tisdag 3 januari 2012

Socialdemokraterna klyvs på mitten?

Aldrig någonsin har sprickan inom socialdemokratin visat sig så öppen som i dag. Vänsterfalangen med Skåne i spetsen, står mot högerfalangen med säte i Stockholm. Just nu skrivs det politisk historia i Sverige.
Det finns två möjliga alternativ:
Sprickan lappas samman med nödvändigt papperslim. Håkan Juholt sitter kvar. Eller så drar man plötsligt upp en joker i form av, ja, vadå?
Maria Wetterstrand?
Hon verkar ha stora svårigheter med den påtvingade anonymiteten. Syns numera i lekprogram i TV. Har påbörjat färden mot TV5.
Partiet spricker på mitten som en atomklyvning. Vi får ett Högersocialisterna socialdemokraternas parti samt ett Vänstersocialisterna socialdemokraternas parti.
Den sista lösningen vore självfallet en katastrof för socialdemokratin i Sverige. Fast kanske inte?
Nu är det långt i från första gången det är ett kattrakande inom partiet. Däremot är det första gången katten ska dödas offentligt.
Redan när Tage Erlander helt överraskande 1946 poppade upp som partiordförande, rasade det inom partiet.
Ett starkt partinamn, Gustav Möller, kördes över. Allra värst tog Möller sidsteppningen. Han som ansågs som given efterträdaren till avlidne, Per-Albin Hansson, fick se sig överkörd av den 17 år yngre Erlander.
Det sved i Möllers falang inom partiet. Värst sved det för Gustav Möller. Efter den överkörningen hämtade han sig aldrig. Offentligt blev det först med publiceringen av Tage Erlanders Dagböcker.
Det fanns även irritation när Olof Palme efterträdde Erlander 1969. Starka krafter inom partiet jobbade hårt för Gunnar Sträng som ny landsfader.
När Olof Palme blev mördad 1986, sågs Ingvar Carlsson som en given efterträdare. Fast partisekreteraren, Sten Andersson, hade sina starka förespråkare inom partiet.
Göran Persson blev partiledare 1996, genom att först ljuga sig blå. Mona Sahlin lurade i vassen. Det var då socialdemokraternas inre kärna, mer eller mindre, börja läcka till massmedia. Det pågick en kamp. Inte offentligt, men nästan.
Mona Sahlin blev sedan partiledare 2007 genom att borsta rygg på den allt starkare skånska vänsterfalangen. Hon tog t o m in den kommunistiska ledaren i värmen, vilket ledde till hennes svanesång. Och partiets?
Hur det slutar denna gång, vet egentligen ingen. Kommer partiet att klyvas på mitten med en atombombs krevad?
Ingen vet. De politiska analyserna som görs är förvånansvärt valhänta.
Vi väljare upplever just nu något alldeles unikt inom svensk politik.
Visst är det spännande.
Skrev Calle Rockbäck, inget politiskt uppdrag, tack och lov. Inte ens partiansluten till något, utan fri som en fågel. Bäst så.
Skicka en kommentar