Dagen då jag blev modern

Det här är en dag som inte är som alla andra. Historisk, för min egen del. Jag har nämligen definitivt lämnat bakelittelefonen bakom mig. Jag har blivit modern. Supermodern. Ni vet alla dessa ungdomar man ser lite överallt som pickar på sin iPhone eller Galaxy.
Inte nog med att man hela tiden bär hela världen med sig, precis rubbet. Det går också att ringa till Moster Greta som, självklart, svarar i sin bakelittelefon.
-Hej, moster, det är jag, säger jag.
-Jag hör det, skriker moster, för Moster måste alltid skrika för att tränga genom bakelitbruset eller vad det är som brusar.
-Jag har köpt en ny telefon.
-Vad trevligt då-DÅ, fortsätter hon skrikande.
-En Galaxy, så nu kan jag se var du bor.
-Bor? I telefonen?
-Ja, i min nya telefon. Men, Moster, du bor givetvis inte i min nya telefon, men ändå bor du på något vis där, svarar jag, som av någon anledning också börjat skrika.
-Calle, sluta skämta med en gammal männi...
Där bryts vårt samtal. En främmande röst kommer in på linjen och meddelar att samtalet kostar 75 öre.
Nu återstår frågan. Förpackningen med Galaxyn stirrar på mig. Android 2,3 (Gingerbread)? Det känns nästan som jag har köpt en Ferrari limousine F1 360.
Vågar jag ens packa upp den?