lördag 12 maj 2018

Eurovision song contes: Vinnarlåten ruggig upplevelse

Det är mycket nu. 
Om en stund spelar Tre Kronor mot Slovakien i hockey-VM. 
I kväll ska mitt barnbarn, Alva 12 år, försvara de svenska färgerna i ett travlopp på Mallorca. Tala om en helstirrig farfar. 
Sedan avrundas kvällen fram åt midnatt med Eurovision song contest från Portugal. Det där sista är icke min cup off tea. 
För många låtar. 
Bildar till slut en smet i ens arma huvud, så man vet varken in eller ut. 
Värst av allt. 
Kvällens stora favorit Israel med låten Toy som framförs av en vanskapt kvinna. I alla fall är hon så utstyrd.
Jag såg nämligen Netta sjunga Toy i veckan. 
Efteråt satt jag länge och grunnade över filmen, No Country for Old Men. Det var precis så jag kände mig. 
För gammal. 
Spektakel.
Netta med Toy är den mest ruggigaste upplevelser jag varit med om, i den här tävlingens historia. Jag har ändå varit med sedan Alice Babs sjöng om en liten stjärna 1958. Klädd i en folkdräkt. 
Jag tar mig en tur ut i solen innan hockeyn börjar. 
Benjamin Ingrosso? 
Han slutar på femte plats. 
Där brukar vi hamna, när vi inte har en låt som kan hamna någon annanstans.
Toy på er.
Hoppas ni står ut.
Ruggigt, var ordet. 
...och så här slutade dramat i Lissabon. 
Vann gjorde till min förskräckelse Israels Netta med kuckelikulåten Toy. 
Sverige med Benjamin Ingrosso slutade på sjunde plats. Benjamin hade juryns röster med sig. Blev näst poppis efter Österrike. Tyvärr föll inte låten TV-tittarna i smaken, utan blev till ett sänke. 
Det avgjorde. 
Tyvärr. 
Vinnarlåten är fortfarande en ruggig upplevelse.

Inga kommentarer: