Lätt som en plätt
fixade jag i dag mitt covidbevis. Det kändes som hela världen stod
upp och hurrade. Jag sträckte lite extra på mig.
Minns andra stora
begivenheter i mitt liv.
Fyllde 13 år.
Tonåring.
Rockade
med brudarna.
Fyllde 14 år.
Konfirmerades.
Klocka och kostym.
Fyllde 15 år.
Moped.
Fyllde 18 år.
Myndig.
Drog till
Spanien.
Rullade hatt.
Fyllde 20 år.
Köpte ut min första halv böj
på bolaget.
Fyllde 23 år.
Gifte mig.
Även korna
råmade.
Fyllde 27 år.
Pappa till en liten gosse.
Fyllde 30 år.
Pappa till ännu en liten gosse.
Sedan var jag rätt så nöjd.
Även om 73 år platsar med råge.
Guldbröllop.
Och så
idag.
Fyllt 75 år och skaffat mig covidbevis som visar att jag är
vaccinerad med två doser Astra. Vem trodde det för ett år sedan?
Ingen.
Numera godkänd.
Sprutad och klar.
Lätt som en plätt var det
också fixa via Vårdguiden. Vuxen igen, så att säga.
Andra sidan.
Jag behöver inte visa upp det på varken Apoteket, Coop eller
Systembolaget i Lomma.
Nej, ingenstans får jag skryta med mitt
covidbevis. Resa ut i det blå, är jag för risig till.
Vem ska jag
då visa upp härligheten för?
Här nedanför en bit av mitt
godkännande, för resa ut i vida världen.
Bara jag kan titta på det.
En ovaccinerad behöver inte ens titta på det.
Märkligt.
Borde
skaffa mig ett utedass.
Möjligen kommer det till nytta då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar