Storhetsvansinne

Visst inträffar det att man får storhetsvansinne. 
För ca 10-12 år sedan slet jag som ett djur för att lära mig Photoshop. Det var inte alls lätt. 
Jag gjorde säkert en miljon fel, så det var bara till att börja om. Igen och igen och igen, i all oändlighet. 
Ingen hjälp fanns att få, för ingen som jag kände hade en susning om nymodigheten Photoshop. 
Det är faktiskt mycket lättare att lära sig spela saxofon, om inte annat. En dag satt det. Genombrottet. 
Det tog mig nästan 2 år. 
Till slut. Det funkade. 
Det var då jag fick storhetsvansinne. 
Jag skulle lära mig teckna med hjälp av Disneys professionella program. Helt enkelt lära mig göra tecknad film med hjälp av nätet. 
Disney framtida julfilm? 
Storhetsvansinne, som sagt var.

Det fanns dock ett aber med projektet. Det datoriserade Disney-programmet kostade 60 000 kr att köpa in, ca 68 000 i dag. 
Mycket pengar. 
Börsen skrek. 
Fast först skulle man få testa om talangen fanns. Inte minst fattningsförmågan.
Jag skulle teckna en kaffekopp som gick. 
Tusentals arbetsverktyg kom upp. 
Det svindlade för ögonen. 
Slog lock för öronen. 
Rådde kaos i huvudet. 
Resultatet?
Inte fan såg min kaffekopp ut som en kaffekopp. 
Absolut inte; få röran att gå, vandra, promenera fram på lätta kaffekoppsben minst lika svårt som plocka ner månen. 
Jag kraschlandade mitt storhetsvansinne på månens yta i stället. 
Flydde ut från programmet. 
Nej, det blev ingen Disney-film den julen. Det räcker länge med Kalle Anka. 
Lomma fick ingen Disney-tecknare. 
Lika så bra det.
Jag sparade i alla fall 60 000 riksdaler.