”Jag var ett vrak, till och med den döende kunde se det.”
Mickey Spillane skrev förr i tiden de riktigt tunga, tuffa böckerna. Kioskdeckare, kallades de för, såldes i 100-tals miljoner exemplar. Ingen vettig kultursida tog i böckerna, inte ens med tång.
Jag kom att tänka på dessa hårda Manhattan böcker, när en närstående drabbades av Radiotjänsts TV-spanare.
Bakgrunden är den här:
För 15 månader sedan slocknade en närstående av ålderdom. Ett relativt aktivt liv blev plötsligt sängläge:
minnet kraschade, synen kraschade, livet kraschade, nästan på död men ändå vid liv, ett mänskligt vrak.
TV:n stod och samlade damm. Slut med TV-tittandet. TV-licensen betalades ändå, månad efter månad.
Till slut ringde jag till Radiotjänst i Kiruna och förklarade dödläget.
-Det är klart att man inte ska betala TV-licensen i det tillståndet, sa en vänlig dam i kundtjänsten till mig.
Där trodde jag historien var slut, men ack, så fel jag hade. I förra veckan låg ett vasst besked i brevlådan. Radiotjänst nitiska TV-pejlare bryr sig inte om slocknade människor.
-Alla ska fan i mig betala TV-avgiften, röt lappen mot mig.
Även en apparat som i 15 månader varit stendöd.
Vi bar omedelbart bort TV:n. Jag behövde inte koppla ur apparaten. Det gjordes redan i december 2008.
Mickey Spillane skriver om människojägare i storstadsdjungeln.
Det finns jägare i Lomma också.
Det räcker alltså inte med att säga upp TV-licensen.
I Radiotjänst ögon är vi alla kriminella, även döende.
Vänta dig ingen nåd.
(bilden på TV-pejlaren och nedersta bilden, är hämtade från Tekniska Museet)
Känd Hollywood skådis DÖD!
Här
och HÄR!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hembygdsföreningen i Målilla krävdes häromåret på lincens för en tv från 50-talet, ett museiföresmål!
Man tar sifg för pannan.
Skicka en kommentar