För några år sedan
blev vi ett originellt smycke på Centrumtorget i Lomma. Vi
sammanstrålade nästan dagligen med våra el-scootrar på torget för
trivsamt umgänge. När vädret var vänligt, vill säga.
Bildade den
berömda klumpen som förbipasserande Lommabor mer än gärna
fotograferade. Vi var nästan tio gentlemän som nått mogen ålder.
Ett uppskattat inslag på ett annars nästan dött torg.
Alla hade vi
allvarliga krämpor att brottas med. Vissa även utrustade med
syrgas.
Hårda bud.
Trots det förekom inga klagovisor. Däremot
serverades spännande anekdoter från skiftande livsöden. Våra
sjukdomar och gedigna medicinlistor automatiskt bannlysta. Här fanns
ingen plats för jämmer och klagan.
I stället serverades egna
upplevda äventyr från världens alla håll och kanter.
Jag älskade
varje sekund av våra möten. Ett gott skratt förlänger livet.
Hoppades vi kanske på.
Det räckte inte.
Idag är alla utom jag och
Lennart borta. Döden hämtade hem våra kamrater.
Vår saknad är
gigantisk.
Det är tomt.
Inte bara på Centrumtorget utan även i
vårt inre väsen.
Jag skriver detta med mitt
värkande hjärta.
Livet är skört.
Var rädd om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar