Om jag rullar bloggen ett år tillbaka i tiden, ser jag en avgörande skillnad för Lommas del: värmen som aldrig gav upp.
Jag fyllde bloggen med galna tips för klara av livet med den eviga solen. Det var ingen måtta på galenskapen.
Minns jag placerade min kudde i frysen, innan sängen kallade. Minns jag stekte ägg på rampen in till min bostad. Minns dansveckorna med Lommabor som slog en bugg i ökenhettan. Alla överlevde.
Regnet med åska som brukar komma efter en värmeperiod i Svea Rike, lös med sin frånvaro. Istället rasade skogsbränder.
Klimatfolket bidade sin tid.
Då kom hon i Rapport.
Lite svagt och osäkert sa Miljöpartiets språkrör, Isabella Lövin, att man kanske-möjligen-kan skylla på klimatförändringen.
Det var som dra ur en propp.
Klimatförändringen erövrade landet.
Drog fram som en stormvind.
Efter Lövins trevande i Rapport visste precis alla orsaken till rekordvärmen sommaren 2018. Därför blev jag inte allt för ledsen, när det regnade och åska till frukosten i morse. I veckan som kommer lovas mer regn och åska.
Rätt kul få testa sin gistna paraply.
Singin´ in the Rain, som Gene Kelly sjunger i den fantastiska musikalfilmen från 1952.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar