Julmusten är en helig
ko på julbordet. För barnen många gånger viktigare än både
sill, skinka och kålen. Även vuxna värnar om julmusten.
Helst
föredrar jag själv Apotekarnes. Den har allt som en julmust ska ha.
Får mig åter bli barn på nytt. Inte minst etiketten. Tomten som
aldrig når fram till dörren med granen. (texten fortsätter efter
bilden)
I år kom så attacken
på julmusten. Spendrups körde fram Trocamust. Längst upp till
höger på bilden(gul etikett) av julmustflaskor stod fidusen som jag skrev om på
bloggen i onsdags. Måste testas.
Köpte med mig en flaska hem. Slog
upp ett glas Trocamust. Lät vätskan rulla runt några varv.
Smuttade och smackade som det var ett årgångsvin från Toscana.
Mild kryddning av humle trädde fram. Söt i den svarta färgen. För
säga något jag inte begriper mig på.
Smakade faktiskt mest, just
det, must som Trocamust, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Svårare än så var det alltså inte.
Etiketten på Trocamusten ett
sorgebarn. Andas inte det minsta jul. Kunde lika så bra vara en
midsommarmust. Dessutom är julen gul(etiketten).
Bara ett sådant jättefel.
Rött kort.
Därför känns och smakar Apotekarnes mer
som en äkta julmust. Tablå!
1 kommentar:
Kan bara hålla med. Tråkig etikett. Kunde ju varit juligare än den.
Skicka en kommentar