Här tänder Hulda
granen med levande ljus till tonerna från vevgrammofonen. Många
märkliga saker har man varit med om i sitt händelserika
journalistliv. Frågan är om inte när jag fann en hel by i
Kynnefjäll utan elektricitet slår det mesta. Ordet fjäll kommer
från norskan och betyder öde mark. Kynnefjäll är ett fantastiskt
vildmarksområde i norra Bohuslän. För 50 år var Sverige inne i en
elkris. Kallades för oljekrisen. Precis som idag med restriktioner.
Fast tuffare.
”Hitta
någon som inte har elektricitet,” löd mitt uppdrag. Jag fann en
hel by.
Efter publiceringen i Arbetet blev det ett herrans liv.
Folket i de små röda stugorna som levt ett stillsamt liv i en orörd
natur invaderades av massmedia. Även Rapport masade sig från
Stockholm.
Det blev en sensation att folk på 1970-talet levde utan
TV, kylskåp, frysboxar, elspis och allt det elektriciteten(värme
tex) ger människan. I stället stearinljus, ved, batteriradio,
fotogenlampor och salta in maten.
Helt otroligt.
Människorna äldre.
Helt underbara.
Levde som på1800-talet.
Ett år senare återvände
jag till Lunneskog, själva byn. Det var sista julen Hulda tände
granens levande ljus. Spred en särpräglad doft i stugan. För nu
skulle det dras in elektricitet om några månader. Inte billig
precis, 25 000 kronor(ca 175 000 i dagens penningvärde) plus
framdragningsavgifter. De skulle själva få betala hela kalaset.
Det var inte
bättre förr.
Heller kanske ändå?
För min egen del är det ett
underbart udda minne. Jag glömmer er aldrig.
FOTNOT: I
dag-onsdag-har regeringen hållit en presskonferens angående
krisberedskap vid strömavbrott. I Lunneskog hade man på sin tid,
hur mycket ved som helst utanför dörren. Tryggt. Visst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar