Vi glömmer aldrig bilderna med de överfulla eländiga flyktingbåtarna som började rulla in över oss hösten 2014. Gummibåtar som inte höll måttet. Människor drunknade. Vi satt förstummade av fasa.
Vad händer?
Sedan de förfärliga bombningarna. Städer som Aleppo i Syrien förvandlades till smulor.
Människor flydde i panik till vad som helst, bara man kom undan det förbannade kriget. Vi minns också bussarna som körde ut flyktingar till nödbostäder i något svenskt skogslän. Det rådde kaos.
Sedan då?
Svaret fick jag en vacker sommardag i år. Utanför Täppans staket stod Hussein med sin familj-se bilderna på löpet.
Vi hälsade.
Språkade knaggligt.
De hade fått en lägenhet en bit bort från där vi bor i Lomma hamn. Utplacerade av Lomma kommun.
Hussein visade mig bilderna i mobilen.
Han och dottern samt en bild han tog på den överfulla gummibåten som tog familjen från Libyen till Catania i Italien.
Världens dödligaste flyktingrutt.
Hussein med familj överlevde.
Nu stod familjen utanför mitt staket.
Jag kände marken gunga under mig.
Stort på något vis.
Här framför mig fick jag svaret en vacker svensk sommardag.
Idag-lördag-kom Hussein hem till mig.
Han berättade sin historia-från Aleppo till Lomma. Det var en resa som fick mig tappa andan.
Vi tittade tillsammans på den omskakande dokumentären om Aleppos undergång: De sista i Aleppo, en prisad dokumentär om de vita hjälmarnas räddningsinsatser.(texten fortsätter efter bilderna)
Familjen bodde där då. Levde ett stilla familjeliv. Hussein arbetade som målare. Hantverkare, helt enkelt.
En dag exploderade tillvaron.
Bomberna.
Hussein tar fram sin mobil. Visar mig en kartbild över Aleppo.
Se den här nedanför.
Vid tvåan som jag lagt in, den lilla gula punkten, bodde familjen. Vid ettan som jag lagt in: Hussein pekar ut exakt ställe där de dödande bomberna föll som ni kan se från dokumentären här ovanför. 100 meter från deras hem.
Ur ruinerna grävdes döda människor fram.
Många var barn.
Jag hade fått mer än ett svar. Nu vet jag mycket bättre.
Tack för du ställde upp och berättade, Hussein.
Hoppas Lomma tar väl hand om er.
FOTNOT. Bilderna från gummibåten fick jag av Hussein. Därför är bilderna på löpsedeln från min dator. Hussein pekar ut sig själv tillsammans med sin dotter.
lördag 8 december 2018
Flydde från sönderbombade Aleppo till Lomma-överlevde dödens hav
Etiketter:
aleppo,
bomber,
Calle Rockbäck,
calle rockbäcks blogg,
flyktingar,
gummibåtar,
Lomma,
Syrien
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar