Jag har i veckan haft ett samtal med en kompis som blivit av med båda sina ben pga sjukdom. Fast det sista benet rök i samband med en äventyrlig seglingseglats. På grund av sin sjukdom borde han kanske inte varit ombord på den där fördömda segelbåten.
Vi diskuterade TV-programmet ”Mot alla odds”. Ett gäng gravt handikappade människor ska ta sig fram bland Afrikas vilda djur. En safari med monsterlika rullstolar. En deltagare utan armar och ben. En annan med en allvarlig hjärnskada osv. Det handlar om 150 mil, mina vänner. Tänk på det. (texten fortsätter efter bilden)
Själv har jag en gedigen erfarenhet av ett liv som handikappad, med över ett år på raken i rullstol och sju år (1987-1994) med kryckkäppar. Sedan har det blivit kryckor och strörullstolar, lite då och då, som på bilden.
Jag och kompisen kom snabbt fram till slutsatsen: tokstollerier.
Ingen av oss skulle ens drömma om att ge oss ut på något sådant äventyr.
En gång flög jag till Tunisien med ett gäng kompisar. I mitt tillstånd blev det en pärs. Kompisgänget fick göra en gedigen insats för min överlevnad.
SVT har givetvis en omfattande säkerhetsapparat kring de här människorna. Fattas bara annat. Det skulle allt se ut om ett lejon åt upp en av deltagarna. Fast den här säkerhetsapparaten får vi aldrig ta del av i TV, för då skulle det inte bli BRA TV. (texten fortsätter efter bilden)
Safariledare är en ung vacker kvinna, som under många år levt ensam i en liten hydda på savannen i Tanzania. Storviltsjägare. Hur normalt är nu det då?
Fast, Natasha Illum Berg, eventuella handikapp syns inte utanpå den vackert välpolerade ytan. Därmed varken kan eller vill jag, påstå att Illum Berg lider av något handikapp.
Nu ser vi fram emot, när det här konceptet kokas ner av TV5.
Ett gäng åldringar med alzheimer släpps lösa på Antarktis isvidder för att göra en Roald Amundsen.
Lämpliga programledare blir Filip och Fredrik.
Jag tror jag behöver en whisky on the rocks.
FOTNOT: Norrmannen, Roald Amundsen, blev först till sydpolen, Antarktis, den 14 december 1911.
söndag 29 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar