Isande kall vår-Lomma doftar sommar (feelgood-läsning)

Jag kör in kranen i syrenbusken. 
Suger in doften. 
Ljuvligt. 
Lomma luktar sommar. 
Minns för ett år sedan. Utslagen. Såg varken till vår eller sommar. En seg kamp för att överleva. 
Järnvilja.

Därför suger jag in syrenbuskens bouquet som sprider ett glädjerus genom min skamfilade kropp. 
Täkt att åter få uppleva denna stund av sällan skådad lycka. Jag bara står stilla. Ensam med syrenen och livet. 
Kostar inga pengar. 
Gratis.

Augustipäronens (tror jag) blomster svårslaget. 
Ett märkligt träd. 
Vackert för stunden så det nästan gör ont. Sedan snabbt som attan; ett skräpträd (det vet jag, däremot). 
Precis som själva livet. 
Först står man i blom. Sedan blir det mest skräp av oss. 
Min stund på jorden med lukten av sommar, bryts plötsligt av en gul bil som far in i mitt bostadsområde.

Sjuktransport. 
Min förtrollning havererar. 
För ett år sedan for jag som en skottspole. Upp till 3-4 gånger i veckan transporterades jag av den gula bilen mellan mitt hem och sjukhuset; omläggning, sprutor och annat sattyg.
Det var då jag inte orkade ta in varken vår eller sommar. Det gör jag i år. 
Som aldrig förr. 
Därför vet jag att Lomma släpper en doft av sommar i mina näsborrar. 
Älska livet. 
Gör det.