Förlåt, Lasse Berghagen, för inte tala om Teddybjörnen Fredriksson. Vilket okänt öde den nallen fick, om man säger som så. Du Lasse var också en liten gosse på den tiden.
Det skulle dröja många år till, innan du skrev den vackra visan om Teddybjörnen Fredriksson och sjöng:
”Teddybjörnen Fredriksson,
hans nos den var av garn,
ja han var min bästa vän,
när jag var ett litet barn.…”
Precis som Lasse var jag och min kusin, Lennart, små gossar 1950. Vi träffades ofta och lekte våra vilda lekar, precis som små gossar brukar göra.
En dag hade Lennart fått en nallebjörn med som Lasse sjunger, en nos av garn. Nallebjörnen vill jag minnas vi tyckte var en märklig varelse.
Var sedan idén om att operera nallen kom ifrån, kan vi i dag nästan 70 år senare inte riktigt reda ut.
Hur som helst.
Förmodligen ansåg vi nallen blev sjuk och behövde opereras.
Akut.
En sax och kniv stals från en kökslåda.
Sedan var det bara för de två unga kirurgerna att sätta igång.
Det skars och klipptes.
Snart nog var nallens bröstkorg samt mage vidöppen. Ut tittade en massa träull på de förvånade gossarna.
Då, just då, naturligtvis, kom våra mammor inrusande och gallskrek:
”Vad har ni gjort med nallen?!”
”Opererat den,” svarade vi som den naturligaste sak i världen.
”Är ni inte riktigt kloka! Ni har fördärvat Lennarts fina nalle.”
Ungefär där tar vårt minne slut i dag 70 år senare.
Vi pratar än i denna dag om operationen som gjorde dåtidens vuxenvärld komplett galna. Vi vet ännu inte varför vi lekte kirurger.
Vi förstår fortfarande ingenting av varför vi opererade Teddybjörnen Fredriksson (förlåt igen, Lasse Berghagen).
Vem kom med idén?
”Det var du,” säger numera Lennart med emfas.
”Du lärde mig allting som var roligt i livet-fruntimmer, röka och dricka brännvin. Varför inte även en kirurgutbildning?”
Vi får stoppa där.
Idag tåls historien om den opererade nallen att skrattas åt.
Jasså, inte det.
Här nedanför först en bild på mig från den tiden, en nalle som illustration samt Lennart från samma tid.
Två små glada kirurger som vuxenvärlden aldrig begrep sig på.
FOTNOT. Kan tillägga, att det sedan har gått bra för de små gossarna i vuxenlivet. Fast varje gång Lasse Berghagens fantastiska låt spelas, poppar minnet upp av vår egen nallebjörns tragiska öde.Vill ytterligare poängtera att vår nalle, inte på något vis har något med Lasses berömda nalle att göra. Det är endast en kul (nåja) vinkling i sammanhanget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar