Numera ägnar sig Ingmar åt en form av underhållningsbranschens arkeologi. Det har hittills resulterat i fyra pärlor till böcker om storslagna män som tjusat och förtjusat den svenska allmogen i flydda dagar.
Två böcker om storljugaren, musikgeniet, sångaren, estradören, kompositören, galenpannan, tjuven m m, Johnny Bode. Det är en underbar läsning, om en man som gjorde precis vad som föll honom in.
I boken om, Calle Jularbo, gräver också Ingmar upp dragspelslegenden till sista tonarten. Det är både kul och förbluffande läsning om en man bland groggborden och otaliga kvinnoaffärer. Tyvärr har jag inte läst boken om Bertil Boo: ett liv i sång. Mannen som på sin tid var populärare än Måns Zelmerlöv är i dag.
Ja, ni förstår själva. Journalistisk arkeologi av bästa sort. Nåja, näst intill, i alla fall.
Nu är Ingmar Norlén i Malmö och svettas i hettan. På torsdag är det meningen att en minnessten av Johnny Bode ska avtäckas på Limhamns kyrkogård minneslunden. Det är där askan av en man som som förvandlade livet till en cirkus vilar i dag. Givetvis är Ingmar med sina djupa kunskaper om mästerljugaren på plats.
Tyvärr sätter min hälsa stopp för medverkan. Kanske lika så bra det. För festligheterna pågår hela dagen och avslutas på kvällen med middag på Savoy som Johnny en gång i tiden lurade på en julskinka. Lillemor Dahlqvist som sjöng tillsammans med Johnny på klassikern, ”Bordellmammans visor”, framträder, bara en sådan sak. Kulturyttringar som faller förvånandsvärt många på läppen.
Egentligen är det är inte klokt vad Ingmar ställer till det med sina böcker. Johnny hade gillat det skarpt.
FOTNOT: Det är jag som monterat in Johnny Bode i bilden från minneslunden i Limhamn här nedanför. Ingen blir förvånad om Johnny pinglar från sin grav.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar