Fram till idag, har jag hållit igång min blogg i 4015 dagar (11 år, med start den 8 juli 2008). Det har blivit allt som allt hela 4495 publicerades inlägg.
Inte dåligt alls.
Tvärtom.
Omänskligt.
Slå den siffran den som kan.
Varje inlägg har jag skickat ut från mitt hjärta till Lommas befolkning och, ja, hela världen. Minst sagt.
Människor från varje hörn av jordklotet har varit inne och läst min blogg. Tack vare min translate, på höger sida, kan bloggen på någon mikrosekund översättas till ett 70-tal språk. Massor av nyheter har avslöjats under alla dessa år och dagar. Mycket trams och skoj, blandat med gravallvarliga berättelser.
Det har varit en resa som jag aldrig kunde drömma om vid starten för 11 år sedan. Jag har i stort sett publicerat mig varje dag under dessa åren. Även om allvarliga sjukdomar slagit ner mig i knäppkängorna, har jag rest mig upp i rök och damm och skrivit samt formulerat den ena löpsedeln efter den andra.
Ibland har det blivit bra.
Ibland mindre bra.
Ibland direkt dåligt.
Jag bjuder på det.
Det är den här blandningen som varit charmen med min blogg.
Allt kan inträffa.
Och har inträffat.
Hur ser då framtiden ut?
Jag gasar ner tempot: dels har jag tunga sjukdomarna att dras med, dels har jag min ålder emot mig.
Vi får se hur det blir i framtiden. Jag tar dagarna som de kommer.
En sak är då säkert.
Allt mitt bloggande, har hållit ålderskrämpor som alzheimer och annat otyg borta. Calle Rockbäcks Blogg har tack vare er, alla läsare, varit mina bästa läkare någonsin. För inte tala om Josefins livsviktiga insats som superkiropraktiker.
Vi hörs i framtiden.
Hoppas jag.
Fram till dess: håll i hatten!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar