tisdag 6 november 2018

”Jag fastnade i min döstädning”

Här sitter jag och viftar med en gedigen koskälla från anno dazumal. I min andra hand håller jag upp min första skiva från 1955. The Gene Krupas trio. 
Gene Krupa var sin tids bäste trumslagare. I evigheter öste han på med Drumboogie. 
 Det var den typen av musik vi barn/ungdomar tvingas lyssna på, innan rock`n`roll med Elvis slog igenom, något år senare. Det var rätt plågsamt, vill jag minnas. 
Jag håller nämligen på med en form av döstädning. Något som blivit allt mer inne bland oss som upptäckt molnens formation. Om Herrskapet förstår vad jag menar. 
Egentligen letar jag efter några bilder som jag lånade av vännen Rune för ett antal år sedan. Korten var från den tiden det fanns riktiga fiskehodder i Lomma hamn. Förbannat nog finns det ännu så länge inga spår av hodderna. 
Däremot är det så mycket annat som ser dagens ljus efter årtionde i mörker. Ett annat problem är att jag fastnar i allt jag hittar som enbart är tårfylld historia för mig själv. Med andra ord. Mitt letande efter Runes hodder, har övergått till en döstädning. 
Därför sparsamt med inlägg på bloggen. 
Det är nämligen lätt att fastna i minnenas kammare. 
Ta bara kepsen jag har på knoppen. 
En äkta Stöde-keps. 
Den köpte jag i Stöde, 42 km väster om Sundsvall. 
Året var 1969. 
Min döstädning fortsätter. 
Ha tålamod.
FOTNOT: Margareta Magnusson har till och med skrivit en bok om döstädning. 

Inga kommentarer: