Ingmar Bergman och spenaten!

Läser i tidskriften, Filter, som jag fick i brevlådan i går, en högintressant artikel, om hur det gick till vid inspelningarna av Bergmans storslagna film, Fanny och Alexander, 1981.
Någon liknande film har aldrig tidigare gjorts i Sverige, varken förr eller senare. Budgeten rekordstor. 65 skådespelare handplockades m m. Absolut inget fick lämnas åt slumpen. Ingmar Bergman hade järnkoll på minsta lilla pryl.
Sjukdomar accepterades inte. Därför fick alla inblandade ta sprutor mot influensa och gammalglobinsprutor.
Detta hjälper inte alla gånger. Maskören, Anna-Lena Melin, fick njursten.

Njurstenssmärtor är bland det jävligaste man kan åka på. Jag vet, för jag är opererad åtta gånger för åkomman, bla när Bergman höll på med sitt jätteprojekt för 30 år sedan.
På den tiden stod läkarvetenskapen tämligen frågande inför njursten. Kunskaperna var ännu så länge väldigt grunda. Jag ställde många frågor om orsaken, men fick inga svar. Läkarkåren såg ut som fiollådor
Ingmar Bergman visste bättre.
När Anna-Lena Melin kom tillbaka efter sjukdomen, utspann sig, enligt Filter, följande samtal mellan Melin och demonregissören:
”Ingmar frågade mig om jag mådde bättre.
-Jo, jag mår bra nu, svarade jag.
-Du har väl inte ätit spenat?
-Jo, det har jag.
-Gör inte det någon mer gång”.
Spenat innehåller kalciumoxalat. I dag vet man att ämnet kan framkalla njursten. Njurstenspatienter ska alltså inte äta spenat eller andra grönsaker som innehåller ämnet. Fast det visste inte läkarna 1981.
Så det som Filter raljerar om, visar sig alltså vara på blodigt allvar. Jag själv skulle inte ens drömma om att äta spenat, så det så.
Ingmar Bergman visste detta för 30 år sedan.
Högst märkligt.
Fotnot 1: Maskören Anna-Lena Melin är nominerad för en Guldbagge i år.
Fotnot 2: Spenaten på vinjettbilden har jag lagt in. Montage. Bilden är hämtat från Filter.
FOTNOT 3: Filmen fick fyra Oscars. Sätts nu upp på Dramaten. Premiär den 11 februari.