


Det är Yana som står i dörren till sin cirkusvagn. Bilden under till ser vi Yana (vita pilen) under ett framträdande.
Under dagen gör man inte så mycket. Det finns inte tid att kolla in alla platser cirkussällskapet susar förbi. Tempot är nämligen högt, både utanför som i själva manegen.

”Jag är upptäckt.”
Jag får också titta in i hennes pyttelilla bostad. Det finns plats att sova. Inte mer. Cirkusens djur verkar faktiskt ha bra mycket bättre svängrum.
Världsstjärna eller inte. På en cirkus spelar det ingen roll. Det är i manegen det gäller. Då är det glamour, jubel och applåder. Det är det som Yana och hela den akrobatiska gruppen på tolv personer lever för.
Det är ett väldigt tufft liv.
Jag träffar cirkusens boss Helena Schicht. Det var det där med kossans mjölk.
Vad gör cirkusen med den?
-Vi har en kalv med oss. Mjölken går åt, säger hon och skrattar.


Läs också Kvällspostens Tony Kaplans recension HÄR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar