

-Far, nu ska vi gå på bio. Tinker, Tailor, Soldier, Spy, heter filmen som Hasse Alfredsons son gjort.
-Hasse Alfredson, tänkte far och mindes tydligt Hasses präst från 1962, pastor Jansson, ”Varför kommer ni inte när jag ringer”? Den var kul, så varför inte.
Fast filmens titel hade svårt att fastna. Det var lättare på Gary Coopers tid, ”Sheriffen” eller ”Mannen från vidderna” med Alan Lad, varför inte ”Rio Bravo med John Wayne eller milstolpe i fars biokarriär, ”Damen i svart”?
Det var fars första barnförbjudna film. 1958 var han en storväxt tolvåring och vakten på Palladium i Malmö som rev biljetten tittade konstigt, men mamma sa att ”pojken min, tar jag hand om”.


-Tiderna ändras, tänkte far.

Oron från 1958 infann sig. Skulle vakten på Filmstaden i Lund som rev biljetterna, fråga far efter legitimation? Mor var numera död och kunde inte rädda honom, men det gick vägen.
Mannen tittade inte ens på upp, utan rev biljetten utan pardon. En droppe besvikelse poppade upp.

-Han kunde gott frågat om legitimation, tänkte far och suckade.
Filmen då?
För några år sedan såg far om storfilmen Ben Hur från 1960 på TV. Tidens tand, kära vänner, segt som Hubba Bubba. Far somnade sju gånger.
Hasses son Thomas, har skapat en modern film som var lika seg utan att tidens tand ännu hunnit sätta tänderna i skapelsen. Sönerna fick agera kyrstöt.
Annars var det kul.
Ja, upplevelsen som sådan.
Inte filmen.
Gäsp.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar