. 
Bara i Sverige, kära vänner, bara i Sverige.

Kalle Anka årets succé i TV

Sedan 1960 har Kalle Anka och hans vänner önskat oss en god jul i TV. Jag ljuger om jag skriver, att jag sett HELA Kalles jular under alla dessa år. 
Utan tvekan är det i alla fall enormt många. Det var länge sedan jag tappade räkningen. 
De senaste åren har jag emellertid upptäckt en smygande förändring. 
Vuxenvärlden skakar av upphetsning när klockan närmar sig 15.00 på julaftonen. Allt är noga inräknat och planerat på sekunden. 
Barnen som är födde under 2000-talet stirrar förundrat över vårt beteende. De förstår då rakt ingenting. Bortskämda som de är med tecknade filmer på längden och tvären året runt i TV. 
Det hjälper inte. 
Vi sitter där vi sitter.
Vi vuxna.
Damer som herrar.
Enligt preliminära siffror från mätföretaget MMS var det 3,7 miljoner som tittade på programmet under julaftonen. 
Förklara det för mig den som kan. 
Kalle Anka och hans vänner årets mest sedda program. 
Uppdrag Granskning med Janne Josefsson i spetsen borde gräva fram hemligheten i Ankeborg.

Politiken tågade in i Melodifestivalen-TOG 40 ÅR

Ukraina vann årets Eurovison Song Contest med en politisk låt. 
40 år tidigare, 1976, ställde Sverige inte upp i tävlingen. SVT sa sig inte ha råd. Fast det egentlig var starka vänstergruppernas påverkan om kamp mot kulturens kommersialisering.  Det var endast proggrörelsen (ansåg man själva) som sysslade med riktigt musik och inte någon amerikanisering. 
Deras texter dröp av vänsterpolitik. 
Glöm inte bort att TV2 på den tiden kallades den röda kanalen. Den kvinnliga chefen för barn-TV ville också förbjuda Kalle Anka på julaftonen. 
Allt var hur snurrigt som helst. (texten fortsätter efter bilden)

Några nedslag. 
Den rödrockade proggens musik föddes i Sverige 1970. Vi var många som led. Dessa världsförbättrar kunde inte sjunga eller spela några instrument. De sjöng och spelade ändå.  Mest falskt.
Det lät för jävligt.
Mannen bakom ABBA, Stickan Andetrsson, hade ett glödhett helvete. 
Efter den historiska vinsten med Waterloo 1974, frågade Rapports reporter, Ulf Gudmundsson Stickan om det var så lämpligt att döpa en låt efter ett blodigt slagfält. ABBA-mannen höll på få blodstörning av vrede. 
Fullt förståeligt. 
1975 ordnade så rödrockarna den Alternativ Melodifestivalen. (texten fortsätter efter bilden)

Sillstryparen (Ulf Dageby) sjöng om omoralisk schlagerfestival. I dag omhuldad av senila vänsterfolk. På den tiden, alltså för de allra flesta (icke rödrockar) en skräp till låt. Ur all den här omusikaliska bråte, föddes också framtida stora artister och musiker som Hoola Bandoola Band, Nationalteatern osv.
1977 gick hela proggrörelsen med tältfestivaler och annat i konkurs. 
SVT nyktrade till. 
I år genomfördes en Melodifestival i världsklass. Amerikaniserad som aldrig förr. Politiken travade in med Ukraina 40 år senare. 
Det öppnar en dammlucka inför framtiden. 
Frågan är alltså vem som kommer att vinna på det: Proggrörelsen eller du och jag. 
Det återstår att se.

Walt Disney Company knyter upp Lommaförfattare

Det här är, Johan Rockbäck. 
Han har som bekant skrivit barnböckerna om Magister Tutnäsa, samt den senast, Flax & Rekordfarfar. IDUS Förlag har gett ut de populära böckerna. 
Häromdagen fick Johan ett telefonsamtal som vände upp och ner på tillvaron. Ni vet när allting börjar gå lite hit och dit. 
”En trevlig kvinna från Disneykoncernen i Burbank, Kalifornien, meddelade mig att de var intresserade av köpa rättigheterna för mina böcker,” berättar Johan förvånat. 
Och fortsätter: 
”Disneykvinnan ville att jag, så fort som möjligt flyger över till Los Angeles, för ett första sonderingsmöte med dem.” 
Efter det samtalet har Johan fått något av en Lidnersk knäpp. (texten fortsätter efter bilden)

Nu är det i och för sig inte så konstigt om Disney är sugen på en svensk författare. 
Det var den svenske illustratören, Gustaf Tenggren (1896-1970), som hittade på ”Snövit och de sju dvärgarna”. 
Det blev som det blev. En megahit och räddade faktiskt Walt Disney från konkurs. 
Disneys kontakt med Johan betyder också, att de som illustrerat böckerna om Magister Tutnäsa och Flax & Rekordfarfar, kan få ett rejält lyft i tillvaron. Grädde på moset, skulle man kunna säga. 
”Först trodde jag det var ett skämt. Nu har de mailat över massor med material. Ja, även flygbiljetterna ligger och väntar på mig. Det är bara inte klokt det här. Jag tror jag drömmer,” slutar Johan Rockbäck och ser galet glad ut. 
Musse Pigg och Kalle Anka ska få sig en match.

När tomten drack jultåget

Ingen tror tomten har humör. 
Där tar ni fel. 
Efter farit runt som en jävla idiot och delat ut klappar till höger och vänster till dyngraka gubbar, sura kärringar samt bortskämda ungar som hela tiden försöker dra av mig skägget, blir jag torsk på julen. 
En gång kom jag mitt i lutfisken. 
En annan gång klev jag rakt in i Kalle Anka. 
Sicket liv det blev. 
”Tomten kommer,” skrek barnen av lycka. 
”Kommer du nu? Mitt i Kalle Anka. Årets bästa TV-program. Jag sa ju åt dig, först efter fem-tiden, kan du komma, ” fräste en man som doftade av sill, skinka och brännvin. En stor fet fläck satt också som stoppljus på julslipsen. 
”Jamen...” 
”Jamen och jamen. Gunnar! Tomtehelvetet kommer nu. Mitt i Kalle Anka. Det var då en jävla tomte.” 
”Far svär åt tomten”, tjoade ungarna som tröttnat på Kalle Anka redan innan programmet börjat. 
”Nej, jag svär inte.” 
Far försökte rädda vad som räddas kunde. 
”Det gjorde du visst det. Far svor åt tomten,” tjoade ungarna för glatta livet. 
”Ja, det gjorde min Herre. Svor åt tomten, ” sa tomten och fick något i blicken som endast ledsna tomtar kan få.
 ”Nu får vi allt ta och lugna ner oss. Visserligen är det mitt i Kalle Anka. Men man kan tro att Kalles tomteparad klev rakt ut ur TV-skrället, in till oss. Det är bara så underbart. En riktig Kalle Anka-tomte” 
Kvinnfolk är det ordning och reda med. Bättre fredsmäklare finns inte på denna jord. Bara ordet Kalle Anka-tomte fick alla att stanna upp.
”Seså, nu tar tomten lite glögg. Det kan behövas efter den långa resan,” fyllde mor i huset på med. 
Jodå, det blev glögg samt något som Gunnar kallade för åka jultåg som fick fart på andedräkten. 
Allting ordnade sig till det bästa. 
Alla blev glada. 
Det var bara Gunnar som spårade ur och ville leka stins med käresta.
Själv tog jag tåget hem till Sösdala. 
Tror jag.

Kungligt pop-i-lopp i bröllopstårtan

Den där märkvärdiga kungliga bröllopstårtan har suttit som en midsommarstång i mitt huvud. 
En sådan konstnärligt utspridd bröllopstårta har sällan skådats. 
Det är en sida av saken. 
Den andra är märkligheten med prinsens order till konditorerna. 
”Stoppa in mitt favoritgodis, Pop Rocks, i tårtan. Det kommer att poppa i truten på både grevinnor, baroner och andra av kunglig börd. En kul överraskning”, sa alltså en flinande prins Carl Philip. 
Pop Rocks? 
Nu blev jag nyfiken på riktigt. 
Vad är det för godis? 
Det kan bero på min obildade ådra i godisbranschen. 
I stället fick det bli startskottet för undersökande journalistik. 
Jag sände ut min personal med Mimmi Pigg i spetsen. 
Ordern tydlig. Alla godishyllor i Ankeborg undersökas med lupp. 
Musse Pigg själv fastnade bland lakrits-och hallonbåtarna. 
Mimmi kom till slut hem med något som heter ”Bubbly Caramel”. 
Det lät lovande. 
Den väl slutna förpackningen öppnades av Plutos ivrigt slitande. Jodå, där fanns fullt med chokladbubblor. 
Även Joakim von Anka tittade in. Ankeborgs adel borde givetvis finnas på plats, vid detta högtidliga tillfälle. 
Vi tuggade och smackade. 
Ankeborg Posten ringde och var ivriga. 
” Poppade det och smällde i truten”? 
”Tyvärr, det blev mest chokladsörja. Inte det minsta Pop Rocks i gommen”. 
”Det var nog fel sorts Pop Rocks", sa Kalle Anka som kom hem efter en fisketur. 
Se där-ett riktigt undersökande reportage som gick på djupet. 
”Vi skriver ändå”, svarade AP. 
Ja, så gjorde vi det.
"Blåsta på den kungliga tårtan" 

Bloggens aprilskämt en HIT!

Riddaren på bilden förutom Kalle Anka, är Lommas högste politiske ledare, kommunhövdingen Anders Berngarn (m). 
Han har för vana och dra en lans för bloggens aprilskämt. 
Om gårdagens första aprilskämt, Lomma-ett nytt Ankeborg, där jag för övrigt hittat på hövdingens uttalande, säger han: 
”Underbar historia. Lite mer av Kalle Anka humor i kommunen hade inte skadat. Även om idéen är ett aprilskämt, så finns ju i alla fall Kalle Anka brandposterna som en del av Lomma hamn projektet,” Säger alltså Anders Berngarn till mig så här dagen efter skojfesten. 
Själv ska jag inte klaga. Massor av besökare till bloggen. Uppskattande kommentarer, både här och där. 
Det var väl endast Sydsvenskans aprilskämt som havererade. Ingen kom med hink och spade till Swedbank Stadion för gräva upp MFF:s gräsmatta. 
Värre ändå. 
Det verkar inte som man fattat sin groda. 
Hallå Sydsvenskan. 
Vakna! 
Fattat har i alla fall Lomma kommun. Förvandlingen till Ankeborg. Kalle Anka brandposten här nedanför fann jag i hamnen. 
Vi möts igen om ett år. Kanske, är bäst att tillägga. 
Skoj på er!
FOTNOT. Anders Berngarn är egentligen ett Tintin-fan, men säg det inte till någon. 

Lomma-först i världen med Ankeborg

Nej, det är inte något nytt Disneyworld som planeras i Lomma, utan endast Ankeborg. Planerna är superhemliga och i sin linda. Ingenting får absolut läcka ut. 
Trots det kan jag i dag avslöja, att det är Disneykoncernen själv som har hört av sig till kommunen om intresse finns. 
De styrande i Lomma är tagna på sängen som man säger. 
Någon från Disney hade av en händelse sett en karta över Lomma hamn och blivit eld och lågor, precis som Kalle Anka själv brukar bli. 
Kartan över den delen av Lomma påminner faktiskt redan i dag om Ankeborg-se här nedanför. Märkligt nog. 
”Jag kan inte svara varken bu eller bä. Mina läppar är förseglade”, säger Lommas kommunhövding Anders Berngarn till mig. 
” Ok då, jag kan väl säga så här; projektet låter minst sagt spännande. Återkom till sommaren. Då bör alla bitar ha fallit på plats, fortsätter Anders Berngarn. 
Om planerna går i lås, blir Lomma först i världen med ett eget Ankeborg. 
Det talas redan om att Lomma i framtiden ska byta namn. Till Ankeborg.
KVACK, säger jag. 

Storhetsvansinne

Visst inträffar det att man får storhetsvansinne. 
För ca 10-12 år sedan slet jag som ett djur för att lära mig Photoshop. Det var inte alls lätt. 
Jag gjorde säkert en miljon fel, så det var bara till att börja om. Igen och igen och igen, i all oändlighet. 
Ingen hjälp fanns att få, för ingen som jag kände hade en susning om nymodigheten Photoshop. 
Det är faktiskt mycket lättare att lära sig spela saxofon, om inte annat. En dag satt det. Genombrottet. 
Det tog mig nästan 2 år. 
Till slut. Det funkade. 
Det var då jag fick storhetsvansinne. 
Jag skulle lära mig teckna med hjälp av Disneys professionella program. Helt enkelt lära mig göra tecknad film med hjälp av nätet. 
Disney framtida julfilm? 
Storhetsvansinne, som sagt var.

Det fanns dock ett aber med projektet. Det datoriserade Disney-programmet kostade 60 000 kr att köpa in, ca 68 000 i dag. 
Mycket pengar. 
Börsen skrek. 
Fast först skulle man få testa om talangen fanns. Inte minst fattningsförmågan.
Jag skulle teckna en kaffekopp som gick. 
Tusentals arbetsverktyg kom upp. 
Det svindlade för ögonen. 
Slog lock för öronen. 
Rådde kaos i huvudet. 
Resultatet?
Inte fan såg min kaffekopp ut som en kaffekopp. 
Absolut inte; få röran att gå, vandra, promenera fram på lätta kaffekoppsben minst lika svårt som plocka ner månen. 
Jag kraschlandade mitt storhetsvansinne på månens yta i stället. 
Flydde ut från programmet. 
Nej, det blev ingen Disney-film den julen. Det räcker länge med Kalle Anka. 
Lomma fick ingen Disney-tecknare. 
Lika så bra det.
Jag sparade i alla fall 60 000 riksdaler. 

Håkan Juholt-rena rama Kalle Anka-cirkusen

Om kulturnissarna i landet tuggar fradga av vrede, så myser Kalle Anka och hans vänner i Ankeborg. 
Orsaken är boken om Håkan Juholt. 
Spökskrivaren Daniel Suhonen avslöjar nämligen, att han skrev Håkan Juholts kulturartikel om Malmöuppsättningen av Les Misérables i Sydsvenskan. Kärnfullt berättar Juholt, skrivit av Suhonen, om en stark teaterupplevelse. 
Spökskrivaren säger sig aldrig ha sett den klassiska franska musikalen. Han hämtade all kunskap från Kalle Anka-pocket och Youtube-klipp. 
I dagens Sydsvenska försöker tidningens blåsta kulturchef, Rakel Chukri, landa rätt. Hon avrundar med en dröm: 
”Själv drömmer jag om politiker med genuint kulturintresse.” 
I Ankeborg blev drömmen till verklighet. 
Tänk att Kalle och hans vänner skulle hamna på en fin svensk kultursida. Det är t o m mer än vad Farbror Joakim kunnat räkna ut. 
Själv fick partiledaren uppleva en mardröm. 
I socialdemokraternas innersta kabinett slets han i bitar. 
Kanske det hade hjälp om partiledaren tagit hjälp från Ankeborg? 
Deras värme hade han allt behövt.

Bloggen knockad av kaniner!

Det är inte lätt att heta Kalle en sådan här dag. Min blogg är nämligen slagen av ett gäng kaniner på ToppBlogg som rankar Sveriges populäraste bloggar. 
Veckan började annars i dur. Helt plötsligt rankade ToppBlogg min blogg som nummer 5 i popularitet bland närmare 9000 bloggar. Inte alls dåligt pinkat. 
Jag hade endast några unga kvinnor som bloggade om mode, läppstift, vimsiga dagar och pastellfärger framför mig. 
Framtiden så ljus ut. 
Till i dag-lördag-då allt plötsligt gick i moll. 
Jag knuffades plötslig ner till plats nummer 14. 
Precis före mig ligger en blogg om KANINER!

Kaniner känner man väl till. Inte minst har Disney bjudet på några söta rackare genom åren. 
För inte glömma filmen, Vem satte dig Roger Rabbit, som kom 1988, med Jessica Rabbit som en något överdimensionerad kanin. 
Allt det här har jag genom åren kunnat stå ut med, till smällen kom i dag. Tänk er själva. 
Här har man varje dag i snart sju år levererat inlägg på bloggen om allt mellan himmel och jord. Dock aldrig något blogginlägg om kaniner, förrän nu. 
Grattis Kanin Klubben! 

Bloggens egen Kalle Anka-JULSAGAN!

När jag var en liten gosse, bodde jag i en röd liten stuga med vita knutar. 
Till varje jul fylldes den lilla stugan av alla goda dofter som hör en riktigt God Jul till; 
julbaket med saffran och kanel. Sillinläggningar i alla dess former. Grisen, Per-Gusten, slaktad, styckad, mald till korv, skinkan fet och fin. De stöpta stearinljusen fladdrade svagt när mor i den lilla röda stugan med vita knutar, hastade förbi med bakplåten, fylld till bredden med julbröd som spred kummindoft.  
På fönsterrutan en gnistrande stjärna av iskristall som bildats när kylan slogs tillbaka av värmen från den knastrande björkveden i gjutjärnsspisen, Husqvarna nr 26.  
I den lilla kammaren som låg alldeles intill köket stod julgranen i ensam majestät. Det var den lilla röda stugan med vita knutar speciella julklenod.  
Redan i maj månad valde far ut granen i storskogen. Det var då ungskotten började klippas bort. Efter allt putsande, under strävsamma månader, förvandlades granen från en vanlig gran till en julgran som barnen klädde med saker från skogen; tallkottar, grankottar, barkbåtar och bollar rullade av kåda. På hedersplats hängde far upp sin farfars gamla fickur med Gustav III:s monogram i urverket.  
Den spännande vinden  med alla sina språng och skrymslen, luktade malmedel. Man fick också ha en tröja på sig, för där var det alltid kallt som på hösten. 
Till höger på en längsgående stång, vilade alla sommarens kläder ut. Många med blommor på. Där fanns också en kortare klänning som storasyster inte fick ha för mor, för knäskålarna tittade fram. Det passade sig inte för en flicka från en liten röd stuga med vita knutar.  
Till vänster tronade en stor medfaren blåmålad kista som far förvarade sitt julbrännvin i. På kistan stod bokstäverna J S K 1860 (Johanna Sofia Knapp). 
I kistan fanns också stoppade sockor, årgångar av Vårt Hem och Husmodern från 1930-talet, fars beredskapskalsonger, en sönderläst katekes med texten, ”Må Gud giva dig nåd”, en portmonnä med 2 kronor och 35 öre, några ljusstumpar, brev från morbror Bertil som emigrerade till Amerika och öppnade rakstuga i Chicago, ett yxblad och något ingen visste vad det var för någonting.  
Till höger om kistan bakom ett trasigt nätfönster, fanns en stängd trälucka med ett gammalt inristat hjärta på. Där bakom luckan med sprucket gångjärn bodde Tomten.  
När julaftonen närmade sig, brukade det komma svaga knackningar från luckan. Då satte barnen dit ett glas mjölk och en brödskiva med mosters sylta på. 
När kvällningen kom var glaset tömt och smörgåsen uppäten. Det tyckte barnen var mycket spännande.  
Det var så livet gick till i den lilla röda stugan med vita knutar, när julen omfamnade mitt unga späda liv. Det var många år kvar, till Kalle Anka skulle ta över julaftonen.  
Jag längtar tillbaka till den lilla röda stugan med vita knutar. 
En tid som tillhör evigheten. 
(Originalsaga av Calle Rockbäck)