Här står lommabon Sixten, 89 år, och tittar på ett tomt hål. Det finns inte ens ett frimärke kvar av postkontoret.
-Ja, här har man både lämna och hämtat paket. Och köpt frimärken, säger Sixten.
Det var då det. Nu går Alf med sin kraftfulla maskin in i slutspurten. Av Centrumhuset som varit lommabornas nav i livet återstår endast ett yttre skal.
Den första totala avskalningen blev alltså postkontoret. Det enda som återstår är en hängande del, där postmästaren satt och så personaltoaletten med en svajig dörr.
-En gång i tiden kunde man t o m betala räkningarna här. Det känns konstigt att allt är borta, fortsätter Sixten och ser tankfull ut.
-I dag har vi inte ens någon postdiligens kvar, säger jag.
-Tänk om vi ändå hade haft det, svarar Sixten och våra vägar skiljs åt.
En bit bort brummar Alfs maskin. Nästa som ryker för alltid kan bli den sprängda fönsterrutan in till Engströms.
Det var där jag köpte mitt snus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar