Veckodagbok: Full fart med att leva-utanför bloggen

Det är inte ofta det inträffar. Nästan aldrig, men så plötsligt blir bloggen tom på daglig rapportering om livets förgänglighet. 
Orsaken äger en förklaring, för något som är tomt ger genast upphov till spekulationer: Rockbäck på rymmen eller Rockbäck har lagt bloggen på hyllan. Trött och sliten efter över 4500 blogginlägg i mer än 11 år. 
Orsaken är helt enkelt sjukdomar. 
I början på veckan sköts mitt hjärta på plats, så nu tickar åter Rockbäck rätt igen. Tack Hjärtat i Lund. 
Lunds Universitetssjukhus har alltså fullt upp med Rockbäck. Njurmedicinen grunnar över min njursvikt. 
Allvarligt nog, när den andra njuren rök i cancer för 20 år sedan. Aldrig bra när den kvarvarande njuren börjar jävlas. 
Mitt i allt detta slocknade ryggen och nacken i ostämda smärtattacker. Det ingår nämligen också i det stora hela. 
Det blev sjuktransport-se översta bilden här nedanför-till mitt ess, Josefin Larsson-se nedersta bilden från Kiropraktorkliniken Laurin i Limhamn. 
Josefin kan mina åkommor sedan år tillbaka. 
Banne mig om hon inte trollar med sina händer. 
Nu förstår ni säkert varför Rockbäck varit osynlig på bloggen den senaste tiden. Jag har med andra ord haft fullt upp med att leva. Livet rinner ut i den stora tröttheten, men skam den som ger sig. 
Inte blev man gladare av en inbjudan den 9 november från Skånes Journalistseniorer. En guidad busstur till Malmös mångkulturella begravningsplatser. 
Jovisst, det är alldeles sant.
Som sagt var.
Skam den som ger sig.