Svenska Fotbollförbundet sågar-utan läst Olof Lundhs bok

 

Det är en märklig sågning som förbundet går loss med. De tunga grabbarna går ut på bred front med sågklingan. Trots att ingen har läst Olof Lundhs senaste bok, ”Landslaget enligt Lundh”, sågas den rakt upp och ner. 

Visserligen är klingan rostig, men ändå. 

Landslagets dåvarande chef, Lasse Richt, säger till Sportbladet: ”Jag har inte läst den men jag läser å andra sidan inte Kalle Anka heller. Så jag tror inte att jag läser den här boken. Och som allt han (Lundh) skriver så slirar och skarvar han – och överdriver. Men det är väl för att han vill ha klick och tjäna pengar.”  

Ord och inga visor. 

Kanske inte så konstigt att klingan är rostig. 

Det som väcker ont blod är Lundhs beskrivning av hur Zlatan Ibrahimovic bröt ner sina lagkamrater i landslaget. 

Förbundets generalsekreterare, Håkan Sjöstrand, sågar vidare: ”Den svartmålning som nu görs av Sveriges största och främsta fotbollsspelare genom tiderna, den ställer jag inte upp på.” Sedan utvecklar han tankegångarna medan förbundets ordförande, Karl-Erik Nilsson, som vanligt mumlar i sitt skägglösa ansikte. 

Det vi ser är en klassisk sågning. 

De tunga gossarna har inte läst boken, men sågar för brinnande livet ändå. Det är väl bara Donald Trump som kan leva upp till den bedriften. 

Rätt skamligt, faktiskt. 

Själv har jag inte läst boken. 

Om allt funkar ska den dyka upp med en hemleverans i kväll. Vi får väl se om jag efter läst boken, överlever Lundhs vilda swingar.

Spännande fortsättning lär följa. 

Coronafotboll: Experten ingen jultomte-prognosen dyster för svensk fotboll

Äntligen en sportjournalist som talar ur skägget. Olof Lundh gästade Helgstudion i SVT under lördagens förmiddag. Det är få som besitter Lundhs kunskaper om fotbollen, både på plan men framförallt bakom kulisserna. 
I veckan har Svenska Fotbollförbundet, Riksidrottsförbundet, Svensk Elitfotboll (SEF) och Folkhälsomyndigheten diskuterade SEF:s ”protokoll för genomförande av SEF-klubbarnas matcher under covid-19” vid ett möte. Återkoppling är planerad i slutet av kommande vecka. Startdatum satt för Allsvenskan den 14 juni. 
Mötet har getts ett stort aningslöst utrymme på sportsidorna, med förhoppningsfulla uttalande av ledande förbundsfolk. 
Olof Lundh däremot tror inte för en sekund på att så blir fallet. Menar att förbundet helt missat att det är Folkhälsomyndigheten som helt bestämmer agendan. 
Nej, han skissar i stället med sitt tomteskägg en dyster framtid för svensk fotboll, så är också skägget svart. 
I stället står allt skrivit i stjärnorna. Folkhälsomyndigheten styr och ställer. Ända in i omklädningsrummen. 
Risken är stor att svenska storklubbar går i konkurs. 
Inget kul alls. 
Olof Lundh har naturligtvis rätt i sin spådom. 
Börja spela matcher inför tomma läktare? 
Hur kul är nu det. 
Se bara på hur man löst de publikfria basebollmatcherna i Sydkorea. 
Med pappfigurer. 
Låt oss för allt i världen slippa det.

Memoarflik: Sportjournalisten Olof Lundh knäckte mig

Min resa sedan 1950-talet inom sportjournalistikens värld är praktfull. Det var när Elvis rockade loss som jag slukades av sporten. Jag läste allt jag kom över. 
Mitt första universitet blev Idrottsbladet som Torsten Tegnèr startade 1915. Finliret kom med Rekordmagasinet och All Sport. 
Idrottsbladet blev också en plantskola för många legendariska sportjournalister, inte minst det levande sportbiblioteket, Tommy Engstrand. 
Jag har också genom åren samlat på mig några hyllmeter sportböcker. De allra flesta hastverk. Brödskrivna. För lönen var mager och krogens groggbord kostade pengar. 
Det händer att jag plockar ner en gammal sönderläst sportbok och läser om den för femtioelfte gången. Någon kritik mot sportvärldens pampvälde, handel och vandel, doping, resultat eller pengar under bordet förekommer aldrig någonsin i dessa böcker. 
Samtliga inlindade i bomull. (texten fortsätter efter bilden)

Då dimper den prisbelönte sportjournalisten, Olof Lundhs bok, ”Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll”, ner från Albert Bonniers förlag. 
Mats Olsson skrev i Expressen, att det brinner om sidorna. Det inte bara brinner utan är rena rama eldstormen. Här slaktas heliga kor på löpande band. 
I 19 kapitel får jag en resa med brandhjälm som kommer/har redan gjort, skakar om den svenska fotbollsvärlden i sina grundvalar: en värld där familjen fotboll är en lullande-lallande grupp maktfullkomliga människor blir Lundhs bok till en dos stryknin. 
Ingen glöms bort. 
Alla hängs ut. 
Sida upp och sida ner. 
Svenska fotbollförbundet med dess ordförande, Karl-Erik Nilsson, tvår sina händer. Spelarövergångar som absolut inte tål dagsljus. Sändningsrättigheterna i TV är sin egen snåriga skog med miljarder i potten. Halv-och helkriminella fladdrar förbi. En damfotboll som behandlas som något katten släpat in. Zlatan, naturligtvis. Omgivningen förvandlas till ballerinor. 
Jag läser med förtjusning en unik svensk sportbok som aldrig tidigare har präntats ner. Jag sätter in den i bokhyllan bredvid Solzjenitsyns, ”En dag i Ivan Denisovitjs liv”.
Inte för det stilistiska utan för omskakningseffekten.
Heja, Olof Lundh!

Begravningsentreprenören sopar banan i Brasilien-VM!

Holland slår Spanien med 5-1. 
Costa Rica 3-1 mot Uruguay.
Raheem Sterling, engelsk mittfältare 19 år, Roy Hodgson, Olof Lundh, Hasse Backe samt VM-fontänen Anna Brolin. 
Där har ni mitt fotbolls-VM i Brasilien, så här långt kommen, vill säga. Inte rangordnat. 
Senast på näthinnan spinner Roy Hodgson som vågar göra det inte Erik Hamrén vågat, nämligen släppa fram ungdomarna i landslaget. 
Lägg också 20-åringarna Barkley och Henderson på minnet. 
Fast Sterling är en blivande världsstjärna.

Journalisten och experten Olof Lundh hyllas av Andreas Ekström i dag-söndag-i Sydsvenskan. 
Nu hör det till saken att Lundh aldrig varit min favorit. Humorlös, oftast i svart kavaj och svart slips. 
Jag har kallat honom för begravningsentreprenören. 
Nu får jag vika ner mig. 
Människan är ett levande fotbollslexikon som t o m får Hasse Backe att tappa hakan. Olof Lundhs borrande i VM-historien i kombination med klockrena analyser imponerar på en annan nörd. 
Ja, så är den svarta slipsen och kavajen borta. 
Tack! 
Hasse Backe fyller på med sådant som jag varken ser eller uppfattar i de olika matchsituationerna. Det är en fröjd att lyssna på Backes spännande källor med kunskap. 
Till slut ett glittrande kitt mellan Lundh/Backe. 
Anna Brolin. 
Kunnig och rapp i truten. 
Anna är ett naturbarn i TV-rutan. 
En sprudlande fontän. 
Poppen, Nannskog, Hamrén och soffan i SVT? 
Henrik Brandão Jönsson, gift med en brassebrud, bosatt i landet, kommer tyvärr helt bort i soffan. Han besitter enorma kunskaper, men får inte visa det. Trist som attan. 
TV4 är att gratulera, bara det inte var för den där förbannade reklamen...
FOTNOT: Läs Henriks bok, ”Gräset är alltid grönare i Brasilien”. Den är fantastisk.