25-års jubileum! Jag överlevde cancern-rekordstort operationssnitt klöv mig mitt av!

 

Egentligen ska det vara helt omöjligt. Jag sträcker ut måttbandet till 62 cm på bilden här ovanför. Det är längden på operationssnittet efter min dramatiska canceroperation för 25 år sedan. 

På Lunds Universitetssjukhus hade man aldrig tidigare sett ett sådant långt operationsärr. Sköterskorna mätte snittet flera gånger. Larm gick till andra avdelningar. Mer sjukvårdspersonal kom in i mitt rum och mätta-62 cm!

Förvåningen stor.

Det kostade mig i vilket fall som helst höger njure. 

Ja, så klövs jag som sagt var på mitten. 

”Jag fick tyvärr skära mer än jag räknat med. Det var nödvändigt för du skulle överleva,” sa kirurgen till mig efter operationen som tog tio timmar. 

Dagarna efter operationen var tuffa. Minns som jag svävade ut i den oändliga rymden som aldrig hade något slut. Jag virvlade runt i ett evigt mörker med skarpa ljuspunkter i fjärran. Proppfull med morfin i både sprutor och dropp bjöds jag på en nära-döden-upplevelse. 

På fjärde dagen drogs morfindosen ner. Jag klippte med ögonen som en fyra veckor gammal baby och fångade dagsljusets livgivande funktion. 

Nu krävdes kraftsamling i form av dynamitdroppar: 10 000 kronor påsen. Smaken av stekt fläsk tydlig. Något jag aldrig glömmer. 

Jag överlevde. 

Mot alla odds.

Slog tillbaka döden. 

Jag läste av hurraropen i familjens ögon. Det här inträffade för 25 år sedan. 

Något av jubileum i år. 

Njurcancer har normalt en hög dödlighet. Jag hade ofattbar tur. Tumören inte trängt igenom njurväggen eller vandrat ner i urinblåsan. 

Fast jag skryter gärna om operationssnittet på 62 cm. Jag klövs på mitten, men överlevde även det. 

Två vinster på ett försök.

 Slå det, den som kan. 

Glad Påsk, för övrigt.

 

Idag hyllar vi ögonläkarna Linda och Jonas! Dödade tumören-åt upp ögonvrån och delar av mitt ögonlock

 

I går satte ögonläkaren/kirurgen Jonas Blohmé med ett glatt humör definitivt punkt för min dystra cancerresa. Trollade som en annan Joe Labero med kirurgkniven, sax, nål och tråd. Si på fan. Jonas hade skapat en ny ögonvrå. 

Den tidigare hade tumören tuggat i sig. 

Inte nog med det. 

Det blev delvis ett nytt ögonlock. 

Även detta hade tumören börjat sätta i sig. Trolleri i all stillhet med befintligt material. 

Fråga mig inte hur det gick till. 

”Jag behövde aldrig ta till glabella,” sa Jonas till mig, och jag tänkte på min ungdoms spanska heta nätter med yster flamencodans. 

Fast hela den här operationshistorien började i tisdags. På Ögonkliniken, Universitetssjukhuset i Lund, mötte en förtjusande vacker och omtänksam kvinna upp. Ögonläkaren/kirurgen Linda Thorisdottir upp med slipade kirurgknivar. Det var Linda från sagornas ö Island som skulle operera bort själva tumören. Det skulle vissa sig inte bli helt enkel. 

Den trodde sig vila tryggt i min f d ögonvrå. 

Stretade emot. 

Hade däremot inte räknat med Lindas hemliga vapen: stormannen Snorre Sturlassons Eddan. En krönika över kungar från äldsta tid till år 1177 (samma nummer som Vårdguiden. Märkligt). 

Nåväl. 

Allt slutade lyckligt. 

Linda avgränsar tumören med 3 mm marginal och satte kniven i markerat snitt. Klippte av tumören. Står att läsa i operationsberättelsen.  

Och i går skapade kollegan Jonas trollerikonster med ca 15 stygn och gedigen erfarenhet. 

Och som sagt var ett gott humör.

Två härliga patientläkare och duktiga kirurger. Ingen vanlig kombo, precis.

Tack mina hjältar! 

Bilder här nedanför. 

Först efter operationen i tisdags med bandage. Sista bilden efter Jonas rekonstruktion. 

Simsalabim!

FOTNOT: Glabella är bekymmersrynkan mellan ögonbrynen.

 

Min tumör i vänster ögonvrå opereras bort i morgon tisdag

 

Taskigt läge. Naturligtvis aldrig lustigt var som helst en tumör dyker upp på den mänskliga kroppen. 

Roligare kan man ha. 

Jag har gått och sneglat på tumören länge nog nu. I morgon-tisdag-ska otyget opereras bort på Ögonkliniken, Universitetssjukhuset i Lund. 

Det har jag inga problem med. 

Operationer har jag en gedigen erfarenhet av. Både omfattande och mindre ingrepp. Mitt personliga rekordsnitt ligger på över 60 cm. En 10-timmar lång canceroperation 1998. Jag klövs nästan mitt-i-tu. Passerade linjen för mänskligt liv, men överlevde. 

Då kan man tycka att tisdagens operation är en minimal historia. Rekord åt andra hållet, så att säga. 

Det är det också. 

Om det inte varit för att tumören sitter i ögonvrån vid själva tårkanalen. 

Det stör mig mycket. 

Fel plats. 

Gillar inte alls när det ska rotas i varken munnen eller i ögonvrån. Får nästan spader på det. Bara tanken få bedövningssprutor i ögat gör mig knäppare än vanligt. Jag får trösta mig med att det lär vara en ofarlig tumör, s k basaliom. Men i ögonvrån vid tårkanalen? 

Man kan gråta för mindre. 

En Lindström på det.

 

Förvirring i Lomma: Ber om ursäkt för dubbelnallen-gossarna är trots allt 152 år gamla idag

 

Det får inte inträffa. Upptäckte dubbelkörningen av en ren slump. 

Den 26 januari i år publicerade jag en memoarflik på bloggen. Inlägget handlade om när jag och min kusin Lennart opererade hans stora nalle(på bilden här ovanför gossarna med nallen). Skar upp nallens mage. 

Ut vällde träull. 

Vi minns inte om nallen blev så mycket friskare. Däremot blev vuxenvärlden som galna. 

Vad har ni gjort osv. 

Så här mer än 70 år senare en kul story. Kändes bra att bjuda på den. 

Nu upptäcker jag att denna unika operation, har jag redan kört ut på bloggen. Den 6 november 2019 lades den ut med en vinkling på teddybjörnen Fredriksson som Berghagen sjunger om. 

Jag har gjort en dubbelnalle på bloggen. Ett under det inte sker oftare. 

Jag har sedan starten av bloggen för snart 15 år sedan publicerat 5543 blogginlägg. Makalöst med text och historier som strömmat ut från mitt lilla lekrum. 

Kan säkert ha blivit fler dubbelkörningar. 

Vad vet jag? 

Det är inte mycket säga om det, mer än att nalle gossarna idag tillsammans har fyllt 152 år. Så vem skulle inte tappat minnet efter ett sådant långt leverne? 

De flesta av oss. 

Av bara farten fick ni så operationen av nallebjörnen för tredje gången. Inte alls dåligt. 

Kul hade vi i alla fall för mer än 70 år sedan. Det är säkert lika kul idag. 

OM jag minns rätt.

 

Memoarflik: Gossarna opererade nallebjörnen-vuxenvärlden blev galen

 

Mycket ska man då behöva höra talas om. Nu ska du få höra något som slår det mesta. 

De små(ca 3-4 år) glada gossarna blev kirurger på riktigt, men ändå inte. Opererade nallebjörnen med sax och kniv. Patienten dog, naturligtvis. 

Just i detta ögonblick kom vuxenvärlden inrusande i rummet. Gastade och skrek. 

”Vad gör ni? Har ni sönder Lennarts fina nallebjörn?” 

”Nallen hade ont i magen,” löd gossarnas förklaring. Det blev ett sagolikt liv. 

Kusin Lennart och jag förstod vi gjort något himla fel. Skäms nästan än i denna dag. 

De vuxna ojade sig både länge och väl. Snart nog hörde vi hur det pratades om tilltaget vid middagsbordet. 

Vuxenvärlden drack roligt vatten i små glas. Blev glada och sjöng om Sjöbloms dass och skrattade. (texten fortsätter efter bilden)

Gossarna växte upp. Ingen blev kirurg. Däremot musikaliska. Lennart popidol i Bawlers Inc. Halmstads svar på Rolling Stones. Jag med i ångradions SM i vissång. Sjöng om en hare som hoppade kråka. 

Ingen succé. 

Talade om barndomens operation av nallebjörnen. Drack roligt vatten i små glas. 

Blev på fiolen. 

Skrattade och sjöng om Sjöbloms dass. 

Vad fanns det då i nallens mage som skars upp? 

Jo, träull. 

Perfekt som isolering till hundgårdar. 

Tänk som en sorglustigt historia kan sluta. Mer än 70 år senare. PS. Vi har fortfarande kul tillsammans. Jag i Lomma. Lennart i Holm utanför Halmstad. Så det så. DS.

 

 

Rolles hjälteinsats gav pojken från New Delhi nytt friskt liv

 

Raj 11 år är glad idag. Det var rena rama slumpen bloggens äventyrare, Rolle af Trollhättan, blev gossens räddande ängel. Vi tar det från början. 

För några år sedan landade Rolle på Indira Gandhi International Airport i New Delhi. Bokade ett billigt hotellrum i Indiens huvudstad. Uppdraget var få uppleva landets spännande kultur och miljöer. 

Bra nog så. 

Utanför terminalen vid Northern Access Road vinkade han in första bästa taxi. Det var så han mötte Nahtu, pappa till Raj. En rutinerad taxichaufför i en stad med trafikkaos och myllrande folkliv dygnet runt. Enligt en WHO-undersökning är luftförhållandena i New Delhi sämst av alla större städer i världen. 

Nathu och Rolle fann varandra. 

Så Nathu blev hans privata chaufför i några dagar. En dag hamnade de 18 mil bort och såg världsberömda Taj Mahal. Den muslimske stormogulen Shah Jahan lät bygga Taj Mahal till minne av sin favorithustru Mumtaz. Det tror jag varken Rolle eller Nathu brydde sig det minsta om. 

Hur som helst blev de båda vänner. Rolle bjöds hem och fick träffa familjen. Deras gosse Raj var sjuklig och led svårt. Ett allvarligt problem med magmunnen. 

I Indien får man allt betala operationer och sjukhusvistelser fullt ut själv. Dessa pengar fanns inte i familjen. 

Rolle kom hem till Sverige, men kunde inte släppa pojkens problem. Till slut bestämde han sig för rädda pojken. Han betalade för operationen m m, så nu är Raj helt frisk. Jag är inte förvånad. 

Det är så Rolle fungerar. 

Hans hjärta är stort. 

Jag blir alldeles varm av historien. 

På bilden här nedanför. 

Lyckliga syskon. 

Raj tillsammans med lillasyster Dolly 9 år. När han blir stor ska han bli antingen ingenjör eller racerförare.

Det var väl en vacker saga som dessutom är alldeles sann. I bland kan slumpen vara bra att ha.

 

Under kniven: Så blev mitt ansikte ommöblerat

 

På onsdag kommande vecka visar SVT programmet, Under kniven. Det handlar om plastikoperationer och den skam det faktiskt för med sig. 

Finns redan utlagt på SVT Play. 

Jag har varit inne och kikat. 

Måste medge att jag blev förfärad. 

Unga människor som män och kvinnor jagar den perfekta kroppen och utseendet. Lägger sig frivillig under kirurgens skalpell. Betalar dessutom dyrt för bli omgjord. 

Förfärligt. 

Några åldringar handlar det inte om. Även om vi skulle behöva byta ut och lyfta både det ena och det andra. Vi är vandrande apotek och har nog med krämpor ändå. 

Själv har jag gått igenom mer än tio stora operationer med livet som insats. Fått både armar och ben avkapade. Nästan också blivit delad på mitten(cancer). 

Nåväl, det där med armarna var allt att ta i, men ändå. Aldrig jag frivilligt skulle lägga mig under kniven. Dessutom helt frisk. Har väl aldrig hört på maken. 

Jag nöjer mig med att bli opererad av datorn-smärtfritt och gratis. (texten fortsätter efter bilden)

Så här fick vännen Emilia på Facebook till det. 

Originalbilden till vänster. 

Ommöblerad till höger. 

Inte helt fel. 

Känner mig nöjd, även om mustaschen dubblerats och landat på knogarna. 

Tack Emilia. 

Du gjorde mig fräsch. 

Vännen Bodillan på Facebook slog till med två varianter. Ser väldigt glad ut på den översta bilden här nedanför till höger. Tror personalen på Coop i Lomma skulle bli förvånade. För inte tala om mina barnbarn. 

Den understa bilden är en tio år yngre Rockbäck. Inte helt pjåkigt det heller. 

Tack Bodillan. 

Gjorde inte det minsta ont. Ja, så var skönhetsoperationen helt gratis. 

Bingo!

 

 

Så här ser mina nya ögon ut-två plastbitar!

För en tid sedan berättade jag på bloggen om min grå starr operation. I och för sig ingen märkvärdigt alls. Sveriges mest vanliga operation. 

 Det märkvärdiga är att två plastbitar har gett mig och hundratusentals andra svenskar en ny fräsch syn. Helt enkelt gett oss nya ögon. 

Rena örnblicken. 

Plasten i ögonen talas det aldrig om. 

Synd det. 

Ålderdomen ter sig klarare, om Herrskapet förstår vad jag menar. 

Linserna består nämligen av akrylplast-se bilden här ovanför. Det är det som ter sig väldigt märkvärdigt. 

Akrylplast är en gåva till mänskligheten, tycker jag. Det tycker säkert inte en och annan miljöpartist som vill förbjuda all plast. Då hade det gått åt helvete för ca 70 procent av alla som fyllt 75 år och drabbats av grå starr. 

Vi hade fått leva med en grå och disig syn. Även svårigheter se på långt håll. Bilkörning ett minne blott m m. 

Vi hade haft en förfärligt massa blindbockar som vimsat omkring i vårt samhälle. 

Så tack för plasten.

Vem har tänkt på, att akrylplast inte enbart finns i våra nya ögon? 

Knappast någon. 

Du finner den i hockeyrinkar. 

Kallas då för plexiglas. 

I bilens baklyktor eller alla baklyktor. Nyckelringar med flera användnings områden. 

Ja, så då i mina ögon. 

Två plastbitar. 

Tänk så lite man begriper.

Tur är väl det.

 

 

Operation av grå starr rena rama folksporten

 

I morgon fredag är det min tur för en omgång med den nya folksporten-operation av grå starr. 

Det var lagom till min 75-års dag som Vincent på Lomma Optik konstaterade att jag åkt på grå starr. 

Måste åtgärdas. Remiss till Aleris Ögonklinik i Malmö för operation. 

Jag som har en förfärlig erfarenhet av allt för många tunga operationer tog det med jämnmod. Inte helt fel kunna få bort den där irriterande grumliga synen. 

Nej, det märkliga var att runt min enkla person poppade det upp drös med god vänner och andras vänner. Alla opererade för grå starr. 

Goda råd haglade. 

Jag upptäckte jag taxat in i en ny folksport. Nationella Kataraktregistret bekräftade detta:

”Operation av katarakt (ett annat ord för grå starr, min anm.) är den vanligaste operationen alla kategorier i Sverige, 2016 utfördes drygt 125 000 operationer. Nästan alla operationer görs som polikliniska ingrepp, vilket innebär att patienten går hem efter ingreppet. Många jämför ingreppet med ett tandläkarbesök. Själva operationen är snabb och tar runt 10–15 minuter.” 

Möjligen får jag också vila bloggandet under en tid. Allt för vila ögonen efter den nya folksporten. 

Glasögonorm har jag redan varit sedan 1976, så det så.

 

När livet vänder-även i avloppsrören

När livet vänder, heter en TV-serie som Anja Kontor, gör med stor energi. Det är en bra titel. Kan användas i många sammanhang. 
Inte minst på alla de som helt plötsligt badar i pengar efter en internationell lotterivinst. Det kan röra sig om hundratals miljoner. Om inte miljarder. 
För dessa stackare vänds livet verkligen upp och ner. 
Vem hade inte blivit galen över sådana massa pengar? 
Det blir de också. 
Galna. 
På riktigt. 
Då handlar det om när livet vänder. 
Åt fel håll, om Herrskapet förstår vad jag menar. 
Anjas program handlar om människor som på grund av svårigheter-ofta ofattbara-vänder åt rätt håll. I bästa fall, är kanske bäst tillägga. 
När livet vänder, kan gälla både dig och mig också. Det finns dagar man helst vill slippa. Så finns det dagar då livet plötslig vänder åt rätt hall. Den så kallade vardagsvändningen som alla tvingas gå igenom. 
När livet vänder, stämmer in på min egen situation. 
Just nu går det åt rätt håll. Opererades för några dagar sedan. Då vändes livet åt fel håll-både före och efter operationen. 
Begriper inte hur jag klarade av skriva ett blogginlägg varje dag. Såg knappt vad jag skrev. Ber om ursäkt för både det ena och det andra. 
Det är det som är så fint när livet vänder. 
Du kan alltid be om ursäkt. Eller få avloppsrören rensade. 
I morse väcktes jag i ottan av två unga människor. 
De skulle rensa våra avloppsrör. 
Se där: när livet vänder, även i avloppsröran. 
En sådan dag kan man inte klaga på.

Del II: Sophia Loren gjorde mig rik

Först vill jag tacka min vän på Facebook, Ann-Catrin, som löste den gordiska knuten med Sophia Loren. 
Ann-Catrin skriver i en kommentar: 
”Wow! Hon var en av min barndoms favoriter. Den där bilden är från filmen där hennes motspelare var Peter Sellers. Han spelade doktor. "My heart goes bom, bodibom, bodi, bom, bodibom, bodibom, bodi, bom, bodi, bom, bom, bom!" 
Filmen hette, Miljonärskan, och släpptes 1960. Så nu vet vi det. Kul var den också, vill jag minnas. 
Sedan till varför jag skriver i rubriken att Sophia Loren gjorde mig rik. Det handlar om den förtrollande vackra filmstjärnans autograf som jag har i min ägo. 
Den köpte jag på en leksaksmässa för snart 10 år sedan i Helsingborg av en äldre gentleman för 40 riksdaler. 
Inga större pengar. 
Bara kul att ha Sophia Lorens autograf. 
Då ser jag till min förvåning att Crafoords auktionshus fick 3801 kr för hennes autograf i november förra året. 
Autografen något annorlunda än min. 
Efter egna studier av hennes namnteckning, kan jag konstatera att mellan varven drog Sophia Loren ner L när hon skrev ut Loren. 
Vad är äkta? 
Förfalskarmarknaden i den här branschen är gigantisk. FBI har till och nmed gått ut och varnat att räkna med 70 procent är förfalskningar. 
Jag får be Ann-Catrin slå en signal till Sophia och stämma av läget. Det kan bli nog så bom, bodibom, bodi, bom, bodibom, bodibom, bodi, bom, bodi, bom, bom, bom...
FOTNOT. Det här inlägget är en lagom uppmjukning inför morgondagens-onsdag-operation. Ingen stor sak i sig, men ändock en operation. Rockbäck ska städas, kan man kanske uttrycka saken. 

En pappas personliga berättelse om sin son i Lomma

En höstdag 1987, cyklade min son Johan, 10 år, omkull. Huvudet fick sig en ordentlig smäll som gav honom tinnitus. 
En ständigt tjutande mistlur i skallen. Outhärdligt att leva med. 
I Sverige tömde vi snabbt ut läkarkårens resurser. 
Inget hjälpte. Läkarna gav till slut helt enkelt upp. 
Livet utvecklade sig till ett helvete för Johan. 
Dag som natt. 
En dag bestämde jag mig: det fick vara nog. 
Pappa skulle leta upp världens bästa hjärnkirurg. Var han eller hon än befann sig på jordklotet. Det skulle visa sig inte vara helt enkelt. 
På den tiden fanns inte Internet. Det gick alltså inte att googla sig fram efter en lösning. Det blev ett vanligt journalistiskt hantverk. 
Jag satt ofta på Lomma bibliotek. 
Läste. 
Bläddrade. 
Letade i otaliga böcker. 
Ringde, kors och tvärs. 
Skrev brev. Än hit och än dit. 
Jagade efter den berömda nålen i höstacken. 
Vände upp och ner på Europa. 
Världen. 
Inget, absolut inget, kunde stoppa mig. 
 En höstdag 1990 flög Johan som nu var 13 år och jag till USA. 
Chansning. 
En liten strimma av hopp. 
Vi hamnade på Presbyterian Hospital i Pittsburgh. Ett enormt stort sjukhus. Berömt för sina fantastiska läkare. 
Johan undersöktes. 
Det visade sig gå operera skadan i hjärnan som förorsakade Johans tinnitus. Vi fick noggrann information om riskerna. 
Operationen mycket riskfylld: bli förlamad, avlida eller bli frisk. Procenten jämt fördelad 50/50. 
Ingen från Europa hade tidigare genomgått operationen i hjärnan.
Johan tog själv beslutet. 
”Jag orkar inte leva med det här. Det får bli operation." 
Jag grät i Pittsburgh. På andra sidan Atlanten hemma i Lomma grät mamma Anna-Lena och storebror Daniel. 
Johan stålsatte sig. Visade ett oerhört mod. Ingen tvekan alls. 
Det var dessutom bråttom med operationen. En form av mikrokirurgi i hjärnan. Vi fick några dagar på oss att hämta oss. 
Det bästa av allt. 
Johan skulle opereras av världens bästa hjärnkirurg, Dr Hae-Dong Jho, ursprungligen från Sydkorea. 
Operationen gick mer än bra-se den översta bilden på löpsedeln som är från själva operationen. 
Johan blev helt återställd. Är så än i denna dag, 26 år senare. 
Därför kan Johan på lördag den 3 december klockan 12.00-14.00 släppa sin femte barnbok på Lomma Bibliotek, Fummel & Drummelrekordet på IDUS-förlag. 
Flax och Rekordfarfar på nya hisnande äventyr. 
På plats är också bokens illustratör, Johanna Arpiainen. 
Allmänheten hälsas välkomna. 
Om jag är stolt? 
Ja, orden räcker inte till: det som kunde varit omöjligt blev möjligt. 
Författare. 
Klang i det ordet. 
Bättre än så här kan inte en pappas berättelse om sin son sluta.

Världens första operation-selfie. Utan bedövning!

Det här är faktiskt en alldeles märkvärdig historia om en liten vårta. 
Patienten tog selfies under själva operationen. 
Det här har ingen tidigare gjort. 
Dr Jana på Vårdcentralen i Lomma opererade bort min vårta sent under gårdagens eftermiddag. Den lilla rackaren sänkte nämligen ner mitt högra ögonlock över ögat. Mycket irriterande. 
”Jag tar skalpellen, men det får bli utan bedövning”, sa min rara doktor. 
”Go for it”, svarade jag som en annan John Wayne. 
Det märkliga är att jag tog selfies själv under den lilla, men smärtsamma (nåja) operationen. Jag bara knäppte. Såg inget alls. 
Blind-man-skott. 
Varför? 
Jag ville testa. 
Galenskap? 
Ja. 
Så här blev världens först selfies under en operation. 
Foto: patienten. (texten fortsätter efter bildsvepet)

Klart. 
Slut. 
Allt fungerade utmärkt. Jag kan åter se fullt ut på mitt högra öga. 
Tack dr Jana.
Ge mig lite Pommac. 

Skolvåldet-tre döda i Trollhättan: Veckans Brott hade scenariot i premiärprogrammet

Våldsdådet på en skola i Trollhättan i dag, blev för min del en kuslig koppling till premiärprogrammet av Veckans Brott med Leif G Persson och Camilla Kvartoft i veckan. Camilla följde en stor övning. En skola hade drabbats av det oförklarliga våldet med dödlig utgång. 
Nu har det blivit verklighet i Trollhättan. 
En maskerad ung man tog sig in i Kronogårdsskolan i Trollhättan med 400 elever. Han hade med sig flera stickvapen. 
En vuxen man ska vara död. Enligt obekräftade uppgifter rör det sig om en lärare. 
Två barn ca 12 år och ca 15 år svårt skadade och förda till sjukhus. 
Ytterligare en man med svåra stickskador är allvarligt skadad. Operation pågår.
Gärningsmannen i 20-års åldern sköts ner av polisen. Han gick till attack mot poliserna när de trängde in i skolan. 
Gärningsmannen opereras just nu för sina skottskador. Man har också förstärkt bevakningen av sjukhuset. 
Just nu är läget mycket oklart. Ta väldigt mycket med en nypa salt. I det här akuta läget har vi inte fått all information.  Det fladdrar omkring både den ena och den andra uppgiften. Detta skrivs vid 14-tiden.
Jag följer händelseutvecklingen i SVT2. 
FOTNOT. Vid en presskonferens som polisen höll i Trollhättan med start kl. 16.00, bekräftades att tre person i nuläget är döda: ett av barnen, en elevassistent samt gärningsmannen. 
(bilden här nedanför är från dramat i Trollhättan)