Hux-flux, så har du pillren levererade till ditt hem. Du kan också hämta ut beställningen, betald och klar, på ditt Apotek.
Det där lät bekvämt och bra.
Jag testade;
det gick åt helvete.
Apoteket hade inte räknat med en sådan maffig pillertrillare som jag.
Bland mina närmare 40 recept som listades på Apotekets webbplats, behövde jag ta ut mediciner på 12 recept.
Piller för min överlevnad, inget annat.
Jag fyllde i noga. Valde billigare alternativ som föreslogs osv.
När jag klickade in kassan skulle jag som har frikort betala 450 kronor.
Tvärnit och bromsen i.
450 spänn?!
När jag har frikort?!
Nu började ett kaos utan dess like.
Jag kollade och kollade. Till slut ringde jag deras räddningstelefon som det stod man skulle göra om man behövde hjälp.
Efter väntans tider kvittrade plötsligt en käck dam i mitt öra.
Hon slutade snart kvittra, för hon hade ingen aning om någonting.
"Ett ögonblick", sa hon två gånger och gick upp i rök. Jag väntade OCH VÄNTADE.
"Ja du, vi får se här. Har du recept?"
"Ja massor. Frikort också, upprepade jag. Inte ska jag då betala 450 kronor." ”Nej, så klart inte."
Tystnad.
"Jag ska prata med e-kontakten”, sa hon till slut och gick upp i rök för andra gången.
När den f d kvittrande damen kom tillbaka visst hon varken ut eller in. E-kontakten hade tydligen gått in i väggen.
Vi båda gått in i kaos.
Nu var goda råd dyra.
”Vilket apotek tillhör du?”
Där satt hennes befrielse. Bonnläppen kunde på vinst och förlust skickas vidare i apotekets labyrint.
”Hjärtat i Lomma”, svarade jag och blev mycket riktigt ivrigt kopplad dit.
En ny dam svarade som redan i starten befann sig i kaos. Hon gjorde mig genast tio år äldre.
”OK, vi skiter i detta. Vi gör som vi alltid gjort. Jag kommer ner med min beställning.”
Jag var trött på skiten.
Damen drog en suck av lättnad.
Det gjorde jag med.
Kaos var ordet för dagen.
Lita inte på reklamen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar