Den 11 juli klockan 13.00 2010 slog min termometer i absoluta topp med 50 grader i solen. Mer klarade inte termometern av. I så fall hade den väl sprängts i bitar. Det kan alltså mycket väl varit ännu varmare än 50 grader.
Jag glömmer det aldrig.
Givetvis skrev jag om det på bloggen.
Runt omkring mig stönade Lommaborna och såg fram mot vintern. Badkaos rådde. Till och med utanför vår Täppa sökte folk svalka under lönnarna.
Det märkliga var att ingen talade om klimatförändringarna som boven i dramat. Klimat-Greta lekte med dockor i solens sken. Gudrun Schyman eldade upp pengar på Gotland. Denna heta dag i Lomma blev också Spanien världsmästare i fotboll i Sydafrika. Påskön fick total solförmörkelse.
Vem brydde sig?
Lommaborna talade endast om den svåra hettan.
Inget är nytt i vår herres hage.
När vintern så äntligen kom, satte jag mig i Täppan och läste en morgontidning som frös. Alltid något.
Vårt minne är kort.
Allt för kort.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar