Till höger på
bilden, har jag lagt in bilden på mitt armbandsur. Ni kan se hur
visarna samlats till en rar liten hög längst upp till höger.
Jag
överlevde elkonverteringen som blev tre(!) kraftiga elstötar. Det
gjorde inte klockan. El-smällarna på sammanlagt 1040 blev för
mycket.
Visarna tackade för sig.
Tack och lov tickar i alla fall
mitt hjärta däremot åter rätt igen. Skit i klockan som var med på
armleden under hela behandlingen.
Glömde helt enkelt ta av den.
Det
var tolfte gången jag gick igenom proceduren, så jag är en
rutinerad flimmerpatient. Personalen på hjärtintensiven i Lund
ljuvliga.
Den kvinnliga narkosläkaren sövde mig som en liten baby.
En annan kvinnlig läkare satte plattorna på mig. Fylldes med ettrig
ström.
Efter två misslyckade försök väcktes jag.
Var jag med på
ett tredje försök?
”Kör,” svamlade jag.
Sövdes igen och där
tror jag klockan gick åt helvetet, men inte mitt hjärta som åter
tickade rätt.
En dag på hjärtintensiven kan bli hur spännande som
helst. Nu förstår ni varför det varit tomt på bloggen de senaste
dagarna. Min havererade klocka har jag sparat som en souvenir. Livets tid rullar vidare.
3 kommentarer:
Du e Evig går ej att ta kol på dej!!!!😇
Var rädd om dig Kalle. 🤗 Ola
Stackare… kan du inte få pacemaker?
Skicka en kommentar