Det hör numera till, att alla bättre bemedlade artister ska få egen etikett på ett rödvin för sisådär 100-lappen på systemet.
Vissa säljer som smör.
Andra har det betydligt trögare i portgången.
Själv är jag väldigt misstänksam mot dessa s k kändisviner: ett lysande sätt få slut på lager med billigt vin som normalt inte ens är värt 50-lappen.
Dåliga viner helt enkelt.
Den som bröt marken i Sverige för 12 år sedan var ett rött vin med Elvis Presley på etiketten. The King sålde mycket riktigt som smör.
Och mer därtill.
Elvis öppnade dammluckan för våra svenska kändisar. Här fann pengar att tjäna både för Systembolaget och kändisen.
Allt fler fick egen vinetikett med stadig inkomst som följd. Självklart hoppade allas vår Leif GW Persson på tåget.
Pengar att tjäna.
GW missar sällan ett tillfälle få skrävla om sina förträffliga vinkunskaper. Det var därför med stor förväntan jag provade GW:s röda för 109 spänn.
Den förväntan sänktes snabbt.
Det var det vanliga.
Ett lagom surt 50-kronors vin som förvandlas med professorns text, till toner av mogna frukter som skapar en behaglig balans.
Det blev tummen ner, fast först fick pavan skruvas upp.
Bara en sådan sak.
En riktig flaska vin ska ha kork.
Basta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar