Handgranat halloween

Jag har numera nått en sådan respektabel ålder, att när det är halloween behöver jag inte spöka ut mig.
”Har du kammat dig med en osäkrad handgranat, lyder hustruns morgonhälsning. 
”Ja, hakan och pannan, har också bytt plats,” svarar jag lite plågad. 
Ni förstår själva. 
Känner mig genast färdig för den senaste flugan. 
Kyrkogårdsturista.  
Tända ljus för alla döda. Brottas med alla minnen av kära och nära som gått till de sälla jaktmarkerna. 
Med andra ord är det en sällsynt sorglig dag. 
Frossa i vemod. 
”Jag känner inga helgon heller,” fortsätter hustrun, tittar på mig och suckar. 
”Nä, om man skulle ta fram stearinljusen,” tänker jag högt. 
Hustrun snörper på munnen. 
”Ta då inte dom röda ljusen som förra året. Röda ljus ska tändas till julen.” 
 ”Ja, mitt helgon,” säger jag lite försynt och kommer tillbaka med en ficklampa. 
”Stearinljusen är slut. Finns bara stumpar kvar.” 
Mitt helgon svarar inte. 
Försvinner ut och kommer tillbaka med en stålkam.
 ”Du kan väl åtminstone kamma dig. På riktigt.” 
Trevlig halloween på er alla. 
Ta väl hand om alla helgon.