Den lilla lokalgatan Höjeågatan i Lomma slutar nämligen med en vändzon som heter Ankarplatsen-se den stora pilen på löpet. Där stod den finske långtradarchauffören, Mikko från Åbo, med sin jättelika långtradare.
Han hade levererat två enorma värmepumpar till några rörmokare. Sedan tog det stopp. Ankarplatsen visade sig vara alldeles för liten att vända det finska ekipaget med Mikko vid ratten.
Goda råd var dyra.
Då dyker jag upp som en flygande reporter med min el-skoter.
Dramatiken kunde börja.
Hur ta sig ur knipan?
Det fanns bara ett alternativ.
Backa.
Hela Höjeågatan tillbaka-se pilarna på löpet.
Då ska ni veta att detta är en lång lokalväg utefter Höje å som knappt två bilar kan mötas på. På visa ställen avsmalad med fartdämpare som extra lök på laxen.
Trångt med andra ord.
Galet trångt för en 25 meter lång lååångtradare.
Nästan en omöjlig uppgift.
Mikkos 25 meter långtradare täppte alltså effektivt igen hela Höjeågatan.
Mikko torkade svetten ur pannan. Inte bara solen var jobbig. Rörmokarna sprang som yra höns runt tradaren.
Jag följde hela den här dramatiska bak-och-länges resan som tog drygt en timme. Från första parkett.
Bilar kunde inte köra om.
Gång och cykelbanan blev plötsligt en extraväg.
Där stod jag med gapande mun av förvåning. Fick fly fältet med el-skoterns topphastighet på 10 km/tim. Lommas flygande reporter kände sig jagad.
Mikko styrde sitt slagskepp med säker hand. Mellan varven fick han stiga av och konferera med rörmokarna som plötsligt förvandlats till trafikpolisen.
Ja, det var en syn att skåda.
Efter mycket om och men nådde till slut långtradaren fram till upplösningen: Centrumgatan. Nu var det raka spåret till friheten.
En mycket lättad Mikko vinkade farväl till både mig och rörmokarna. Det blev som ni förstår en dag att minnas.
Och Lommas flygande reporter blev ensam om världsscoopet. Nåja, en udda upplevelse var det i alla fall. Både för mig, rörmokarna och Mikko från Åbo i Finland.
Här följer ett bildsvep från dramat.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar