En gång i tiden fanns
det tvättäkta lokaljournalister. De var i tjänst dygnet runt.
Slocknade på redaktionssoffan när tidningen trycktes vid midnatt.
På tårna innan tuppen gol. Redo för nya uppdrag och avslöjande.
Nyheter livsluften till frukost, lunch och middag. Kände Gud och
envar.
Kontaktnätet enormt.
Många unika nyhetsnäsor hämtades till
redaktionerna i unga år. En av dessa var Gösta Nilsson i Uddevalla.
Min mentor och läromästare.
”Calle, knyt upp alla lanthandlare i
länet. Där har du en makalös nyhetskälla,” manade Gösta mig.
Bara ett av många goda tips till en grön reporter.
Gösta Nilsson
var en helt underbar person och journalist. Jag har honom och tacka
för mycket.
Han älskade när jag utsatte honom för practical
jokes. Vi skrattade gott.
Vi hade roligt.
När jag hårdvinklat en
story, mådde Gösta som bäst. Bra mådde Gösta också av att få
berätta om guldplaketten han fick från Svenska
Livräddningssällskapet.
Hans strålande idé om flytvästdepåer räddade liv.
Och Gösta som inte ens vågade simma på djupt vatten.
Den 8
december avled Gösta Nilsson 97 år gammal i sitt älskade
Uddevalla.
Han var pappa, svärfar, morfar och gammelmorfar. Även
den siste genuine lokaljournalisten.
Vila i frid, Broder.
Glömmer
dig aldrig.
Skickar med en flytväst.
I fall om du skulle hamna på
djupt vatten.
FOTNOT: Vinjettbilden lånad från uddevallabloggen.se
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar