Lomma bjuder på: Potatishandlaren-bättre avslut på påsken kan det inte bli

Jag vet inte hur många gånger jag sett Lars Molins underbara lilla film om, Potatishandlaren. Den är i all sin enkelhet ett oslagbart konstverk. 

Mitt-i-prick skildrar Molin helt vardagliga människor i ett Sverige som numera tunnats ut. Landsbygdens folk i ett mustigt galleri som jag är bekväm med. 

Känner väl igen typerna. 

När jag for omkring i landet som journalist, hamnade jag ofta i ett kök med knarriga pinnstolar, vedspis och doften av kokkaffe som skapade själva essensen av hemtrevnad. 

Jag hade ovanligt lätt få kontakt med böndernas folk i Dalslandsskogarna. Därför kan jag identifiera mig med Rolf Lassgårds mästerliga roll som potatishandlaren Sture. Min far var för övrigt också potatishandlare, så det så. 

Ingvar Hirdwall som nyligen gick bort briljerar som bonden Johansson. Hans dotter Märta(Eva Gröndahl) i medelåldern fick sitt livs upplevelse i soffan tillsammans med potatishandlaren. Det bar sig inte bättre än att soffan brakade samman. Märta blev med barn. 

Sture pappa, gift och 400 tunnland rikare. Den kluriga bonden Johansson glad i hågen och bjöd friskt på hembränt. 

Det där sista känner jag väl igen efter mina stopp i landet. Däremot höll alltid soffan. 

Jo, jag blev också gift med en bonnatös. Det var väl ett genuint slut på en fantastisk film. (Potatishandlaren kan ses på SVT play)